Stackars Finland...

Det är lite sent för bloggande, men det är ju sista dagen på 2010, så det får gå, jag kan inte låta bli.

Någon slags komiker är hos Jay Leno och försöker vara rolig. Newsweek har tydligen listat de bästa länderna att leva i. Finland kom på första plats?

För att visa hur bisarrt detta var, drog mannen ett skämt om fjordar. Fjordar? Det är ju för helvete Norge som har en massa fjordar. Det är just därför USA aldrig vinner denna typ av omröstningar, de är så förbannat ignoranta att de knappt vet att man faktiskt skiter med röven.

Naturligtvis har Newsweek fel, Finland är inte det bästa landet att leva i, klimatet räcker helt enkelt inte till.

Det ändrar inte det faktum att USA nästan alltid har fel. Landet har ju alla möjligheter att vara bäst på planeten, men misslyckas ändå fatalt.

USA är nästa Frankrike. D.v.s. ett land som en gång i tiden var inflytelserikt och viktigt, men som nu har tappat tempo och lever i det förflutna, fortfarande i tron att någon bryr sig. Om man tar bort nordöstra USA samt Californien & Washington finns det inte mycket kvar. Visst fina berg i Colorado, Wyoming & Utah, sol & varmt i Florida men det är liksom allt, resten är befolkat av rednecks, fullt jämförbart med södra Italien eller Algeriet (eller Finland om man vill vara elak).

Nu till dagens ämne, vilket är världens bästa land att leva i?

Det behövs följande:

Bra klimat, d.v.s. 4 årstider
Hav
Berg
Skog
Arbete
Välutbildade människor
Ett minimum av religion
Bördig jord
En bra Kung
Vackra människor
Bra infrastruktur
Ett språk som går att lära sig.
U.s.w. U.s.w.

Alltså, världens bästa land finns inte, men det finns potentiella kandidater:

Norditalien, bra klimat, god mat, berg, hav, lite skog, vackra människor. Tyvärr regerar Katolicismen och utbildningsnivån har en del övrigt att önska, för att inte tala om infrastrukturen. Sen är ju faktiskt inte Norditalien ett land (ännu).

Nya Zeeland, bra klimat, berg, hav, skog, bördig jord, lätt språk, inte särskilt religiöst. Tyvärr för långt bort och med typiskt Göteborgskt lillebrorskomplex mot grannen Australien. Å sen idkar de könsumgänge med får.

Sverige, välutbildade invånare, berg, skog, arbete, vackra människor, bra infrastruktur, en bra kung (haha, bra eftersom han inte får bestämma något, ve & fasa om han vore Kung på riktigt). Tyvärr har vi inte riktigt klimatet, lite väl mycket höst & kallt. Språket är ju dessutom näst intill omöjligt att lära sig om man inte är svensk. Sedan har vi Mona Sahlin och facket. Sverige är allt bra jävla trevligt, men inte optimalt.

Resten av Norden, Norge går inte p.g.a. norrmännen, Finland som sagt p.g.a. klimatet och Finnarna (många är bra, men inte tillräckligt många), Danmark? Nä! Island???

Afrika, Mellanöstern? Allt utom Sydafrika är för varmt eller befolkat av extremister.

Sydafrika då? Nja, de lever fortfarande i tron att ras har någon som helst betydelse. Det har det inte! Men de har klimatet å gott vin...

Asien? Sydostasien är för varmt och fuktigt. Indien har för mycket folk å resten är Kina (ja OK, Japan & Korea, men detta är märkliga länder, mycket märkliga).

Det finns emellertid ett litet land kvar, Slovenien. De har det mesta. Berg, hav, bra klimat, vackra människor, god mat, nära till allt, bra infrastruktur, välutbildat folk, lagom stort. Språket då? Ok, Slovenska är besvärligt, men de flesta talar Tyska, Italienska eller Engelska. Lite Öst lever kvar & jobb finns det inte direkt gott om såvida man inte är Sloven.

Saken är den att vi inte kan hitta ett perfekt land, vi måste leta efter en perfekt stad eller område.

Mina kandidater är följande:

New York

Colorado

Kranj

Melbourne

München

Sov nu riktigt gott och ha ett riktigt bra 2011

Jag är ett trendorakel

Här sitter man på julafton å känner att glöggmosigheten har lagt sig sedan flera timmar.

Kan som vanligt inte sova, trots hård matlagning och bageri under dagen. Eller ja, sova kan jag, men somnar på tok för sent.

Nog om detta, nu skall det modebloggas.

I vår är det militärstuket som gäller. Igen! Det har det väl varit de senaste 30 vårarna, höstarna och vintrarna och dagarna, alla dagarna, hela dagarna.

Militärmode är konstigt, men smart. Det finns ju så många olika stilar inom det militära. Våtdräkt t.ex. om man skulle vilja se ut som en dykare, Kalle Anka uniform, camouflage, tight uniform eller vit kortärmad polyesterskjorta med axelklaffar om man råkade bli malaj.

Tur för mig är det dock. Jag är nämligen redan färdigkittad för våren.

Grön militärjacka, check!

Grön militärparkas, check!

Välputsade skor, check!

Chinos, check!

Nyklippt med sidbena, check!

Sunkiga kalsonger, check!

Pizza T-shirt, check!

Till detta skall det bäras rutiga skjortor, tokcheck! Smala jeans (ja, så smala det går med mina tyngdlyftarlår) & K-pist.

Faan vad trender är löjligt. Nyheter är kul, men trender suger. Mad Men looken har ju funnits där sedan 40, 50 & 60-talet. Sinatra & Co visste redan då att less is more. Grått & vitt funkar alltid. Tänk Robert De Niro i Heat, klanderfritt redan då. Just nu sitter det en man jag aldrig sett förut hos Jay Leno iklädd grå kostym, ljusgrå skjorta & svart slips, hur coolt som helst.

Det gamla uttrycket "kläderna gör mannen" är helt felaktigt. Det är tvärtom. De små Asiatiska barnen med låg lön gör kläderna.

Jag har två stora idoler när det gäller kläder och stil. Två män som inte behöver spöka ut sig för att få uppmärksamhet, båda två orubbliga giganter på sina respektive scener, två män som sällan bär annat än svart, grått & vitt, inga konstigheter, enkelt och dyrt.

Jag pratar naturligtvis om ikonerna George Clooney & Jay Z. Finns inget kvar att bevisa för dessa herrar, de kan slappna av å bara vara som de är.

Det finns fler, De Niro, Sinatra, Elton John (förlåt!)

Nej, jag förstår inte trender, de skapas av folk som ser en möjlighet att tjäna pengar för att sedan följas av folk som inte förstår bättre.

Klassiskt kommer alltid att vara trendigt, satsa på det gott folk!

Sov gott

Vart gick ni i skolan?

Nu när idrottsfantasterna än en gång har visat sig från sin bästa sida (det sägs att olika grupper av AIK-supportrar t.o.m. slogs med varandra), borde jag ondgöra mig över huliganernas bristande intelligens eller dumma uppsyn. Det behövs inte, det klarar de så bra själva.

Däremot förundras jag över hur många skribenter och självutnämnda rimexperter i TV-soffan som inte hanterar Svenska språket på ett tillfredsställande sätt. Just det sista ordet i förra meningen är missbrukat. Det heter alltså sätt, på så sätt, på mitt eget sätt eller sättpotatis. Tyvärr ser man allt för ofta ordet "sett" i stället. på så sett, på mitt sett o.s.v. Sett är ett helt annat ord. Det var det värsta jag sett, eller -Har du sett Långt Ner i Halsen 7? Detta fick åtminstone vi lära oss i lågstadiet.

Exemplen på liknande hädelser är otaliga, men jag tror ni förstår vad jag menar utan fler exempel.

Nu är det jul, alltså skall det rimmas i TV-rutan, på radion och på nätet.

De flesta s.k. rimexperter borde sitta i fängelse för brott mot Akademiens ordlista. Hur jävla svårt kan det vara?
Nu kanske ni tycker jag är en kverulant, må så vara
Men det jag skriver är sant, låt mig förklara

Rim är till för att försköna ett textstycke. För att ett rim skall fungera skall det finnas en ljudlikhet i slutet av två versrader (se vara och förklara ovan).

Det är här de flesta går bet, oftast på grund av ignorans, idioti eller ren och skär lättja.

Ljudlikheten måste vara absolut. Således rimmar inte häst med värst, gran med barn eller krabat med apart. Rimverser med liknande försök till rim låter helt enkelt illa, som om de vore skrivna av okunniga barn. Barn får gärna försöka sig på en vers eller två, men behärskar de inte de grundläggande rimreglerna vid nio års ålder, skall de nog helst satsa på något annat.

Min mor är duktig på att rimma, jag tänkte därför hedra henne med en liten vers, men då jag bara kan komma på tre ord som rimmar med mor, nämligen kor, snor och hor, väljer jag att avstå.

Skall man skriva offentligt, tycker jag det är lämpligt att skaffa sig en smula bildning först. Det finns en bra utbildning i Svenska språket, den heter grundskolan.

Många skribenter av idag verkar emellertid helt missat denna möjlighet till fortbildning, undrar vad de gjorde istället, man ser ju sällan åtta-åringar med en pava Explorer på stan.

Nu har jag skrivit om själva tekniken i rimsmedjan. Grammatik och semantik är ju två helt skilda saker, dock beroende av varandra, men eftersom det snart är jul måste jag spekulera lite om just julklappsrim.

Vad är syftet med ett julklappsrim?

Det finns säkert flera syften, men först och främst måste det handla om en stunds underhållning. Vad vi tycker är underhållande skiljer sig naturligtvis, en del tycker helt enkelt det är skoj med ord, andra roas av försöken att lista ut vad som finns i paketet och sådana som jag får sin tillfredsställelse genom att alltid briljera med de mest välskrivna och underhållande rimmen och kan därför se ned på övriga julgäster och deras patetiska försök till vers. Jag vill kalla detta fenomen för väl underbyggd, befogad arrogans.

Ett annat fenomen som vållat mig en del huvudbry genom åren är syftet med själva rimmet.

Skall rimmet tydligt avslöja vad som finns i paketet, skall det bara vagt antyda eller skall man helt enkelt ha med själva gåvan i versen?

Naturligtvis skall det bara vagt antyda, allt annat är rent nonsens.

Hur vag man kan vara beror på mottagaren. En intelligent mottagare kan tänka lite själv och roas av det, medan en mindre intelligent mottagare kan behöva lite hjälp på traven.

Jag tänker nu skriva en liten vers (julklappsrim är egentligen en felaktig benämning, dessa består ju alltid av flera rim inom ramen för en vers, julklappsvers borde det heta) till årets julklapp.

Detta är min julklapp till er kära bloggläsare

Har du problem i ditt liv ditt nöt

Är din dröm att göra som kändisar gör

Vill du träna din kropp, utan att av svett bli blöt

Kan du göra en lysande lotus, eller är din kropp vid dålig vigör

Vill du böja en lem så gärna, i en vinkel så brant

Att du iklädd den här ser ut som en fjant

Ha en riktigt God Jul och ett Gott Nytt år

Puss på er

Er Tillgivne

Rimfaxe

Är jag bara gammal?

Görs det ingen vettig musik i detta land längre, eller är jag bara för gammal för att förstå?

Det fanns en tid då det gjordes fantastisk musik i Sverige, band som Cardigans, TSOOL och The Hives erövrade världen. Med all rätt dessutom. Robyn var bra en gång i tiden, men vad har hänt?

I dessa Idol-tider verkar alla musiker som får ett litet erkännande vara svåra melankoliker som inte kan sjunga, alltså en slags motsats till just Idol, som ju är kommersialism i dess renaste form. Alltså skall man göra icke-kommersiell musik om man vill komma någonstans. Saken är den att icke-kommersiell musik allt som oftast är rent skräp, därav namnet. En icke kommersiellt gångbar produkt är ofta undermålig på ett eller annat sätt. Det kan ju också vara så att produkten inte marknadsförts på rätt sätt eller att det funnits konkurrenter som helt enkelt är bättre.

Vi börjar med Weeping Willows och Broder Daniel. Skräp!

Varför lyssna på Magnus Carlsson när man kan lyssna på Roy Orbison som är tusen gånger bättre.

Varför lyssna på Broder Daniel över huvud taget? Det låter ju illa. Skitnödig musik som bara skriker efter uppmärksamhet. Kom, se & lyssna på oss, vi är märkliga! Vår sångare har sminkat sig, JÄTTEKONSTIGT!

Sedan har ju Broder Daniel också fostrat vår genom tiderna mest överskattade artist, Håkan Hellström.

Idag hypas Oscar Linnros i alla media. Varför då? Hypa något bra istället!

Robyn har också fått mycket utrymme och bra kritik för sina senaste alster. Här kommer vi till kärnan av mitt inlägg. Jag tycker nämligen Robyns senaste skivor låter skit. Är det för att jag inte förstår, är det för att jag helt enkelt är för gammal eller har jag som vanligt rätt?

Jag lyssnar väldigt mycket på musik, är inte trogen någon genre, utan blandar och ger. Kanye West ena dagen, Neil Young nästa och sedan lite Natalie Merchant.

