Det är lite sent för bloggande, men det är ju sista dagen på 2010, så det får gå, jag kan inte låta bli.
Någon slags komiker är hos Jay Leno och försöker vara rolig. Newsweek har tydligen listat de bästa länderna att leva i. Finland kom på första plats?
För att visa hur bisarrt detta var, drog mannen ett skämt om fjordar. Fjordar? Det är ju för helvete Norge som har en massa fjordar. Det är just därför USA aldrig vinner denna typ av omröstningar, de är så förbannat ignoranta att de knappt vet att man faktiskt skiter med röven.
Naturligtvis har Newsweek fel, Finland är inte det bästa landet att leva i, klimatet räcker helt enkelt inte till.
Det ändrar inte det faktum att USA nästan alltid har fel. Landet har ju alla möjligheter att vara bäst på planeten, men misslyckas ändå fatalt.
USA är nästa Frankrike. D.v.s. ett land som en gång i tiden var inflytelserikt och viktigt, men som nu har tappat tempo och lever i det förflutna, fortfarande i tron att någon bryr sig. Om man tar bort nordöstra USA samt Californien & Washington finns det inte mycket kvar. Visst fina berg i Colorado, Wyoming & Utah, sol & varmt i Florida men det är liksom allt, resten är befolkat av rednecks, fullt jämförbart med södra Italien eller Algeriet (eller Finland om man vill vara elak).
Nu till dagens ämne, vilket är världens bästa land att leva i?
Det behövs följande:
Bra klimat, d.v.s. 4 årstider
Hav
Berg
Skog
Arbete
Välutbildade människor
Ett minimum av religion
Bördig jord
En bra Kung
Vackra människor
Bra infrastruktur
Ett språk som går att lära sig.
U.s.w. U.s.w.
Alltså, världens bästa land finns inte, men det finns potentiella kandidater:
Norditalien, bra klimat, god mat, berg, hav, lite skog, vackra människor. Tyvärr regerar Katolicismen och utbildningsnivån har en del övrigt att önska, för att inte tala om infrastrukturen. Sen är ju faktiskt inte Norditalien ett land (ännu).
Nya Zeeland, bra klimat, berg, hav, skog, bördig jord, lätt språk, inte särskilt religiöst. Tyvärr för långt bort och med typiskt Göteborgskt lillebrorskomplex mot grannen Australien. Å sen idkar de könsumgänge med får.
Sverige, välutbildade invånare, berg, skog, arbete, vackra människor, bra infrastruktur, en bra kung (haha, bra eftersom han inte får bestämma något, ve & fasa om han vore Kung på riktigt). Tyvärr har vi inte riktigt klimatet, lite väl mycket höst & kallt. Språket är ju dessutom näst intill omöjligt att lära sig om man inte är svensk. Sedan har vi Mona Sahlin och facket. Sverige är allt bra jävla trevligt, men inte optimalt.
Resten av Norden, Norge går inte p.g.a. norrmännen, Finland som sagt p.g.a. klimatet och Finnarna (många är bra, men inte tillräckligt många), Danmark? Nä! Island???
Afrika, Mellanöstern? Allt utom Sydafrika är för varmt eller befolkat av extremister.
Sydafrika då? Nja, de lever fortfarande i tron att ras har någon som helst betydelse. Det har det inte! Men de har klimatet å gott vin...
Asien? Sydostasien är för varmt och fuktigt. Indien har för mycket folk å resten är Kina (ja OK, Japan & Korea, men detta är märkliga länder, mycket märkliga).
Det finns emellertid ett litet land kvar, Slovenien. De har det mesta. Berg, hav, bra klimat, vackra människor, god mat, nära till allt, bra infrastruktur, välutbildat folk, lagom stort. Språket då? Ok, Slovenska är besvärligt, men de flesta talar Tyska, Italienska eller Engelska. Lite Öst lever kvar & jobb finns det inte direkt gott om såvida man inte är Sloven.
Saken är den att vi inte kan hitta ett perfekt land, vi måste leta efter en perfekt stad eller område.
Mina kandidater är följande:
New York
Colorado
Kranj
Melbourne
München
Sov nu riktigt gott och ha ett riktigt bra 2011
torsdag 30 december 2010
torsdag 23 december 2010
Jag är ett trendorakel
Här sitter man på julafton å känner att glöggmosigheten har lagt sig sedan flera timmar.
Kan som vanligt inte sova, trots hård matlagning och bageri under dagen. Eller ja, sova kan jag, men somnar på tok för sent.
Nog om detta, nu skall det modebloggas.
I vår är det militärstuket som gäller. Igen! Det har det väl varit de senaste 30 vårarna, höstarna och vintrarna och dagarna, alla dagarna, hela dagarna.
Militärmode är konstigt, men smart. Det finns ju så många olika stilar inom det militära. Våtdräkt t.ex. om man skulle vilja se ut som en dykare, Kalle Anka uniform, camouflage, tight uniform eller vit kortärmad polyesterskjorta med axelklaffar om man råkade bli malaj.
Tur för mig är det dock. Jag är nämligen redan färdigkittad för våren.
Grön militärjacka, check!
Grön militärparkas, check!
Välputsade skor, check!
Chinos, check!
Nyklippt med sidbena, check!
Sunkiga kalsonger, check!
Pizza T-shirt, check!
Till detta skall det bäras rutiga skjortor, tokcheck! Smala jeans (ja, så smala det går med mina tyngdlyftarlår) & K-pist.
