De finns tamejfaan överallt!

Vilka då säger ni

Stannarna naturligtvis, säger jag!

Det finns inget som är mer irriterande än folk som är i vägen, var detta än händer, i affären, på vägen, på flygplatser, i bastun eller hos veterinären. Det finns naturligtvis saker som är värre, t.ex. ränneskita orsakad av kolera, men inget och då menar jag inget är mer irriterande än stannare.

Varför då säger ni? (ok, det räcker nu, jag lovar, jag skall sluta)

Jo, därför att det finns ingen som helst jävla rationell anledning att vara i vägen. Är man i vägen är man i nio fall av tio helt dum i huvudet.

Det lustiga är att stannarna finns överallt, nu senast stötte jag på allt för många mellan Sälen och Mora, i form av skogscyklande imbecilla nötter, som borde stannat hemma och tittat på repriser av skidvasan från Sven-Åke Lundbäcks tid istället.

Jag klarar inte av saker jag inte förstår, och jag förstår inte detta med att helt plötsligt stanna överallt. Varför? Framförallt under ett cykellopp, stanna kan man ju göra när man gått i mål, det finns ingen som helst jävla anledning att stanna så fort det svänger eller går uppför, cykla långsammare går bra, men stanna, ICKE! Nu menar jag stanna framför andra alltså, naturligtvis kan man stanna om man håller sig ur spår, det krävs ju så förbannat lite, oftast inte mer än 30 centimeter, så kommer andra förbi, både på Åhléns och i Mångsbodarna.

Annars var cykelvasan en himla trevlig tillställning, massor med kul folk, fint väder, klanderfritt arrangerat (faan vore väl annat, arrangörerna är ju vana att sedan Flintas tid ta hand om 600 000 tjuriga skidåkare varje vinter). Sedan är det faktiskt mycket roligare att höra Roberto Vacchi säga pung offentligt än att höra Di Leva säga knulla i radio, när han sedan sjunger duett med Martin Stenmarck kan det inte bli bättre, inte med 94km cyklande i benen i alla fall.

Det är emellertid inte bara stannare som är dumma i huvudet, det finns en annan sorts människor som också är det, de kallas elitcyklister. Cyklar man 94km på 2h 47m, kan man omöjligen vara annat än helt jävla pantad, lite som humlor faktiskt, de fattar inte hur fort det går. Försök själva någon gång, ta en MTB, en rimligt kuperad stig eller skogsväg och försök cykla mer än 10 minuter i 30km/h så får ni se. Dumma i huvudet var ordet, de hade nämligen en snittfart över 33km/h, helt galet! Själv fick man kramp efter 60km och landade i Mora strax under 4.30.

Sedan har vi Finnarna, vilket folk, när andra nationaliteter anländer till stugorna med cyklar, liniment och carboloaders, kommer Finnarna med ett par flak öl och ett flak färdigblandad Gin & Grape, storstilat var ordet!

Kul som satan var det i alla fall, trots stannare och annat löst folk. Det är nu man får s.k. blodad tand (även om det i cykelsammanhang borde kallas blodigt arsele) och snabbt bestämmer sig för att köra nästa år igen, då utan kramp i ben och biceps (sant faktiskt, fick i slutet kramp i vänster biceps, hur faan det nu är möjligt) och fortare. Eftersom man själv också är helt dum i huvudet tänker man inte köra lite fortare, tio minuter eller så, utan en hel jävla timma fortare. Är detta möjligt? Ingen aning! Vet inte ens om jag tänker försöka på riktigt, det blir nästan som att man istället för att äta lite gröt, ett par ägg och en smörgås till frukost bestämmer sig för att äta 6kg fläskfilé, 26 potatisar, 8 liter ketchup och 47 koppar kaffe.

Nu skall trötta ben få vila lite

Tjipp!