Bra musik är bra musik oavsett genre, det samma gäller naturligtvis omvänt. Varför nöja sig med kopior när originalet är bättre?

Det finns olika sorters dålig musik.

Undermåliga musiker, d.v.s. dåliga instrumentalister och/eller dåliga sångare. Här är Håkan Hellström ett lysande exempel, han kan inte sjunga och låtarna är oerhört banala i sin struktur.

Men Ramones då? Inte direkt komplicerade låtar med skönsång detta heller. Nä, må så vara, men de tillförde något nytt, ett nytt sound, en ny attityd. De gjorde punken till pop. Det Håkan gör är inte nytt, bara dåligt.

Sämre kopior. Finns det verkligen plats för fler än ett tiotal souldivor med Mary J Blige i spetsen. Det här den dåliga Idol-artisten kommer in i bilden. De försöker göra något som någon annan redan gjort bättre, sällan särskilt lyckat.

Men, blir det inte tråkigt att lyssna på samma musik hela tiden?
Nä, inte alls, det finns så mycket bra musik att det räcker flera livstider.

Smak då? Kan man ha dålig smak?

Oh ja! Det finns det många exempel på, så många att vi lämnar frågan därhän.

Vill bara tillägga att när jag lyssnar på musik, gör jag just det, vad de faktiskt sjunger om är inte särskilt viktigt. Vill jag ha en historia läser jag en bok eller ser en film, vill jag ha poesi läser jag poesi, vill jag höra fyllon som skriker går jag på bandy...

Är jag gammal å bitter, eller är all Svensk musik skräp nuförtiden?

Ni vet svaret...

Nobelpriset

Tänk att få vara med på Nobelmiddagen, vilken tillställning, vilken ära, vilket spektakel.

Efter att ha studerat Prins Daniels min ett par gånger är det lätt att konstatera att hellre tagit en öl med polarna i Ockelbo än att sitta tyst bredvid frun till någon pristagare. All ära till Daniel för den minen.

Hade jag fått priset, hade jag nog gått på middagen, hade jag blivit bjuden hade jag nog också gått dit men om en inbjudan skulle inneburit någon slags motprestation från min sida, t.ex. arbete finns det inte en chans i hela helvetet att jag skulle ansträngt mig.

Vad jag däremot skulle betalat stora pengar för är en rejäl supning med pristagarna. Tänk en låda J&B och några av världens skarpaste hjärnor, vilken kväll det skulle bli. Vi skulle utrota arbetslöshet, sy jackor i Grafen, bota alla sjukdomar och fixa fred på jorden. Nästa morgon skulle vi vakna upp hos någon okänd servitris som hållit i efterfesten och inte komma ihåg ett jävla dugg, synd men roligt.

Undrar hur prestigefullt priset egentligen är, i Sverige tror vi naturligtvis att det är störst av alla priser.

Förmodligen är det skitstort

Brott & Straff

Varför detta?

Jo, jag sprang på ett par stannare idag. D.v.s. ignoranta fån som stannar tvärt och därmed står i vägen, vanligt förekommande i butiker.

Jag tänkte då på hur trevligt det vore med ett kännbart straff för denna förseelse.

Titeln på dagens blogginlägg har inget med Dostojevski att göra, även om man ibland kan tycka att mord är ok om det tjänar ett högre syfte.

Vad är egentligen skillnaden på straff & belöning, piska eller morot?

Ett straff är egentligen en utebliven belöning och tvärtom.

Låt bli att råna banker, så belönar vi dig med att inte sätta dig i fängelse. Belöningen i detta fall är således en utebliven bestraffning, nog så trevligt.

Tvärtom skulle kunna innebära följande:
Köp inga blommor, så får du inte ligga. Straffet blir då uteblivet samlag.

Ett otillräckligt straff leder inte till uteblivet skadligt beteende, det är här uttryck som proportionell bestraffning kommer på tal. Straffet måste vara tillräckligt kännbart för att den potentielle förövaren skall undvika att begå brott, men inte så hårt att samhället tycker synd om de stackars brottslingarna.

Varför är då inte dödsstraff mer effektivt? Ingen vill väl egentligen dö?

Jo, vi är nämligen så fantastiskt korkade att vi aldrig tror att vi åker fast. Straffsatsen är meningslös när någon tror att straffet aldrig kommer att verkställas.

Gäller detta även belöningar? Ja tamejfaan jag tror det gör det. Vi får nog ligga även utan blommor.

Vi är helt enkelt olika, vissa undviker att göra saker eftersom de är rädda för eventuell bestraffning medan andra gör saker för att få en belöning.

Conan barbaren

När jag växte upp var Conan en musklig Österrikisk jätte som inte pratade särskilt mycket.

Idag är Conan något helt annat. Är man född på senare delen av 70-talet eller senare tror man att Conan är Conan O´Brien. Herregud, var är er bildning?

Conan Barbaren var en otrolig film, den byggde de första broarna mellan kraftsport & Hollywood. Lou Ferringo följde i samma spår med Hulken (eller var det tvärtom). Korkade muskelbyggare blev filmstjärnor.

Korkade? Var de verkligen korkade?

Det beror på hur vi definierar korkad.

Arnold har ju varit hyfsat framgångsrik. Han har ju inte rykte om sig att vara smart, men framgångsrik är han, alltså är han inte helt dum i huvudet.

Hur det gått för Lou Ferringo (orkar inte kolla stavning) låter jag vara osagt.

Det här blir en kort blogg, för jag måste sova.

Men tänk på följande:

Oavsett hur jävla bra och smarta vi är blir vi inte framgångsrika.

Tydligen måste man arbeta lite också.

Jag är ofattbart smart, men lat. Det leder till utebliven framgång, tyvärr.

Varför blir jag då så oerhört irriterad när korkade människor når framgång?

Lätt svar, jag orkar inte anstränga mig, dumskallarna orkar det

Puss Å sov gott

Hur tänker media?

När kylan smyger sig på stannar man inne. Stannar inne konsumerar man en del media.

Vad är egentligen tryckfrihet?

Som obotligt liberal tycker jag att man bör få skriva i stort sett allt som är sant, under förutsättning att detta kan bevisas, d.v.s. verkligen är sant. Att sprida lögner borde däremot vara olagligt på något sätt. Så verkar emellertid inte vara fallet.

"Jag har talat med en kille som mailat en kollegas kusin på midsommarafton och han sade att Anders Borg är en bevisat våldsam pedofil", alltså kan jag skriva detta, t.ex. på någon ledarsida. För er som inte förstår bättre är detta bara ett exempel för att belysa min tankegång.

Det media som publicerar ett sådant osant påstående kan naturligtvis åka dit för ärekränkning eller vad den korrekta termen nu kan vara. Då är det ju redan för sent, det borde finnas ett slags filter, en sanningskontroll i Ms Word som fungerar så att man inte kan spara, skicka eller skriva ut något som inte är sant. Som ett alkolås på bilar fast lite annorlunda.

Varför ljugs det då så förbannat i media?

Pengar?

Borde inte vara så, intäkterna ligger ju oftast i annonsförsäljningen. Vi företag verkligen annonsera i media som sprider lögner? Tydligen!

Kul?

Det här är ett argument jag kan förstå, vi skriver att Göran & Anitra hänger sig åt sexorgier med får. Troligtvis osant, men om det vore sant hade det varit stor komik (faktiskt ganska roligt även om det är lögn). Detta håller dock inte.

Borde inte någon se affärsmöjligheter i att bara skriva sanningar. Med stolthet proklamera att vi skriver bara sanningar, allt är verifierat, varenda ord.

Spelar det någon roll? -Säger ni!

Japp! Det spelar en jävla roll. Särskilt i dagens mediasamhälle där information om allt är tillgänglig via internet. Tänk hur många som hämtar allt sitt kunnande från Wikipedia. Folk verkar inte förstå att allt som står där inte stämmer. Visst, mycket är säkert korrekt, men vi måste vara kritiska. Herregud, redan när jag gick i högstadiet riskerade man att få gå bakom skynket med 3 ryska sjömän om man skrev något som inte gick att verifiera.

T.ex. är jag just nu mycket nyfiken på exakt hur mycket pengar som Qatar planerar på att bygga lufkonditionerade fotbollsarenor. Helt omöjligt att få reda på, en tidning säger 50 miljarder, en annan 28, jag vet inte vad som är korrekt.

nu ringer det, måste sluta. Vad är klockan i Bulgarien, varför ringer de så sent?

Sov sött...

Herrens makt äro gudomlig...

Finns gud?

Nej, det finns ingen gud. I alla fall inte om man med gud menar ett verkligt väsen som sitter på ett moln å styr & ställer. Hade gud funnits, hade han naturligtvis inte bosatt sig på ett fuktigt jävla moln, utan på något trevligt ställe som Monaco eller San Diego. Han hade dessutom aldrig bidragit till att skapa Norge.

Trots detta finns det många som tror på gud, men det är inte det vi skall prata om idag. Vi skall istället tala om litteratur.

Huvudpersonen i boken vi skall diskutera är just ovan nämnde gud. Jag menar naturligtvis Bibeln. Bibeln är en intressant bok, det står en hel del vettigt i den, men framförallt innehåller den en hel del vansinniga regler och idéer. Gamla testamentet är rena skräckboken, varför det inte gjorts mer skräckfilm baserad på Gamla Testamentet är ett mysterium. Tobe Hooper, please!

Vad man får och inte får göra enligt Da Book, är makabert. Den som arbetar på sabbaten skall dödas. Det är väl inte fel med lite ledigt, men att riskera att stenas till döds för att ha svarat på ett mail på fel dag, känns lite magstarkt. Det är just dessa orimliga straff för förseelser som i dagens samhälle måste anses som ringa som skrämmer mig. Hur kan man som troende acceptera att den ledande skriften säger att man skall låta bli att äta Klippgrävling?

Min poäng är tvåhövdad:

1. Bibeln är skitgammal, den gäller liksom inte idag. Att försöka modernisera eller förändra den för att bättre passa in i dagens samhälle är orimligt. Det skulle vara samma sak som att förneka förintelsen för att den var otäck.

2. Bibeln är Bibeln, tycker man den är ett bra styrdokument bör man nog ta sig en funderare på huruvida man kan acceptera allt som står där, i alla fall om man kan acceptera en majoritet av idéerna och reglerna. Det känns lite konstigt om man bara plockar "godbitarna" för att sedan referera till allt dåligt som ovidkommande. Det är som att köpa en vansinnigt dyr jacka bara för att man tycker att dragkedjan till innerfickan funkar så bra, medan allt annat är skit.

Jag tycker själv att det låter rimligt att inte dräpa, stjäla eller bära falsk vittnesbörd till min nästa, inte faan är jag religiös för det. Jag har valt att plocka russinen ur Bibeln (tur är väl det, den hade blivit jättekladdig annars), jag har också valt att tycka att en del andra idéer är vettiga, Buddhismens idé om att leva ett gott liv har jag anammat med hull & hår, dock är min definition av ett gott liv helt och hållet min egen.

Oavsett hur jävla dum man är, har man säkert någon liten bra idé eller egenskap. Inte ens Adolf Hitler hade fel i allt, trots att han tveklöst är en av världshistoriens värsta människor. Vi bör emellertid bedöma folk och idéer utifrån deras lägstanivå, eller kanske utifrån huruvida majoriteten av egenskaperna/idéerna är vettiga. Är de inte det, se upp!

Religion är lurigt, den har säkert hjälpt miljoner människor att må bättre, samtidigt som den skapat mer elände än något annat.

Funderar allvarligt på att skapa en egen trosuppfattning, en egen religion, Stefanismen. Vi skall tänka mindre på hur det blir sedan, mer på hur vi kan ha svinkul just nu utan att helt förstöra för framtiden.

Rödvin är nyttigt, drick mer rödvin!
Potatismos är gott, ät mer potatismos!
Sova är tråkigt, sov mindre!
När det regnar, stanna inomhus!
Smakar maten illa? I med mer grädde och vitlök!

Nu dags för 52 Ave Maria innan jag tar en promenad till Moskén för att se om det finns någon Hoummus kvar från eftermiddagsfikat...

Mona Palin

Är Mona Sahlin vårt svar på Sarah Palin? En dåligt klädd, outbildad klant som pratar så att s.k. vanligt folk förstår och p.g.a. detta blivit märkligt populär.

Att se Sarah Palin som en presidentkandidat är lika skrattretande som att se Mona Sahlin som Statsministerkandidat. Det skrattretande är emellertid allt för ofta mycket nära sanningen. Nästan halva Sveriges befolkning kunde för ett par månader tänka sig Mona som Statsminister, tänk om halva USA's befolkning kan tänka sig Palin som President, huvva!

Hon blandar ihop Nord & Sydkorea, OMG! (med att skriva just OMG driver jag lite med unga kvinnors ovana att inte bara slänga sig med engelska uttryck, utan att dessutom förkorta dem).

