Vini Vidi Verum Hälsofil

Vad är det som händer? Varför ger vi imbecilla utrymme i media? Varför har okända studiomusiker solglasögon inomhus?

Den första frågan är mest akut, då den belyser ett fenomen som kan bli ett stort samhällsproblem när våra barn växer upp. Idag när allt och alla sprider sina åsikter om allt och inget på www'n finns det naturligtvis både goda och mindre goda skribenter. Med god menar jag här inte motsatsen till ond, även om man kan undra ibland, utan god i bemärkelsen "detta var en god tårta" eller "han är en god lyssnare". God i betydelsen bra alltså.
Såg förresten just en inslag på CNN från ett Al Qaeda träningsläger i öknen, verkar oerhört opraktiskt att träna närstrid iklädd burka.
I alla fall, varför använder jag ordet god, när jag menar bra? För att jag kan!
Flera av de nya skribenterna (bloggarna alltså) verkar inte kunna, använda ord alltså. Läste igår på anmodan ett inlägg om OBL (Osama Bin Laden) av en slags mode eller trendbloggerska. Det var tamejfaan det sämsta jävla skitinlägg jag någonsin läst. Undervisar man inte i Svenska i skolan längre? Varje gång det fanns en liten möjlighet att stava ett ord fel, lyckades den icke namngivna bloggerskan (jag namnger henne inte alltså) göra jusst detta. Honn verkade tro att det måsste finnas minnst en uppsättning dubbelkonsonanter i varje ord. Tänk er värsta sortens Rinkebysvenska körd baklänges i ett rättstavningsprogram.
Vid Allah, ta lite ansvar, det finns andra tonåringar som läser det ni skriver.
Det finns så många bra anledningar till att läsa det någon annan skriver. Det kan vara roligt, det kan vara vackert, det kan vara välskrivet, det kan vara intressant, det kan vara nydanande eller avslöjande. Kort och gott läsvärt. Detta intetsägande jävla mode och trendbloggande har inget som helst existensberättigande om de som skriver inte behärskar vårt kära språk. Gå en kurs, håll er vakna i skolan eller försök läsa en bok, så har ni kommit en god bit på väg. Om en musiker skulle spela lika fel som dessa halvanalfabeter skriver, skulle ingen kunna lyssna, det skulle göra ont i öronen.

Detta tar mig något långsökt till fråga nummer två. Varför har okända studiomusiker solglasögon inomhus? De vill inte bli igenkända, nej, så kan det inte vara, ingen vet ju vem de är i alla fall. De har någon slags ögonsjukdom, nej, det är helt enkelt för osannolikt att denna sjukdom i så hög grad skulle drabba just musiker. De tror att de är coola, så är det nog, men oj oj oj vad fel de har. Ni ser ut som idioter! De som kan bära upp solglasögon inomhus är lätträknade, en liten grupp superstjärnor i klass med Johnny Depp och Bono klarar av detta, inte många andra. I Paul Shaffer's band (han i Letterman ni vet) har flera av musikerna solglasögon. Obegripligt, de ser så dumma ut att man vill gråta. Nästa gång ni tittar på Letterman, kolla in killen med saxofonen uppe till höger. Ishockeyfrisyr och Ray Ban Round Metals, det är 2011 och du är inomhus, dra en soppåse över hela dig tack. I morse hade keyboardisten i Torsten Flincks band solglasögon på sig i Nyhetsmorgon. Längre bort från rockstjärna än att vara kompmusiker till Torsten kan man troligtvis inte komma. Saken är den att jag skulle vara betydligt mer tolerant om jag på något sätt kunde förstå hur de tänker. Det gör jag emellertid inte, så jag efterlyser en förklaring.