Jag hör till de personer som tycker att Platon hade rätt, ett land skall styras av människor som utbildats för just detta under många år. En elit som vet och kan mer om hur man styr ett land än oss som röstar på dem. I en modern demokrati är detta omöjligt, man måste ju få röster för att överhuvudtaget få chansen att styra ett land. För att få röster bör man tala till folk på deras språk och detta innebär att låta dum, folk är i allmänhet rätt dumma.

Dumma, ignoranta eller helt enkelt för lata för att bry sig, det spelar ingen roll, inte många bryr sig tillräckligt om vem som styr landet för att skaffa sig kunskap som räcker för att fatta ett vettigt beslut vid valurnan. Vad man sedan väljer är en smaksak.

Nog om detta, frågan var ju om Mona är vår Sarah.

Inte alls.

Fru Sahlin är förmodligen 1 miljard gånger bättre för folket än Sarah Palin. Palin är farlig, hon är värre än Bush Junior, mycket värre. Tyvärr är det nog så att många Amerikanare (favorit i repris) är på samma nivå som Palin, d.v.s. ignoranta, ytliga klantskallar.

Nu till en annan liten fundering så här i TV-soffan en fredagskväll.

Varför vill vi ha klantskallar att styra vårt land?

Jag kan inte tänka mig att vi har lika låga krav på t.ex. läkare eller hantverkare. Vi vill ju gärna att de kan sin sak bättre än vi kan, annars kan man ju lika gärna göra det själv.

Eftersom jag själv nu letar efter ett vettigt jobb, något jag tycker om, något jag kan bli riktigt bra på är denna frågeställning intressant (i alla fall för mig). Är man bra på något är det jävligt svårt att få jobb som något annat, hur gärna man än vill och hur bra man än skulle kunna bli på detta annat med lite träning.

För politiker verkar det vara tvärtom. De är i allmänhet bra på att inte vara bra på något specifikt, så de kan få arbeta med saker de inte vet ett endaste dugg om. Kan man bara politik, kan man bli vilken expert eller minister som helst, utom möjligen justitieminister eller finansminister (Bosse Ringholm undantagen).

Jag skall bli minister. Eftersom jag inte kan ett jävla dugg om bistånd, skall jag satsa på att bli biståndsminister. Skänka pengar till totalitära stater i Afrika och Asien som i slutändan hamnar hos korrupta ledare kan ju inte vara så svårt.

Till sist vill jag ha er hjälp. Jag vet att ni sitter där ute och smygläser min blogg utan att ge er tillkänna.

Finns det bögar som inte är bögiga? Jag har nämligen inget emot homosexuella egentligen, det jag ogillar är bögigt beteende. Lösa handleder, fjolligt tal, smink och tillgjordhet. Om nu homosexualitet hos män skall vara helt naturligt, hur kommer det sig att alla offentliga bögar är så tillgjorda.

Bästa tipset om en helt vanlig, icke tillgjord, öppet homosexuell man belönas med en Kexchoklad (och snälla, säg inte Rob Halford).

Naturligtvis är det så att de som är vettiga inte behöver visa för hela världen hur homo de är. De är liksom homo på riktigt, inget konstigt med det.

Varför tar jag upp detta i sammanhanget märkliga ämne?

Jo, Rufus Wainwright är gäst hos Elvis Costello. Rufus Wainwright är en stor artist och öppet gay. Han är tyvärr fjollig, så man får nöja sig med att lyssna. Så fort jag ser honom, går jag ut i köket och kokar kaffe.

Sov sött...

Att säga nej!

Varför har vi så förtvivlat svårt att säga nej?

För att få klarhet i detta, måste vi först fråga oss om vi verkligen har svårt att säga nej

Har vi det?

Nej!

Låter som ett skämt kanske, men vi har egentligen inte svårt att säga nej, vi har bara svårt att lämna klara besked. Vi har således lika svårt att säga ja, beror helt på frågan.

Kanske, det tycker vi om. Det beror på, tycker vi också om. Vi gillar också röda grönsaker...

Vi vill helt enkelt behaga, inte såra någon, inte skapa konflikt, inte göra någon förbannad.

Om vi får frågan om vi t.ex. vill göra något lite, lite annorlunda, t.ex. gå på porrklubb säger förmodligen de flesta nej. Varför då, porrklubb är säkert jättekul (det är jättekul, tro mig). Vill du ha en kaka till? Nej tack, jag bantar.

Vi skall ha middag här hemma nästa helg, vill ni komma? -Kanske, måste kolla med nn först, kanske vi kan komma, det kan vi nog. Egentligen har vi redan sagt samma sak till fyra andra, men det är mycket lättare att säga kanske, annars blir någon sårad.

Varför säger vi inte ja eller nej? Vill vi hålla flera alternativ öppna, är vi så rädda för att inte vara till lags, är vi bara människor? Jag röstar för det senare, vi tycker inte om klara besked. Tänk om vi tackar ja till en inbjudan och det visar sig senare att en annan varit bättre, ve & fasa!

Människan är inte av naturen ond, bara dum!

Jag är inte bättre än någon annan, jag säger också ofta kanske, vet inte varför, men är mycket intresserad av att få veta. Hoppas & tror att jag ger klara besked oftare än andra, men det är nog mest ren arrogans från min sida.

Slutsatsen blir följande; -Vi säger inte nej för ofta, vi säger ja för sällan

Så min lilla uppmaning blir, till mig själv och andra. Säg ja för tusan!

Får bara negrer smämta om negrer?

Neger är ett laddat ord, om jag skulle kalla någon neger riskerar jag ett jävla liv. Likaså om jag skulle kalla en Jude för Jude (lite osäker angående stor bokstav där, hoppas jag inte sårar någon) eller bög för bög.

Jonas Gardell får dra homoskämt tills rumpan skrumpnar, Eddie Murphy får säga nigger 1000 gånger utan reaktion (ja, negativ reaktion alltså) och heter du Edelstein eller Cohen kan du förmodligen skämta om förintelsen.

Men heter du Sven Nilsson, är halvlutheran, gift med Ingrid, har två barn, är vit och arbetar på bank är det bäst att vara försiktig.

Varför är då så många Svenska komiker just vita Lutheraner?

Jag vet i och för sig inte vilken tro de har, men Robert Gustafsson, Henrik Dorsin, Magnus Betnér, Fredrik Lindström, Kristian Luuk och Henrik Schyffert är ju rätt vanliga "Svennar"

Trots att de inte kan skämta om negrer, bögar eller judar.

Eller kanske just därför

Om en neger drar ett negerskämt blir det sällan särskilt roligt. Det kan vara lite småkul sådär, men riktigt roligt blir det inte. Om en vit lutheran bara andas ord som ljusbrun man med stor penis kan vi skratta oss fördärvade, varför då?

Jo, chockfaktorn, -han vågade säga ljusbrun!

Tomas Di Leva sa "knulla" i radion för många år sedan, media rasade. En vit man (om än lite konstig) från Gävle sade knulla i radio, fy å ve!

Jimmie Åkesson är vår nästa store komiker. Han har en plan, en väl genomarbetad plan för att komma med i Parlamentet. Tyvärr gick första fasen lite fel och han hamnade i Riksdagen istället, men vänta och se vad som kommer härnäst.

Först har vi namnet, här ligger Jimmie ett steg före. I USA ger alla föräldrar som hoppas deras barn skall bli något, barnet ett speciellt namn. Detta har inte spridit sig till Sverige ännu. Men Jimmies mamma visste bättre, att ge pojken ett vanligt namn som Jimmy var aldrig aktuellt. Han skulle ju bli något stort, så det fick bli det lite coolare Jimmie istället. Grabben är född till stjärna, eller i alla fall döpt till stjärna. Att sedan ta efternamnet efter den store TV-profilen Claes Åkesson är ett genidrag. Claes Åkesson bytte för flera år sedan namn till Runheim, men nu när Jimmie återigen gjort namnet Åkesson hett, har han bytt tillbaks.

När han säger att vi borde begränsa invandringen, kan man ju inte annat än skratta sig fördärvad, stor komik!

Åkessons (Jimmie alltså) stora förebild är Sarah Palin. En öppensinnad, god, intelligent och öm landsmoder, som hellre sitter hemma och stickar tröjor åt frysande barn i Mexiko än ger sig ut för att skjuta säl med salongsgevär.

Jimmies stora problem med att bli komiker ligger i hans oförmåga att attrahera vettiga människor. Jimmie har Ian Wachtmeister som mentor, det säger väl allt!

Tänk er ett avsnitt av Parlamentet med Anders Björck som ordförande, Thomas Östros och Lars Ohly i det röda laget och Jimmie Åkesson och Ian Wachtmeister i det blå. Vilken duell, vilket slag, vilken dramaturgi det skulle bli.

Jag kan inte vänta...

Det har hänt igen

När jag kommer till omklädningsrummet på gymmet är det tomt, endast ett skåp av ca 50 är upptaget. Som normal människa väljer jag ett skåp en god bit ifrån det upptagna skåpet för att slippa trängas ifall "ägaren" till skåpet skulle vilja byta om samtidigt.

När jag tränat färdigt och vill byta om är båda skåpen bredvid mitt upptagna, samtidigt kommer en person in och väljer ett skåp 2 skåp bort, vi kommer således att krocka så fort vi försöker ta på eller av ett plagg.

ÄR NI HELT JÄVLA DUMMA I HUVUDET?

Det finns inga bra eller dåliga skåp, alla är lika stora, inget ligger mer än 1 meter från bänken i mitten där man kan ställa en väska eller liknande.
Vi Svenskar är ju livrädda för sällskap vi inte känner, pratar inte gärna med främlingar och älskar tydligen att trängas i omklädningsrum.

Jävlas folk medvetet, är det någon slags protest, söker vi omedvetet kroppskontakt eller tänker folk helt enkelt lite för lite och mycket för dåligt?

Vissa beter sig så ofattbart korkat alldeles för ofta att jag börjar bli orolig, orolig för att samhället skall braka samman totalt.

Jag vet inte och saken är den att för en gångs skull är jag inte helt säker på att jag vill veta...

Hur tänker ni?

Jag har haft ett längre förhållande med Drottning Silvia. Det hela började under ett statsbesök i Estland på tidigt nittiotal. Jag var en ung vacker matros och Drottningen föll handlöst för min charm och Kalle-Anka uniform (att Kungen hade Amiralsuniform verkade inte spela någon roll). Vi har sedan dess träffats regelbundet (i smyg förstås) för små kärleksstunder i en lägenhet i Fruängen. När hungern smugit sig på har vi på senare år regelbundet dinerat på Långbro Värdshus, övervakade av SÄPO och Fredrik Eriksson.

Jag ljuger naturligtvis, det förstår varenda vettig människa, likaså förstår varenda vettig människa att Fröken Henemark ljuger om sitt förhållande med Kungen. Det är helt enkelt för osannolikt för att vara sant. Hade ordvirtuosen Tage Danielsson varit i livet hade han kunnat skriva något mycket underhållande om detta, i stil med hans fantastiska epos om Harrisburg.

Hur tänker kvällspressen egentligen, finns det verkligen någon som tror på detta?

Jag är också lite avundsjuk på alla dessa kvasikändisar och deras fantastiska artistnamn, jag vill också ha ett artistnamn. Klart snyggast namn har ju Lasermannen, synd att personen i fråga är ett kryp. 31-åringen är inte heller så dumt, eller Baren-Meral, det låter lite som Balmoral och det andas ju golf, whisky och lyx...

Jag har alltså hittat på den här affären med Drottningen för att få ett coolt artistnamn i media, inte för ekonomisk vinning eller kändisskap, bara för namnet.

Jag kommer därför i fortsättningen att blogga under namnet Hovmatrosen

Ha en trevlig kväll,

Högaktningsfullt

Er Tillgivna Hovmatros...

Rösta med hjärtat

Har vi helt förlorat förmågan till att vara rationella eller är det jag som är dum i huvudet?

Sitter hemma efter en fantastisk köttmiddag (högrev är underskattat, särskilt om man lagar det i ugnen på 60 grader i 8 timmar) och tittar på Idol. Precis som i alla andra val röstar folk som höns. Det är ju lätt att se vilka som rent objektivt är bäst, ändå röstar populasen på dåliga artister, varför?

Det samma gäller VPK, varför röstar folk på VPK?

Jo ser ni, folk röstar med det så kallade hjärtat. Det är dumt!

Hjärtat är nämligen den dummaste kroppsdel vi besitter, t.o.m. njurarna är smartare, ändå låter vi hjärtat bestämma över våra liv. Inget har skapat så många konflikter som våra hjärtan, så fort vi låter hjärtat bestämma, så går det åt helvete.

Fy vad jag är tråkig säger ni, skärp er säger jag.

Tänk er följande situation:

En person ni tycker om och respekterar ställer upp i riksdagsvalet. Säg att denne någon är Olle Ljungström, en kul artist som kan skriva trevliga låtar och spela lite gitarr, vi gillar Olle. Det är ju dessutom lite synd om Olle just nu eftersom Svenska versionen av Celebrity Rehab lades ned, vilket gjorde att Olle inte har någon inkomst.

Olle kan lätt bytas ut mot t.ex. Kikki Danielsson (ja inte helt lätt kanske, svårt att tycka om Kikki).

Visst, vi kan tycka att de är bra och vettiga människor, men de är ju knappast lämpliga att leda ett land. Samma gäller Idol. Unge Herr Weise är säkert jättesöt och mysig om man är tretton år gammal och tjej, men i en omröstning måste vi lära oss att det är vad personen kan prestera när han eller hon väl är vald som gäller, inte vad vi tycker just nu.

Jag har svårt för att låta känslor styra mina beslut, jag tror mig vara tokrationell, vilket gör mig till en dåre i mångas ögon och till en lögnhals i mina egna. Naturligtvis styr hjärtat mina beslut också, skillnaden är den att mitt hjärta är smartare än alla andras

Sov gott

Förklaring

Ibland måste man förklara självklara saker, det har jag lärt mig i pappslöjden.

När jag i mitt förra blogginlägg skrev att moderaterna har en cool företrädare i Anders Borg, menade jag naturligtvis relativt cool. Alltså cool för nationalekonomer, inte för oss andra. För oss är kompetens betydligt coolare än att se ut som Ian Gillan (om man inte är Ian Gillan förstås)

Miljön!

Politik är alltid kul att orera om. Miljöpolitik är kanske inte mitt signum, men ibland måste man säga ifrån. Miljöpartiet är helt dumma i huvudet, detta gäller då naturligtvis också de flesta miljöpartister, ett parti kan ju egentligen inte vara dumt i huvudet.

Vill man ha en bättre miljö, mindre utsläpp och en mer effektiv energimarknad skall man väl för helvete inte ansluta sig till en allians som innehåller såssar & VPK, Dummkopf!

Vill man behålla den statliga kontrollen och ägandet i bolag som Vattenfall kan man inte för allt gräs i Tyskland tro att miljön gynnas av detta, tvärtom. Statligt ägande=Kommunism=Ryssland=INTESÅJÄVLAMILJÖVÄNLIGT!

En fri marknad gör att företag tvingas till att agera på ett sätt som gör deras kunder benägna att köpa deras produkter. Vi kan inte skylla på kapitalet när de tillhandahåller de produkter och tjänster som efterfrågas, vi kan bara skylla på alla dårar som inte begriper bättre. Vill vi som konsumenter ha miljövänliga produkter kommer företagen att förse oss med det, förutsatt att vi är villiga att betala.

Saken är den att det vill vi inte, de flesta vill bara ha billig skit och har inte minsta lust att betala det premium som eventuell miljövänlighet innebär.

Vi har i Sverige lyxen att kunna skita i miljön, vi har fantastisk natur, inte många kolkraftverk och ren luft överallt. Eftersom vi har det så bra har vi en tendens att bli lite gnälliga, vi klagar på allt eftersom det egentligen inte finns något att klaga (angående miljön alltså). Låt älvarna vara för sjutton, men bygg inte ut kärnkraften eller köp el från Ryssland. Enda sättet att lösa denna dilemma är att använda mindre ström. Det är här miljö/ekologi/organisktodladmatmupparna gör fel.
De tror i sin enfald att den vanliga människan bryr sig, det gör vi inte. Ingen köper en Toyota Prius för miljöns skull, den köps för att vi vill visa hur duktiga vi är för grannarna, vi köper inte lågenergilampor för att de drar mindre ström, vi gör det för att de lugnar vårt miljösamvete, vi står i ICA-kön stolta som tuppar med vagnen full av lågenergilampor och visar hela världen hur mycket vi bryr oss.

Miljöfrågan är skitviktig i många länder, men inte i Sverige, därför söker vi oss utomlands för att leta upp någon stackare som behöver hjälp, det har vi alltid gjort, inte bara inom miljöfrågor. Palme sket fullständigt i Sverige, han ville bara bli ihågkommen som en stor statsman som hjälpte de svaga, Carl Bildt likaså.

Vad vi behöver göra är att förklara för miljömupparna att de måste tänka om om de vill ha en förändring. Sälj inte organisk bomull för att det är organisk, utan för att den är bättre, sälj inte ekologisk mjölk med andra argument än att den smakar bättre och framförallt börja bete er som folk utan Kånken å skägg. Peter Ericssons tid är över, ni behöver fler som Maria Wetterstrand, Välutbildade människor som vet vad de talar om & pratar ett språk som folk förstår, samtidigt som de kan föra sig i såväl politiska som näringslivskretsar, utan lusekofta och näbbstövlar.

Ni måste skaffa lite coola företrädare. Moderaterna har Anders Borg med hästsvans, Folkpartiet i stort sett alla stora företagsledare (om än inte officiellt) Unicef har Michael Persbrand. Anti-idiotrörelsen har mig, Stefan Börjesson i egen hög & cool person.

Och glöm aldrig, man får bara ta tre steg innan man måste släppa bollen...

Vem är bäst i världen?

Vi har missat något. Om det fanns ett VM i ALLT, vem skulle vinna?

Tänk om vi skulle slå ihop OS, Fotbolls-VM, Nobelpriset, St Eriks-Kuppen, alla politiska val, Ryder Cup o.s.v.

Då får vi en tävling om vem som är bäst i världen alla kategorier, dagens optimala Renässansmänniska. En slags mångkamp för multikonstnärer där vi korar en enda Världsmästare.

Vad sägs om följande grenar:

100m
Molräkning
Gitarrsolo
Blanda en Dry Martini
Bågskytte på levande djur, t.ex. Bison
Jeopardy
Skriva en bok
Straffsparksläggning fotboll
Flugfiske/Casting
Hinderbana

Tävlingen pågår under ett år och varje land har rätt att nominera en kandidat efter nationella deltävlingar. Efter ytterligare deltävlingar tävlar i finalen 2 deltagare från varje världsdel.

Doping kommer naturligtvis vara tillåtet, det kommer ju ändå inte att löna sig, Nandrolon främjar ju inte direkt molräkning och 4 flaskor vin är ingen optimal förberedelse för 100m.

Vilket event, skulle bli hur kul som helst

Hur högt får man sikta?

Är det fel att sätta upp orealistiska mål? Om så är fallet, vad är då realistiska?

Många springer 100 meter under 10 sekunder idag, innebär det att man kan springa milen på 16 minuter eller maran på 1,10. Rent teoretiskt är det ju möjligt, dock har ingen riktigt lyckats med detta ännu.

En stollig svensk löpare vid namn Per Synnerman gick ut offentligt med sin målsättning att springa NYC Maraton på 2,19. En fullt respektabel tid, en tid som gjort honom till klart bäste Svensk. Herr Synnerman hade ingen erfarenhet av att springa maraton överhuvudtaget, men hade enligt egen utsago sprungit fort på träning, tillräckligt fort för att springa maran på 2,19 tyckte han. Jag har sprungit 100m på 11,30 och skulle således med extrapolering kunna springa maran på under 1,20. Är detta realistiskt? Inte särskilt, men tanken är intressant.

Att extrapolera tider och resultat för att sedan basera en möjlig tid på en viss distans på detta är ganska vanligt, inte bara inom idrotten, utan i all prestationsrelaterad sysselsättning, t.ex. försäljning. Har man en dag sålt för x kr, kan man göra det varje dag å bli världens bäste säljare.

Denna typ av extrapolering får mycket kritik, vilket jag anser vara fel. Tekniken fungerar utmärkt som grundläggande motivation, problemen uppstår först när man inte inser detta, utan tror att extrapolerade resultat alltid är sanning och blir förvånad/besviken när resultatet inte lever upp till förväntningarna.

Man skall sikta högt, kanske t.o.m. orealistiskt högt för att komma nån vart. Vad som är realistiskt vet man bara själv, så det kan man egentligen skita i.

Vad man bör hålla sig borta ifrån är förväntningar på att allt skall gå 100% perfekt. Det gör aldrig det! Siktar man bara tillräckligt högt är det alltid något som jävlas, skoskav, värmeslag, dumma kunder, snigel på ögat eller plötslig bajsnödighet.

Skall man då ta med detta i beräkningarna när man sätter sina mål?

Både ja och nej. Man skall planera för det oplanerade för det händer alltid, men jag tycker inte att man skall leta efter saker som kan gå fel, de blir då lätt självuppfyllande profetior.

Som siffertomte tycker jag 75-80% rätt är en bra utgångspunkt, så jag kommer alltså springa NYC Maraton på 1,40 nästa år, förutsatt att jag inte blir skadad, orkar träna tillräckligt, förblir arbetslös, blir sponsrad, går ned 25kg och får nya lungor, ben och pannben. Ett fint linne skulle inte sitta helt fel heller.

Man får sikta hur högt eller lågt man vill, men förr eller senare blir man idiotförklarad om man inte levererar.

Förresten, Herr Synnerman kom knappt runt på 3 timmar och fick stryk av bl.a. Claes Åkeson, den gamle TV-räven. Hoppas att han fortsätter med sina galna målsättningar och lyckas leverera innan den obligatoriska idiotförklaringen.

Nu skall jag göra 5000 armhävningar och 43 miljoner situps innan jag går och lägger mig, jag kan ju göra 20 så det borde väl gå, jag har ju sovmorgon i morgon...

Facebook är dagens tantsnusk

Hade Jackie Collins haft tillgång till Facebook under sin storhetstid, hade alla läst henne. Facebook är ungefär som tantsnusk, fast utan intrigerna. Fejjan har blivit något slags forum för människor som vill berätta för alla andra hur jävla bra allting är.

Det är inte bara jag som lagt märke till detta, det skrivs spaltmeter dagligen om detta fenomen, uteslutande negativt.

Är det det?

Vid en första anblick är det direkt frånstötande, men varför kan vi inte få skryta lite, sparka Jantes röv kan ju aldrig vara fel. Den där Jante är en jävla tråkig typ, lagen leder till en slags sekterism som genomsyrar hela samhället. Stick inte ut, var inte förmer, håll dig på mattan, lagom, medel, ganska och ok är honnörsorden.

De flesta sekter har ju rätt rigida regelverk som styr vad man får och inte får göra. Det vi hör mest om är vad man inte får göra, Jehovas Vittnen får inte lära sig simma, Amishfolket får inte spela X-box, Judarna får inte äta gris och så vidare (som ni ser är jag inte helt införstådd med de olika sekternas regler och förordningar).

Många av dessa regler kan vara näst intill omöjliga att förstå för utomstående, men är säkert i många fall helt naturliga för de insatta.

Men Jantelagen är tamejfaan inte lätt att förstå, varför är det så fult att ha det bra?

Avundsjuka naturligtvis, ingen får ha det bättre än vi. Därför kommer Facebook (att jag skrev "Fejjan" tidigare var s.k. ironi) att bli tummelplatsen för en ostoppbar tävling om vem som äter bäst, vem som är lyckligast och vem som motionerar mest. Om Facebookkompisarna joggar måste jag också göra det och jag måste också jogga mer eller bättre. Om de lagar slottsstek måste jag laga något som tar längre tid och är biodynamiskt som satan, njuter de av det fina vädret måste jag njuta mer, gärna i hemstickad kofta av ekologisk ull.

Saken är den att detta måste ju vara bra. Om vi anstränger oss för att leva bättre kommer vi ju att göra det, leva bättre alltså, vad orsaken till det bättre levernet är, är irrelevant, förbättring är alltid bra!

Nu kommer många säga att det säkert ljugs en hel del på Facebook. Kan jag inte tänka mig, inte skulle väl någon säga att de just snaskat i sig en egenfångad fjällröding med sauterad ramslök från sommarstugan vid havet, när de i själva verket ätit fiskbullar i buljong från Liedl i hyresettan!!!!!!

En fantastisk sak med det skrivna ordet (Facebook inkluderat) är att vi slipper nästan alla dialekter. Jag gillar dialekter (en del i alla fall), men alla reklamfilmskaraktärer som idag skall prata med någon lustig dialekt gör mig vansinnig, vargar som pratar värmländska är jättefånigt, alla vet ju att vargar inte kan prata...

Sov gott

Vilken underbar dag...

Idag har jag lovat min flickvän att inte klaga. Egentligen var det en överenskommelse mellan oss båda, men hon gav upp redan i morse :-)

Åhhh va dumt, vad är livet utan klagomål? att dissekera andra och deras beteende är bättre än knark (tror jag, har underligt nog inte provat).

Eftersom klagan är mitt livselixir slutar detta blogginlägg här, finns inget att säga

DRA ÅT HELVETE ALLA IDIOTER!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Hur tänkte TV?

I USA blir TV bara bättre och bättre samtidigt som TV har fått betydligt högre status, eller om det var tvärtom, hönan eller ägget, vem faan bryr sig?

Al Pacino spelar Dr Keworkian i TV-film, Glen Close har huvudrollen i en TV-serie, Jeremy Piven spelar världens roligaste Hollywood-agent i Entourage och självaste Bertie Wooster (Hugh Laurie alltså, för er som inte kommer ihåg PG Wodehouse) har blivit cynisk och sjukligt rolig doktor i House M.D. Amerikansk TV har också blivit ett sätt för gamla avdankade stjärnor att få upprättelse, Kiefer Sutherland i 24, Charlie Sheen i 2 1/2 män och Rob Lowe i the West Wing & Brothers & Sisters.

Antalet superstjärnor som dessutom gästspelar i TV-serier är stort, allt från Brad Pitt till Mark Wahlberg. Det vimlar av bra serier, Svenska tv-kanaler köper bara in en bråkdel.

TV är ju ett trevligt media för just dramaserier, ju längre tid man har på sig desto mer kan man utveckla karaktärer och handling. Man har ju också lyxen att misslyckas ibland. En TV-serie överlever ett dåligt avsnitt förutsatt att det inte rör sig om ett pilotvsnitt, det gör inte en film. Ju kortare en film är desto svårare måste det vara att göra den bra. Därför har jag lyckats undvika Uppsala kortfilmfestival denna helg.

ALLA gör bra TV-drama nu för tiden, i USA alltså

VARFÖR I HELVETE GÖRS DET DÅ BARA EN MASSA SKITPROGRAM I SVERIGE????????

Förnedrings-TV verkar vara det nya svarta. Ullared, Bonde söker Fru, Ensam mamma söker och nu senast nått jävla campingprogram från Öland. Halvt förståndshandikappade människor filmas med billig videokamera parat med en seg berättarröst eller dödstråkig programledare (läs Linda Isacsson).

Det är lite kul att titta på idioter en stund (runt 10 minuter). Man blir på något sätt lite bättre när man ser galningarna i Ullared eller de stackars bönderna som kallsvettas bara de tänker på att fråga chans, man är väl lite bättre än så?

Vi ser alltså på TV för att få bättre självförtroende, tragiskt!

Svensk TV har aldrig varit sämre, Svensk film har aldrig varit sämre, Sverige har aldrig varit sämre. Upp till kamp! Gör något, börja gärna med en bra Svensk dramaserie på TV...

Ursäkta vad är klockan?

Tänk vad tiden styr våra liv. Oj, klockan är 8, då måste jag gå upp, kan ju inte ligga i sängen hela dagen.

Varför inte det? Om man nu tycker att det är roligare att ligga i sängen än att göra något annat, stanna där!

Idag har många vaknat på exakt samma tid som alla andra söndagar eftersom vi trots allt är vanemänniskor. När de efter ett par minuter kommer på att vi nu gått över till vintertid blir de jätteglada å försöker sova en timme till.

Solen som styr planeten Tellus öppettider har ingen aning om vad klockan är. När solen gick i skolan fick han lära sig vettiga saker istället, fysik, molräkning och hur man skyddar sig mot en galen Grek iklädd fjädrar på flykt från kungen.

Tid är något vi själva hittat på och i vissa fall följer slaviskt. I en del andra kulturer är tiden inte lika viktig, i alla fall inte att komma i den. Detta driver oss punktliga Lutheraner till vansinne, men vem är det som har rätt egentligen, araben eller polacken som ständigt kommer 45 minuter för sent eftersom de hade något viktigare att göra, eller vi som står där och ryker ur öronen, handlingsförlamade eftersom Krzysztof eller Mohammed inte behagar komma på sekunden denna gång heller?

Vi har naturligtvis rätt, det har vi alltid. Sverige är bäst, alla andra är idioter!

Med denna inställning är det fascinerande att vi lyckats skapa några av världens mest framgångsrika företag.

Jag har svårt för att tro att Frank Andersson var särskilt punktlig, han söp å härjade å struntade i vad Lutheranerna tyckte och blev världens bästa brottare. Gunde Svan bajsade ned sig under tävling och var inte helt frisk i huvudet enligt många, men bäst i världen var han. Många framgångsrika Svenskar har blivit betraktade som ufon, det är nog därför de blivit just framgångsrika, punktliga eller inte.

Men det var ju tid vi skulle tala om.

Tyvärr, har inte tid till det

Ha en bra Söndag!

Norge, Norge Fosterland

Norge är ett jävla land.

Vackert? Javisst!

Vackra kvinnor? Javisst, en del finns det allt

Men vad mer?

Olja, fisk, Hurtigrutten, vinteridrottare

Det var det, det finns inget mer.

Det är dyrt, det är som om det pågår en kronisk inflation.

Industri, inte nämnvärt, servicenäring, ja den finns, men har någon någonsin fått vettig service i Norge?

Transport? Säger bara Gardemoen...

Men de har Skavlan. Varför i helvete har de Skavlan, varför har inte vi Skavlan? Hur kan ett land som Norge få fram en bra pratshowvärd? Mer intressant, hur kan ett land som Sverige INTE få fram en bra värd. Vi har Kristian Luuk, inget ont om Luuk, men han är ingen höjdare i intervjufåtöljen. David Hellenius? Vet inte riktigt, konstiga gäster, alla bra gäster är hos Skavlan.

Skavlan är nog egentligen Svensk, säker ättling i rakt nedstigande led från någon Svensk adlig militär som knullade runt lite grand på den tiden vi var intresserade av vad Norge hade att erbjuda.

Fattas bara att detta blir allmänt känt och Skavlan blir Prins av Sverige efter att ha förfört Prinsessan Madeleine på toaletten hos PA & Company.

Greit!

Back-to-Back bloggning

Jag kunde inte hålla mig, måste skälla och undra lite.

Vi har skåp där man måste ha egna hänglås på gymmet. Idag var det nästan tomt, endast ett par skåp var upptagna. Likförbannat har en gubbjävel modell äldre valt att ta skåpet bredvid mitt när jag kommer tillbaks från lite sparsamt bassängskvalp. Varför? Hur tänkte han? Av ca 40 skåp, varav minst 35 lediga, var han tvungen att välja ett bredvid ett upptaget. När hans kamrat också hade valt ett skåp i närheten blev det alltså trångt i omklädningsrummet. Hur är detta möjligt? Det krävs oanad skicklighet för att skapa trängsel för tre personer på 25m2.

Varför gör folk det så erbarmligt svårt för sig när de inte behöver? Förstår de inte att det blir bättre för ALLA om de tänker efter lite.

Ni som följer mitt tramsande vet att just trängsel är ett för mig kärt ämne. Vissa verkar tro att världen är till för endast dem, särskilt nyblivna mammor med barnvagnar. Två mammor med vagn skulle utan minsta ansträngning fylla hela Globen. Det skall bli oerhört spännande att se om jag själv eller min förtjusande sambo också lyckas med detta konststycke efter nedkomsten om några månader.

Läste också att Beatrice Ask vill att sex utan tillåtelse skall bli olagligt. Det trodde jag att det redan var (alltså sex utan tillåtelse från den man har sex med, inte utan tillåtelse från frun eller mannen). Kallas det inte våldtäkt?

Sedan måste man ju beundra Lars Ohly som vägrar inse att VPK nu helt förlorat all makt i Riksdagen eftersom det rödgröna samarbetet är över. Lars är en ståndaktig person, han har inte heller lämnat den kommunistiska läran, trots att det har bevisats att den helt enkelt inte fungerar. Bra jobbat Lasse, fortsätt vara fåraktig (förlåt ståndaktig) så åker ni ut ur Riksdagen under total tystnad vid nästa val

Sov sött...

Nya ord, hur funkar det?

Får en redan existerande företeelse en ny innebörd när vi byter namn på den?

När jag var ung och stark tränade vi s.k. cirkelträning en hel del. Oavsett om det var i fotbollslaget eller i friidrottsföreningen var träningen väldigt snarlik. Ett antal stationer där man gjorde armhävningar eller knäböj, benlyft eller vad det nu var. Idag är cirkelträningen bortglömd och begraven, idag heter det Crosstraining och nån vis man eller kvinna har kommit på att det är en bra idé att träna hela kroppen å inte bara de muskler man använder i "sin" idrott. Det här är inget nytt, det har vi vetat i 100-tals år, men för många verkar det som något nytt och ett antal experter uttalar sig dagligen i diverse media där internet förstås dominerar.

Varför byter vi namn på saker som redan finns? Låter de nya orden roligare/sexigare/ballare? Är det coolare att ha varit på ett Core-pass än att ha gjort situps och rygglyft? Tyvärr är det nog så, vilket leder till att vi medelålders inte alltid förstår vad som händer i samhället.

Ett meddelande på telefonsvararen blev över en natt voicemail, det ursvenska och uråldriga ordet cocooning har helt plötsligt blivit Fredagsmys och tanter på kafferep har blivit Lattemammor.

Jag älskar gamla klassiska ord och anser att språkets utveckling inte bara är av godo. Visst skall vi ta till oss nya ord och uttryck, men inte på bekostnad av ord som redan finns och som borde användas mer.

Ponera att samhället en dag vaknar upp för att i morgontidningen läsa en ångande diatrib där Svenska Akademien ondgör sig över alla nya ord och föreslår en bannlysning av samtliga nya ord sedan 1970, och då menar jag samtliga, hela konkarongen. Kommunikationen skulle fallera kapitalt i hela det Svenska folkhemmet.

Hela advokatskrået livnär sig på att författa dokument ingen annan förstår sig på, därför är de flesta jurister ordmärkare av rang, precis som er ödmjuke nätloggare. Detta tycker jag är utmärkt, fortsätt märka ord, det är bra för språket!

Funderar på att börja använda ett par klassiska ord såsom fickkalkylator och hårtvättmedel.

Själv bidrar jag till språkets utveckling med att ofta utelämna subjektet i början av meningarna, vilket jag tycker är trevligt.

Nu skall jag sova, så jag orkar med morgondagens Bodypump (eller järnjympa som det hette på min tid)

Er ödmjuke tjänare

Listan

Nu är Värmlandshelgen avklarad. Stor mat, stort nöje och inte minst stor musik.

Vi fick ju i uppdrag att göra var sin lista med världens 20 bästa låtar genom tiderna. Inte helt lätt visade det sig. vi är ju hyfsat jämngamla så en del dubbletter blev det, låtar som då fick ersättas av andra, vilket i de flesta fall gjorde listan ännu bättre.

En hel del diskussioner har det blivit, musiksmak är ju som Räva, stor, mjäll och fuktig i mitten. En låt som betyder mycket för en person anses som dynga av andra. Så är det, vi kan inte göra något åt saken. Inte många dynglåtar på vår lista dock, tvärtom.

Vi valde att inte rangordna låtarna, det skulle tagit flera år i anspråk. Däremot lyckades vi välja världens bästa låt någonsin i Värmland just denna helgen. I ett annat sammanhang, på en annan plats kunde valet varit ett annat.

Alltså, världen bästa låt någonsin, i Värmland, 22-24 Oktober 2010 är:

The Gambler med Kenny Rogers

Lite oväntat kan man tycka, men lyssna på mästerverket så förstår ni nog

Mest framgångsrika artist på listan blev Neil Young med 5 låtar, tätt följd av Elvis, Kent och Dylan med tre låtar vardera.

Listan kommer inte att publiceras i sin helhet, det är vår lista, inte er!

Må bra!

När blir man vuxen?

Blir man någonsin vuxen? Vill man bli vuxen? Är vuxen bra eller dåligt?

För att reda ut denna fråga måste man först definiera vad vuxen är.

Detta skiljer sig en del beroende av vem man är. För barn är vuxen något helt annat än för t.ex. föräldrar. Vuxen för en förälder är det som deras barn aldrig riktigt blir, vuxen för barn är det man vill bli för att få göra saker, t.ex. bestämma vad det blir till middag, röka eller köra bil. Egentligen är det barnen som har fattat vad det borde handla om. Strävan efter att få göra allt det roliga som vuxna kan eller får göra utan att behöva ta det ansvar som vuxenlivet så ofta innebär.

Men när blir man då vuxen?

När man får en egen inkomst, när man flyttar hemifrån, när man får barn, när man slutar göra barnsliga saker eller när samhället säger att man är vuxen d.v.s. 20 år eftersom man då får köpa sprit i affären, en typisk vuxensysselsättning. Man får alltså gifta sig, rösta, skaffa barn, sitta i riksdagen två år innan man får köpa sprit, så även staten har en något ambivalent inställning till definitionen av att vara vuxen.

Är vuxen ett personlighetsdrag? Vissa personer blir ju vuxna tidigare än andra, uppträder barn som äldre än vad de faktiskt är kallas de lillgamla. För en del kan detta tyckas charmigt, men barn i kostym å slips som diskuterar Göthe redan i femårsåldern är inte charmiga ett jävla dugg.

Vuxen är ju ofta synonymt med tråkig, varför i hela friden skall vi då sträva efter att bli vuxna?

Jag har just tillbringat helgen med 3 goda vänner, samtliga över 35, alla välutbildade, alla bor själva (alltså inte hos mamma och pappa), en är gift, två har barn och bor i förortsvilla, ingen har något "barnsligt" jobb eller fritidssysselsättning.

Alltså 4 typiska vuxna Svenska män som känt varandra i över 15 år.

Vuxna sa jag, men detta är inte riktigt sant. Vi är egentligen bara vuxna på ytan, vi ser vuxna ut och uppträder ofta vuxet framför andra. Under ytan är vi lika barnsliga som vi var för 10, 15 eller 25 år sedan. Vi skrattar fortfarande hysteriskt åt Eddie Meduza, smågnabbas och gnäller som tonåringar, tycker det är roligt med eld och raketer och ägnar oss åt orättvis smutskastning av andra.

Kommer vi då aldrig att bli vuxna? Nej, detta kommer inte att ske för att vuxen innebär att vara tråkig, anpassad, konform och rädd för att förlora anseende och status om man t.ex. erkänner Eddie Meduzas storhet. Vissa saker gör man inte som vuxen och om detta skulle innebära att jag går miste om att göra något skoj, kommer då inte jag att bli vuxen. Jag tror att vissa blir vuxna redan i unga år och vissa aldrig. Vissa är roliga, andra inte. Hoppas att alla trivs med att vara sig själva, vuxna eller inte.

Jag är dock helt övertygad om att många vuxna skulle må mycket bättre av ett litet Ronka eller Räva då och då.

Porrfavor Compagneros...

Semesterdum

Varför blir så många dumma när de reser på semesterresa?

Det här har jag avhandlat tidigare, men då det är ett intressant område tar vi det igen, nu med en lite annorlunda vinkel.

Flygplatser, tågstationer och färjeterminaler i semestertider är dagens variant av Dantes Inferno. Platser där de mest fasansfulla händelser utspelar sig. Ingen är så handlingsförlamad och vek som när rätt gate skall hittas, eller rätt tåg skall passas. Förståeligt, javisst, folk kan ju inte ens hitta rätt plats i biosalongen, men varför? Ja, vi är på semester, vilket innebär att också hjärnan är på semester, men ändå, varför?

Jo, på semesterresan skall vi göra allt det vi inte gör till vardags. Slappna av, dricka öl kl 10 på morgonen, köpa en massa kosmetika vi inte behöver, gå på museum, sitta på café, bo på hotell och äta buffé.

Allt detta blir helt enkelt för mycket för våra små hjärnor. På flygplatsen/stationen/terminalen är våra hjärnor redan framme på resmålet, incheckning, taxibeställning och pengaväxling är bara hinder på vägen till det stora målet; En veckas härlig turism.

Växla pengar förresten, finns det något dummare? Få orter idag saknar bankomat, en sån där maskin där man stoppar in sitt kort och får pengar i landets valuta, ändå är köerna till Forex kilometerlånga och fyllda av personer med sedelbuntar där de noga räknat ut hur mycket kontanter man får i den "nya" valutan" ofta flera veckor innan avresa.

Att flyga eller åka färja är inte svårare än att åka stadsbuss eller tunnelbana. Vad är det då som gör det så besvärligt?

Är det tiden, att man reser längre helt enkelt, är det?

Nä, jag vet ta mig faan inte. Hoppas någon klok själ kan förklara detta för mig någon dag

Ha en bra dag

Idag igen...

Än en gång skall jag avvika från min tidigare bloggbana å blogga lite om mat igen.

Varför då? Har jag inte träffat på några dumma människor idag?

Visst har jag det, de fyra mammorna med barnvagnar som tog upp både gång och cykelbana idag när jag i hög (nåja) fart ville cykla förbi. Man har inte rätt att göra vad som helst bara för att man har barnvagn! Sedär, det var dagens miss.

Nu till maten. Hela denna vecka har det stått soppa på vår middagsmeny. Varför då? Soppa är gott, vi äter alldeles för lite soppa, samt att jag bakade i helgen och vi har gott om bröd som måste ätas upp. Inte tillräckligt tydligen, eftersom jag var tvungen att baka i dag igen. Varför är då detta så jävla speciellt? Jo ser ni, även en matdåre som jag fuskar ibland med diverse halvfabrikat eller processade produkter, men inte denna vecka. ALLT har varit som på den gamla goda tiden.

Måndag: Morotssoppa, morötter, lite palsternacka, vatten, salt och peppar, Gott!
Tisdag: Potatis & Purjolökssoppa, potatis, purjo, lök, hemkokt buljong, salt, peppar, Gott! (att vi sedan också vräkte i oss god pizza hör liksom inte hit)
Onsdag: Pumpasoppa, pumpa, lök, lime, muskot, buljongen igen, salt, peppar, Jävligt Gott!
Torsdag: Stefans superspecial lantsoppa, potatis, lök, rotselleri, vitlök, zucchini, spetskål, hemkokt köttbuljong, riktig korv (inte Scan alltså), Gott igen!
Fredag: Grön ärtsoppa med grillad lax och surdegskrutonger (måste nog ha i lite grädde här, men det är ju fredag).

Varför är detta då så speciellt? Jo, därför att allt har varit så jävla gott. Tidigare har jag omöjligen kunna laga mixade soppor utan att ha i ohemula mängder grädde och Creme Fraiche och allt som oftast en buljongtärning. Dessa soppor har också varit goda, men inte SÅ goda. Det mest speciella är dock att jag lärt mig något nytt, jag har blivit bättre.

Jag håller på att bli det som Amerikanarna kallar en Artisan. En dåre som skall göra allt helt enligt regelboken. Rätt eller fel, maten denna vecka har varit suverän och när man till soppan äter hemlagat surdegsbröd en masse känner jag mig lite nöjd.

Sedan är det också gott med lite Felix krögarpytt med HP-sås ibland, eller tunnbrödsrulle, Whopper, hämtpizza och fiskpinnar. En skiva skogaholmslimpa med hushållsost och ett glas mjölk blir inte äckligt bara för att det finns annat som egentligen är godare, det här är något alla mat, vin & bakkonnässörer borde ta till sig.

Men ät mer bra mat för tusan, hel eller halvfabrikat är till för att ätas ibland, inte varenda dag

Det tar en jävla tid att koka buljong, likaså att baka surdegsbröd (ni som säger något annat ljuger). Visst, större delen av tiden småkokar det på spisen, jäser eller bakas i ugnen å då kan man göra något annat. Likförbannat måste man dra in på något om man skall ha tid över till bak & kok, arbete till exempel. Att köpa bröd eller buljongtärning tar ca 2 sekunder eftersom man ändå är och handlar, tror man att det går lika fort att koka & baka borde man få sin pyttelilla hjärna undersökt.

Men det är kul, mycket roligare än att t.ex. lägga pussel. Pussel blir ju dessutom fula när de är klara. Att baka 4 surdegslimpor (inklusive tid i ugn och för jäsning) samt att åka till Gallerix å köpa en fin tavla går garanterat fortare än att lägga ett pussel.

Nä, nu skall jag titta på matprogram på TV.

Angående program förresten, kan vi inte starta en insamling för alla de stackare som tror det heter pogram, så de kan få ett par timmar med Prat-Arne

Puss på er

Sticka ut hakan!

Min haka har nog blivit överkörd mer än en gång, då jag stuckit ut den lite för långt.

Nu gör jag det igen

Hur överseende kan vi vara med människors rätt att se ut hur som helst, säga vad som helst eller göra vad som helst.

Det sista är lättast så det tar vi först. Vad man får och inte får göra är oftast reglerat i lagen, där en påföljd också finns tydligt dokumenterad. Rånar man en bank, blir fälld i en domstol, får man sitta i fängelse en tid mellan X & Y år. Kör man bil för fort, vet man oftast att det finns en risk att "åka fast" med böter och eventuellt indraget körkort som följd.

Alla lagar har ett inbyggt överseende med överträdelser eftersom man kan bryta mot lagen utan att åka fast.

Om vi tittar på rätten att klä sig hur man vill blir det lite knepigare. Naturligtvis får alla se ut precis hur de vill. Det finns ju en hel del excentriker som lyckats väl trots att de ser ut som fågelskrämmor (Johan Hakelius, Steffo Törnqvist).

Men, saken är den att man måste vara beredd att ta konsekvenserna, kläder är förknippat med så många fördomar. Har man kostym en vardag, jobbar man på kontor, har man Palestinasjal är man Miljöpartist eller Yasser Arafat, ser man ut som Charlotte Nilsson arbetar man på bordell i St Petersburg.

Ser man ut som Hakelius kommer man att få konstiga blickar från folk på gatan och bli förlöjligad i diverse media. De vet han och accepterar detta. Ser man ut som Charlotte Nilsson (eller Pirelli eller vad hon nu heter), får man räkna med att folk tror att man är prostituerad eller en lycksökerska från Tiblisi. Detta accepterar inte Fröken Nilsson, hon har vid ett flertal tillfällen klagat på att andra kritiserar hennes stil. Tyvärr Charlotte, ser man ut som du, måste man tåla en del kritik. Du måste välja mellan att se ut som du gör och bli uttittad eller kritiserad (misstänker att du vill bli just uttittad) eller klä dig mindre uppseendeväckande, enkelt, orsak och verkan.
Ungdomar som tycker att de skall få se ut hur faan som helst på jobbet har visst inte riktigt fattat hur världen fungerar. Visst får ni se ut som en blandning mellan Johnny Rotten å gubben i Hellraiser, men inte om ni vill jobba på bank, eller som servitör på Villa Anna. Ni får välja, antingen fortsätter ni färga håret, har konstiga frisyrer, piercar hela kroppen och klär i svart skinn och slutar era liv som kulturarbetare eller föreståndare på en ungdomsgård, ELLER så accepterar ni att ibland måste man anpassa sig, klär er som folk på jobbet, blir en omtyckt arbetskamrat och lämnar svartrocken bakom er.

Nu kommer vi till det riktigt roliga, får man säga vad som helst

Ja det får man!

Byta inriktning

Faan vad det är gott med god mat, egentligen skulle jag ju blogga om mat, men då blir jag ju matbloggare å det vill jag inte bli. Ursprungsidén var ju att blogga om dumma saker å människor som man stöter på, men det kan man ju inte göra hela tiden (jo förresten det kan man, men det blir lite enformigt).

Jag skall nog fortsätta blogga lite allmänt, med starka inslag av påhopp på diverse korkade människor och oförklarliga företeelser.

Som sagt mat är jävligt gott. Idag blev det stekt lax med gräddstuvad spenat och potatis. Inget som skulle gå hem i en skolbespisning, men ack vá gott!

Det är inte konstigt att vissa människor inte tycker om husmanskost, de har ju gott i skolan. All fisk smakade skit och var överkokt. Gastronomiska underverk som laxpudding, kåldolmar, stekt makrill och kalops misshandlades till oigenkännlighet och all stärkelse var helt förstörd, ALLTID.

Leif Mannerströms bok Husmanskonst borde höra till kurslitteraturen från årskurs 1-9.

Ät mer fläsk, mer torsk med äggsås, mer kålpudding, mer oxbringa och fläsklägg, mer kål, mer rotfrukter, mer äppelkaka och sist men inte minst använd mer senap och pepparrot.

Nu blev jag hungrig, skall nog äta lite gorbypiroger...

Fula tänder...

Kan man tycka illa om någon bara för att denna någon har en dålig egenskap eller liknande?

Jag tänker bl.a. på den tidigare avhandlade göteborskan. När tjejer pratar en viss typ av göteborska (oftast den variant som talas av människor som inte bor i själva Göteborg, utan en bit utanför, t.ex. Lerum, Kungälv, Kungsbacka eller t.o.m. så långt bort som Stenungsund) låter det så jävla illa att jag får rysningar i hela kroppen. Frågan är gäller detta alla, eller är det bara så att jag glömmer bort de jag trots allt tycker om. De som är vettiga får prata ful dialekt? Just nu kan jag faktiskt inte tänka på någon därifrån jag faktiskt tycker särskilt bra om (tjejer alltså). Ok, min styvmor, men det är väl mest av familjepolitiska skäl.

En annan hemsk egenskap är s.k. dum uppsyn. Vad detta är är svårt att beskriva, en del människor har det en del inte. De som har det har oftast (läs aldrig) ingen aning om defekten. Dum uppsyn är en kombination av ansiktsuttryck, kroppshållning och rörelsemönster. Även om dum uppsyn är en omedveten defekt, är den starkt relaterad till ett begränsat intellekt samt sjukdomen "du tror du är cool men du är en idiot".

Jag har inga som helst problem med att initialt tycka illa om någon som pratar fult. Däremot kommer jag att ändra uppfattning om det visar sig att personen i fråga är sympatisk i övrigt. Tyvärr får de oftast inte chansen. Pratar du fult, hamnar du i papperskorgen. Jag tror emellertid inte att vettiga människor skulle drista sig till att ha just den fula Göteborgsdialekten vi talar om här. När en vettig människa har stark dialekt, blir det inte fult, utan kul eller charmigt.

Hur många har då aldrig fått möjligheten att visa att de är vettiga trots dum uppsyn?

Svar; -Inga!

Det går inte, dum uppsyn har inte med utseende att göra, det ligger mycket djupare än så.

Ett exempel på dum uppsyn (dum uppsyn är högst subjektivt, vad jag tycker gäller inte alla andra) är hon som bloggar om löpning på svd.se. Hon lider definitivt av dum uppsyn. Detta är lite intressant, för jag har ju aldrig träffat människan, bara sett bilder och läst hennes blogg. På samtliga bilder har hon emellertid dum uppsyn och detta i kombination med att hon skriver saker som får mig att tro att hon inte riktigt har alla hästar hemma gör att min aversion mot henne är betydande. Skulle jag träffa människan i verkligheten, skulle jag kanske helt ändra uppfattning, men hon har i så fall rejäl uppförsbacke.

I grundskolan hade jag en klasskamrat som luktade illa (han bodde på en bondgård). Ingen bra start i livet. 70-talet var ju en tid då maten kom från fabriker snarare än från bondgårdar, så lukta lite skit var inte direkt attraktivt. Vad jag minns blev killen retad en del, men ingen tyckte någonsin illa om honom p.g.a. lukten, det var en vettig person.

Slutsatsen är, har man "rätt" positiva egenskaper, kan man ha hur många dåliga egenskaper som helst och ändå bli accepterad. Har man däremot "fel" negativa egenskaper, t.ex. dum uppsyn, är det kört, det räcker då med en dålig egenskap för att bli illa omtyckt av allt och alla.

Jag t.ex. är arrogant, en dålig egenskap kan man tycka, men eftersom jag är så mycket bättre än alla andra (att vara bättre än andra är en s.k. "rätt" positiv egenskap) funkar det ändå.

Sean Penn skall visst vara en riktig skitstövel, ingen bra egenskap, men Sean Penn är cool och cool är den mest eftersträvansvärda egenskap som finns. Är man cool kommer man undan med precis vad som helst. Cool kan man inte lära sig, det bara finns där. George Clooney är cool, Frank Sinatra var cool, Sheryl Crow är cool, Snoop Dogg är cool, Agneta Sjödin är det inte.

Nu skall jag göra något annat, ha en bra dag!

Mode Män

Nu är det Mad Men modet som gäller. Tydligen den stora trenden just nu, eller var det skogshuggarlooken, militär eller blått? Ja, inte faan vet jag!

Att vara trend eller modebloggare måste vara det bästa som finns, snacka om att kunna säga vad faan som helst utan att behöva tänka själv eller ta ansvar och kunna tjäna pengar på det. Nästan som om jag skulle få betalt för min blogg.

Jag har inte köpt något jag inte tycker om sedan jag köpte en polotröja 1984, eftersom det då var högsta mode, hade man ingen polo, fanns man liksom inte. Var det ett misstag? Ja, alla ni som växt upp på 80-talet har ju burit fula kläder. Min ursäkt är att jag var 14 år 1984 å inte visste bättre. De som bär fula kläder bara för att de är trendiga och dessutom är över 20 borde skämmas, å det rejält!

Läste just senaste numret av Café. Snacka om helgardering. Allt funkar, men ändå inte. Man kan ha på sig vad som helst, men en del är tydligen inte ok. Jeans á la D&G (d.v.s. sådana som ses på Chippen och dokusåpadeltagare) kan man visst inte ha. Tur är väl det, de ser ju för jävliga ut. För ett par år sedan var de emellertid högsta mode. Saken är den att fult är fult, alltid! D&G har aldrig gjort snygga jeans, men de skall ha lite kredd för sin jämnhet.

Kläder som inte passar är också fult, så man undrar varför så många springer runt i för korta byxor och för små kavajer. Thom Browne är inget modegeni, han är ett affärsgeni, å ni som går på det här med för korta byxor är lika korkade som de som köper bantningspiller.

Jag blir lika glad varje gång något plagg som jag tycker om blir accepterat. Nu kan man ta på sig rutig skjorta, sotarmössa och kängor och helt plötsligt vara helt rätt. Samtidigt är det lite sorgligt, för när modet är fult kan man ibland känna en slags stolthet över att vara en av de få som faktiskt klär sig vettigt.

Det känns som om jag bloggat om detta förut. Tänk om jag vore modebloggare eller trendjournalist, då skulle jag kunna kopiera allt jag skriver för att publicera nästa säsong å få betalt igen.

Synd att man inte är lite korkad!

Hur tänker ni rednecks?

Dagens miss utförs av websideutvecklare på andra sidan Atlanten. Vad sysslar ni med?
Man läser en tidning eller hittar en kul länk på någon hemsida och vad händer?

Till slut befinner man sig på en helt obegriplig plats, med reklam här och där omöjlig att skilja från det redaktionella materialet, med bloggar, bilder, videos om vartannat, allt i en enda röra. Amerikanarna (använder det gammaldags uttrycket för människor från USA för att det helt enkelt låter coolt, som Kanadickerna ungefär) har ju gett oss så mycket bra i internetsammanhang, Internet, Facebook, Google (ja, Sergey Brin är väl Ryss egentligen), Twitter und so weiter...

Varför i helvete kan de inte bygga vettiga hemsidor, man behöver oftast GPS, plotter, kompass och Sherpa för att kunna navigera.

Om ni nu undrar vad jag menar, kolla in följande sidor som jag stött på när jag letat efter ett skonsamt sätt att genomföra ett triathlon:

www.movnat.com
www.totalimmersion.net

Det är faan jobbigare att surfa på dessa sidor än vad det är att simma, cykla, springa.

Det är kanske detta som är själva idén, surfa dig i form. Om så är fallet är det bara att applådera.

För mig handlar internet om tre saker:

-Söka och finna information (nästan helt omöjligt på amerikanska sidor)

-Handla (oftast ofattbart besvärligt)

-Ladda ned saker (samma sak här, på en Svensk sida är det kakbit, på en amerikansk, mer bröllopstårta)

Tänk om alla som uppfann saker var lika dåliga på att använda dem som Amerikanarna är på att använda/bygga hemsidor.

Vanligtvis gnäller jag en hel del på Sverige & Svenskar, men när det gäller hemsidor är vi ohotat bäst i världen

Tack för mig...

Det börjar närma sig...

Både val & min 20 i topp-lista börjar närma sig. Valet är ju lätt, det finns ingen och då menar jag ingen som vill att Mona Sahlin skall styra Sverige. De som ändock röstar på de rödgröna är således dumma i huvudet. Jag förstår att man kan sympatisera med miljöpartiet, men det räcker liksom inte.

Musik däremot är lite svårare,mycket svårare faktiskt. Sist fick ju Alicia Keys stryka på foten, Fallin' är en fantastisk låt, men inte top 20. Idag har bl.a. Ten CC, ZZ Top, Tomas Ledin, Anki Bagger, T'Pau, Spandau Ballet och the Hooters fått lämna listan.

Kvar är de riktigt stora; Neil Young, Dylan, Hendrix, U2, The Beatles, The Who, Bowie, Roxy Music, Nirvana und so weiter...

Men vilka låtar skall med, det är ju inte fråga om de 20 bästa artisterna, utan de 20 bästa låtarna. Neil Young är värst, han borde ha 20 låtar med på listan, men jag har beslutat att ingen artist får ha med mer än en låt. Det blir då inte de 20 bästa låtarna, men eftersom jag bestämmer blir det så.

Konstigt nog finns ingen Hip Hop eller R'n B-låt med, det får bli en annan gång.

Jag avslöjar nu tre av låtarna, resten kommer att förbli hemligt till 23 oktober.

Creep, Radiohead
My Generation, The Who
Kashmir, Led Zeppelin

Puss på er...

Varför argumentera när man har fel?

Det händer hela tiden, människor som inte har en aning hävdar att det har rätt. Detta är särskilt vanligt bland gifta par eller par som varit tillsammans länge. Jag själv är lyckligt nog förskonad från detta, då min kära flickvän oftast har rätt och jag är så oerhört rädd för att framstå som en idiot, så jag tänker mig noga för innan jag hävdar t.ex. att Danmark inte är medlem i EU.

Alla är dock inte så förståndiga, inte minst familjen som skulle på bio idag samtidigt som oss. De kommer in fullt argumenterade om var deras platser var. Det är lätt, det syns på skärmen när man köper biljetter samt står på själva biljetten. Trots detta skall kvinnan i familjen envist hävda att platserna inte är där de faktiskt är. Kan omöjligen förstå varför, vad finns det att vinna?

Kan bara finnas en anledning, någon gång måste ju man ju få säga emot, eller hur? -NEJ! Har man fel skall man hålla käft, man framstår nämligen som en komplett idiot när det oundvikliga sker och man blir motbevisad. Fakta finns det ingen som helst anledning att argumentera om, det är ju bara att kolla upp vad som är rätt, slut argument!

Åsikter däremot skall man ha och diskutera, det driver hela samhället framåt. Visst kan man ibland vara sugen på att argumentera lite över huruvida något är fakta eller inte, men fall inte för den frestelsen, det kan bara gå illa.

Inget som kan vara subjektivt kan vara fakta. Fakta kan inte tolkas, fakta är absolut.

Rad nio är längst bak i salong 5 på Filmstaden i Uppsala, detta är fakta. I alla fall just nu, bygger man om kan detta fakta komma att förändras.

Hävdar man att rad nio är raden näst längst bak, är man dum i huvudet. Detta är en åsikt, alltså inte fakta (men bra jävla nära).

Sådär, nu har ni lärt er något idag igen

Världens bästa låt

Vi skall åka till Värmland, jag å några goda vänner. För att underhålla oss lite har jag bett samtliga deltagare att sammanställa en lista över de 20 bästa låtarna någonsin.

Detta kommer att bli intressant, mycket intressant

Frågan är, går det att göra en sådan lista? Det finns ju så mycket bra musik. Jag skulle lätt kunnat göra en lista med de 20 bästa låtarna av många artister och orkestrar. Tänk Neil Young, Bob Dylan, Hendrix, Pink Floyd, Springsteen, Alf Robertsson, The Beatles, Rolling Stones, Nirvana, Pearl Jam, Radiohead, Inspiral Carpets, The Smiths, Kent, Prince, Michael Jackson, Stevie Wonder, Red Hot Chili Peppers, Led Zeppelin etc...

Sedan kommer ju frågan huruvida originalet alltid är bäst. Är One bättre med bara U2, eller funkar duetten med Mary J bättre, eller kanske Johnny Cash? Är Mr Tambourine Man bäst med Dylan eller Kinks? Nothing Compared to You med Prince eller Sinead O'Connor, Knockin on Heavens Door? Guns N' Roses eller Dylan? All along the Watchtower, Hendrix eller Dylan? Blue Hawai, Vikingarna eller Thorleifs?

Det här är Rocket Science, inget annat.

Artister och orkestrar som måste finnas med är lika svårt det.

Dylan bara måste vara där, Neil Young likaså. U2 platsar, men med vilken låt, The Beatles är lika svårt. Obskyra orkestrar som Therapy, The Soup Dragons & Wu Tang Clan borde vara med, men får inte alltid plats. Radiohead? Coldplay? Dot Allison? Elvis Costello? Faan vad besvärligt...

Jag är själv en stor Country-fantast, vilket kanske inte alltid funkar i listsammanhang. Johnny Cash går ju bra, men var hamnar Kenny Rogers, The Flatlanders och Dolly Parton på en sån här lista?

Skall försöka ta bort en låt per dag från mina 58 låtar för att komma ned till 20 låtar 20 Oktober.

Låten som idag får stryka på foten är:

Fallin' Alicia Keys

Riktigt rädd nu

Att det går dåligt för såssarna är glädjande om än inte förvånande, någon gång måste väl folk begripa att landet inte kan ledas av Mona och Herr Östros.

Men nog om det, Sverigedemokraterna är på väg in i Riksdagen. Hur i helvete tänker ni? ni som säger att ni skulle rösta på SD om det vore val idag. Tur att så inte är fallet och jag hoppas innerligt ni har tagit ert förnuft tillfånga den 19e.

SD är emot invandring och invandrare, fattar ni inte hur jävla korkat det är. Vad vore Sverige utan invandrare? Inte ett jävla dugg! Ett gäng långsamma Norrlänningar och 30 000 bakåtsträvande bönder är allt som skulle överlevt här uppe i Norr utan invandring. Vi behövde tekniskt kunnande, vi fick Valloner, vi behövde arbetskraft, vi fick Finländare, vi behövde bra fotbollsspelare, vi fick Zlatans föräldrar och sedan Zlatan. Tack för det!

RÖSTA INTE PÅ SVERIGEDEMOKRATERNA! Om ni måste, rösta hellre på Miljöpartiet!

Invandrarfientlighet och rasism får mig att må illa, riktigt illa, som när Lotta Engberg visar upp sin fina villa

Vill ni verkligen företrädas av Mona?

Nu kommer rädslan, inte smygande, utan med full fart.

Vilken rädsla tänker ni, jo rädslan för att Sverige de närmsta 4 åren skall styras av människor som Lars Ohly, Mona Sahlin, Tomas Östros och Tomas Bodström. Livrädd är ordet!

Jag brukar så här års vart fjärde år sätta mig in i vad de olika partierna och deras företrädare vill göra för att vi skall få ett bättre samhälle. Det råder ingen tvekan om att de Rödgröna har en hel del vettiga åsikter, det vore ju skam annars. Tyvärr framförs de av dilettanter som får magen att vända sig (tyvärr å tyvärr förresten, tur är väl det). Vi har inte personval i Sverige, men partitopparna är så framträdande att i praktiken blir det så i alla fall. Att Sveriges största parti leds av en dåligt utbildad, egenkär, Überpolitiker helt utan förankring i verkligheten är barockt. Att deras vapendragare VPK leds av en mysfarbror som heller varit sjukpensionerad fotbollstränare är mindre förvånande, men icke desto mindre otäckt.

Miljöpartiet lämnar jag därhän, eftersom jag helt enkelt inte kan ta ett enfrågeparti på allvar.

Jag har svårt för all typ av vänsterpolitik det sticker jag inte under stol med, främst av två anledningar:

1. Den baseras på orättvisa och nedvärdeing. De framgångsrika/starka skall med hjälp av oproportionella skatter betala för de lata och dåliga, vilket leder till att de lata och dåliga alltid kommer att vara just lata och dåliga (här måste dock påpekas att sjuka, handikappade, olycksdrabbade samt alla andra som ofrivilligt inte kan hantera sin egen situation på ett tillfredsställande sätt naturligtvis inte hör till gruppen lata & dåliga). De allra flesta har något att bidra med, ett bidragsbaserat system låter dem aldrig få chansen.

2. Det fungerar inte. All vänsterpolitik grundar sig på att alla människor är lika. Så är inte fallet å tur är väl det. Vi har ju svart på vitt att det inte funkar, tror ni mig inte eller helt enkelt inte håller med, flytta till Kuba eller Vitryssland så får ni se.

För mig handlar politik om ideologi. Frihet under ansvar eller A-Kassa? För mig är valet lätt.

Men så till slutklämmen. Vill någon verkligen, på fullaste allvar att Mona Sahlin skall företräda Sverige. Skulle de Rödgröna vinna valet kommer så att ske, som grädde på moset får vi då också med största sannolikhet Herr Östros som finansminister.

Jag gör det lätt för er:

Tänk er Angela Merkel och Nichlas Sarkozy på middag med Östros och Sahlin. Nä, just det!

Sov gott proletärer

Hur faan tänker vi

Eftersom jag inte varit utanför dörren idag, har jag inte lyckats bli irriterad på någon, men hjärnan går på högvarv ändå.

Varför lägger folk så mycket pengar på kistor. Det är ju egentligen helt barrockt. Den som skall bo i kistan bryr sig definitivt inte. Lägg döingarna i en papplåda och skänk pengarna till cancerfonden istället. Detta är ett lysande exempel på att vi bryr oss om helt fel saker. Mormor fick en billig kista=jag är en dålig människa! Har inget som jävla helst med saken att göra (mormor lever för övrigt). När man till sist trillar av pinn är det liksom slut, då spelar inget någon roll längre, de är bara de ångestladdade efterlevande som skall krångla till det.

Sedan är det detta med Zlatan, vad sysslar han med? Tror de flesta, mig själv inräknad tycker att han gjort ett rejält nedköp med flytten till Milan. Men frågan är, har han verkligen gjort det? Milan är ju utan tvekan ett klassiskt fotbollslag, jag menar Gre-No-Li, Baresi, Shevchenko, Van Basten, Paolo Maldini och inte minst Kaka kan ju trilla boll rätt bra.

Att de inte har lyckats sådär fantastiskt bra de senaste åren spelar ingen roll, Zlatan kommer tillsammans med Stortruten med Tänderna att uträtta stordåd, tror bestämt att vi fått ett av fotbollsvärldens vassaste anfallspar på halsen, Messi och Villa får ursäkta.

Jag tror att Zlatan gjort helt rätt, han vet att han kan göra Milan till ett storlag igen och när han gjort det finns det inget kvar att bevisa, tänk på vad Herr Maradona gjorde för Napoli.

Zlatan stannar i Milan 2 säsonger, vinner Scudetton denna säsong, vinner CL nästa, sedan blir det naturligtvis Real eller Chelsea som sista anhalt i karriären (eller näst sista, tror att han kommer att avsluta i USA, som 2014 kommer att ha en riktigt bra liga).

Heja Zlatan, bu för Pep Guardiola som verkar vara helt dum i huvudet.

Sedan tror jag också att Berlusconi och Herr Ibrahimovic kommer bra överens, de är båda självupptagna superstjärnor fast på lite olika sätt.

Nu skall jag se färdigt About Schmidt, ett av Jack Nicholsons absoluta storverk...

Sov sött

Kalas

Nu har det hänt!

40-årskalas alltså

Goda vänner från överallt kom och hälsade på.

Det bjöds på god mat (så sade gästerna i alla fall), dryck och bra underhållning (tänkte hyrt in Tobbe Trollkarl eller Markoolio, men är lite för gammal för dem).

Tänk vad lätt det är, roliga människor, enkel bra mat, gott om vin å öl = Hemma!

Än en gång, stort tack! Det var riktigt kul...

Måste man vara idiot för att vara bra?

Nu menar jag egentligen inte idiot, utan mer fjant eller excentriker. Excentriker är ju ett annat ord för fjant. Gör man konstiga och dumma saker samtidigt som man är mindre framgångsrik är man knäpp, är man framgångsrik är man excentrisk.

Rika människor (framgångsrika alltså) blir alltid kallade excentriker om de har en fånig mössa eller tror på tomtar och troll. Framgångsrika idrottsmän eller kvinnor som ser dumma ut (tänk Florence Griffith-Joyners naglar eller Patrik Sjöbergs hår) blir accepterade tack vare sina resultat.

Att som elitidrottsman/kvinna ha långt hår eller långa naglar kan omöjligen vara en fördel, tvärtom. Idrottsmän som ser helt normala ut (tänk Sergey Bubka, Jonathan Edwards, Sebastian Coe) måste prestera långt mycket bättre än sina konkurrenter för att synas. Synas är jävligt viktigt i idrottsvärlden, gör man inte det får man inga sponsorpengar och får således inte samma möjligheter att utvecklas.

Då är frågan; -Hur bra hade en excentrisk idrottsman blivit utan alla fixa ideer?

Om t.ex. Teddy Tamgho inte känt sig tvingad att ha svettband över hela kroppen och linnet på sned, hade han då kunnat lägga all denna energi på att hoppa längre istället för att se dum ut?

Hur bra hade inte Matti Nykänen kunnat bli om han varit "normal" i huvudet. Han var ju trots allt fantastisk bra, men tänk om?

Tänk om dessa supertalanger hade lagt all sin energi på rätt saker. Då hade någon sprungit 100m på 8 sekunder, simmat 100m på 30 sekunder eller hoppat 8 meter i stavhopp.

Varför händer då inte detta?

Enkelt, vi behöver gott om fjantar för att själva känna oss normala.

Tänk vad bra det känns att vara smartare än en statsministerkandidat (och det borde ju nästan alla göra) eller att ha bättre klädsmak än Bert Karlsson...

Gammal man gör så gott han kan

Det är lite lustigt, jag har börjat få lite kommentarer (än så länge mest från Joni, men också från en okänd man som inte sett Den enfaldige mördaren).

Jag är ju lite kåt på uppmärksamhet, så jag försöker provocera. Mitt blogginlägg "Hur tänker ni bögjävlar" har emellertid inte fått några reaktioner från Pridemaffian. Kanske borde jag börja tänke lite mer åt Google Adwordshållet. Min stora dröm är att Thorsten Flink läser min blogg å kommer med lite aggressiva kommentarer.

För att citera Georg Rydeberg (numera kollar jag alltid upp stavningen av namn på Google, så att Finnen inte skall klaga) -"Idag fyller jag åååår!"

Å inte vilka år som helst utan 40, alltså dags för 40-årskris (stavningskontrollen vill nu att jag skriver hårskris, men jag vet inte vad det är så jag håller mig till årskris).

Bortsett från att min födelsedag har varit helt fantastisk med bra presenter, god mat (ja innan vi kom till krogen i alla fall) och inspirerande sällskap, har jag inte känt någon som helst skillnad från att fylla 39, eller 26 för den delen.

Förra gången jag fyllde jämnt (ja, jämnt å jämnt men jag menar 35) hyrde vi en klassisk Engelsk dubbeldäckare och cruisade runt Warszawa i 12 timmar, det kan man ju inte göra jämt, men galet roligt var det i alla fall. Kände jag mig yngre då? -Inte ett jävla dugg! Roligt är roligt, oavsett hur gammal du är.

Varför får då så många ångest av att bli äldre? Hur tänker de när de i full panik går ut för att ragga på 18-åringar när de fyllt 40? Fru & barn sitter hemma å ser på Teletubbies, pappa är på krogen desperat sökande efter den där oövervinnerliga känslan alla 18-åringar har.

Att bli äldre är faktiskt inspirerande. Man kan mer, man vet mer, man vet vad man tycker om och vem man vill umgås med, men framförallt vet man vad man inte vet och vad man inte vill.

40 är halvvägs, alltså helt perfekt för att göra något nytt. I mitt fall kommer det att bli fru, barn & nytt jobb. Familj är alltså inget nödvändigt ont som man måste skaffa, utan en ny utmaning som utan tvekan kommer att vara hur kul som helst.

Jag har inga barn, så jag borde naturligtvis inte uttala mig, men det skiter jag i. Jag tror att barn är ungefär som offpiståkning på skidor, för att få det där perfekta åket måste man trava en del. Att kämpa sig upp för ett berg i 4 timmar är inte direkt kul, men att åka i orörd snö nedför är en helt annan sak och efter en ganska kort tid har man glömt travandet, men känslan av orört puder glömmer man aldrig. Jag tror och hoppas att ha barn blir liknande. Att man glömmer alla sömnlösa nätter och illaluktande blöjor, men kommer ihåg det första leendet, de första orden (som naturligtvis blir Pappa vet bäst) och de första stegen.

40-årskrisaren (eller 30-årskrisaren för den delen) tycker detta är jobbigt, han vill ju bara var 18 igen, ligga med alla som ser ok ut, gå lite i skolan, tråna efter historiefröken, dricka folköl å spela fotboll i division 5. Naturligtvis med de finansiella fördelar en bra utbildning & erfarenhet ger.

Men ser ni kära herrskap, detta funkar inte!

Var lite logiska och försök förstå att man inte kan få allt hela tiden.

Jag vill absolut inte vara 18 igen (en snabb titt på klassfotot bekräftar detta). Inte heller 26, 32 eller 36. Jag vill vara 40, om ett år kommer jag att vilja var 41 och om 14 år kommer jag att vilja vara 56 (demens kommer med åldern). Jag har vänner från 25-årsåldern till 60-årsåldern, det samtliga har gemensamt är att de aldrig pratar om hur gamla de är, utan om annat, som stickning, gikt, åderbråck och demens.

Puss på er, nu skall jag njuta av de sista 33 minuterna av min födelsedag med att läsa färdigt en bok om ornitologi.

Lördagstankar

Jaha, här sitter man hemma en lördagskväll.

Inget fel i det, hemma är där jag trivs bäst. Här finns allt jag behöver, mat, dryck, film, musik, sambo och så vidare.

Nog om detta, jag tänkte idag fundera lite över branding.

Branding har ju varit ett trendigt ord i många år nu.

Vad är då branding.

Branding är egentligen ett rätt fånigt uttryck för allt ett företag gör för att påverka hur deras varumärke och eller produkter uppfattas av de som har med företaget att göra. Alla företag arbetar med branding och har gjort så sen urminnes tider.

Annorlunda blir det när ett varumärke hux flux börjar synas på produkter man inte förväntat sig. Pionjärerna på detta område är Camel & Marlboro. De ville att deras rökande kunder skulle känna sig ännu mer som machomännen i deras reklam, så de började sätta sitt namn på kläder. Hur tänkte de egentligen?

Rätt uppenbarligen eftersom båda lyckades slå sig in på en enormt konkurrensutsatt marknad.

Frågan är då varför det funkar ibland och ibland inte.

Björn Borg och Salming har lyckats med konststycket att bli framgångsrika på kalsonger (ja, inte direkt personerna själva, men ett antal smarta affärsmän), Torgny Mogren däremot lyckades mindre bra. Detta är självklart, ingen vill ju egentligen vara Torgny Mogren, framförallt inte i sovrummet.

Men varför vill så många vara förknippade med cigaretter? Märkligt!

Porsche kommer undan med att kränga knivar och klockor därför att ALLA gärna vill bli förknippade med coola sportbilar. Kia skulle inte lyckas särskilt bra om de fick för sig att sälja skor eller bacon (inte utanför Korea i alla fall).

För mig som är näst intill rabiat på detta område representerar varje varumärke en eller flera väldigt distinkta produkter. Börjar de försöka sälja andra prylar blir jag skeptisk. Ett bra exempel är Salomon, för mig skidbindningar. Skulle ha väldigt svårt för att köpa skidor eller pjäxor som heter Salomon. Ett annat exempel är Oakley, för mig solglasögon, Oakleykläder funkar därför dåligt i mina ögon.

Nu till slutklämmen. Jag är uttråkad och hade inget bättre för mig, därav detta något andefattiga blogginlägg.

Men, tänk er en schysst matberedare från Libresse, ett par Felix fotbollsskor, en Skogaholms TV eller ett par gummistövlar från Nokia!!!!!! Som sagt vissa klarar av det, andra inte. Nokia måste ju trots allt ses som världsmästare på området. Från snickeri, pappersbruk, kabel, gummi (därav gummistövlarna), elektronik, TV och nu till slut mobiltelefoner mm.

Heja Nokia, jag vill se mer, Nokia Vodka (Connecting People), Nokia Korv, Nokia kläder och tamejfaan Nokia allting