Faan vad trender är löjligt. Nyheter är kul, men trender suger. Mad Men looken har ju funnits där sedan 40, 50 & 60-talet. Sinatra & Co visste redan då att less is more. Grått & vitt funkar alltid. Tänk Robert De Niro i Heat, klanderfritt redan då. Just nu sitter det en man jag aldrig sett förut hos Jay Leno iklädd grå kostym, ljusgrå skjorta & svart slips, hur coolt som helst.
Det gamla uttrycket "kläderna gör mannen" är helt felaktigt. Det är tvärtom. De små Asiatiska barnen med låg lön gör kläderna.
Jag har två stora idoler när det gäller kläder och stil. Två män som inte behöver spöka ut sig för att få uppmärksamhet, båda två orubbliga giganter på sina respektive scener, två män som sällan bär annat än svart, grått & vitt, inga konstigheter, enkelt och dyrt.
Jag pratar naturligtvis om ikonerna George Clooney & Jay Z. Finns inget kvar att bevisa för dessa herrar, de kan slappna av å bara vara som de är.
Det finns fler, De Niro, Sinatra, Elton John (förlåt!)
Nej, jag förstår inte trender, de skapas av folk som ser en möjlighet att tjäna pengar för att sedan följas av folk som inte förstår bättre.
Klassiskt kommer alltid att vara trendigt, satsa på det gott folk!
Sov gott
Kan som vanligt inte sova, trots hård matlagning och bageri under dagen. Eller ja, sova kan jag, men somnar på tok för sent.
Nog om detta, nu skall det modebloggas.
I vår är det militärstuket som gäller. Igen! Det har det väl varit de senaste 30 vårarna, höstarna och vintrarna och dagarna, alla dagarna, hela dagarna.
Militärmode är konstigt, men smart. Det finns ju så många olika stilar inom det militära. Våtdräkt t.ex. om man skulle vilja se ut som en dykare, Kalle Anka uniform, camouflage, tight uniform eller vit kortärmad polyesterskjorta med axelklaffar om man råkade bli malaj.
Tur för mig är det dock. Jag är nämligen redan färdigkittad för våren.
Grön militärjacka, check!
Grön militärparkas, check!
Välputsade skor, check!
Chinos, check!
Nyklippt med sidbena, check!
Sunkiga kalsonger, check!
Pizza T-shirt, check!
Till detta skall det bäras rutiga skjortor, tokcheck! Smala jeans (ja, så smala det går med mina tyngdlyftarlår) & K-pist.
Faan vad trender är löjligt. Nyheter är kul, men trender suger. Mad Men looken har ju funnits där sedan 40, 50 & 60-talet. Sinatra & Co visste redan då att less is more. Grått & vitt funkar alltid. Tänk Robert De Niro i Heat, klanderfritt redan då. Just nu sitter det en man jag aldrig sett förut hos Jay Leno iklädd grå kostym, ljusgrå skjorta & svart slips, hur coolt som helst.
Det gamla uttrycket "kläderna gör mannen" är helt felaktigt. Det är tvärtom. De små Asiatiska barnen med låg lön gör kläderna.
Jag har två stora idoler när det gäller kläder och stil. Två män som inte behöver spöka ut sig för att få uppmärksamhet, båda två orubbliga giganter på sina respektive scener, två män som sällan bär annat än svart, grått & vitt, inga konstigheter, enkelt och dyrt.
Jag pratar naturligtvis om ikonerna George Clooney & Jay Z. Finns inget kvar att bevisa för dessa herrar, de kan slappna av å bara vara som de är.
Det finns fler, De Niro, Sinatra, Elton John (förlåt!)
Nej, jag förstår inte trender, de skapas av folk som ser en möjlighet att tjäna pengar för att sedan följas av folk som inte förstår bättre.
Klassiskt kommer alltid att vara trendigt, satsa på det gott folk!
Sov gott
onsdag 22 december 2010
Vart gick ni i skolan?
Nu när idrottsfantasterna än en gång har visat sig från sin bästa sida (det sägs att olika grupper av AIK-supportrar t.o.m. slogs med varandra), borde jag ondgöra mig över huliganernas bristande intelligens eller dumma uppsyn. Det behövs inte, det klarar de så bra själva.
Däremot förundras jag över hur många skribenter och självutnämnda rimexperter i TV-soffan som inte hanterar Svenska språket på ett tillfredsställande sätt. Just det sista ordet i förra meningen är missbrukat. Det heter alltså sätt, på så sätt, på mitt eget sätt eller sättpotatis. Tyvärr ser man allt för ofta ordet "sett" i stället. på så sett, på mitt sett o.s.v. Sett är ett helt annat ord. Det var det värsta jag sett, eller -Har du sett Långt Ner i Halsen 7? Detta fick åtminstone vi lära oss i lågstadiet.
Exemplen på liknande hädelser är otaliga, men jag tror ni förstår vad jag menar utan fler exempel.
Nu är det jul, alltså skall det rimmas i TV-rutan, på radion och på nätet.
De flesta s.k. rimexperter borde sitta i fängelse för brott mot Akademiens ordlista. Hur jävla svårt kan det vara?
Nu kanske ni tycker jag är en kverulant, må så vara
Men det jag skriver är sant, låt mig förklara
Rim är till för att försköna ett textstycke. För att ett rim skall fungera skall det finnas en ljudlikhet i slutet av två versrader (se vara och förklara ovan).
Det är här de flesta går bet, oftast på grund av ignorans, idioti eller ren och skär lättja.
Ljudlikheten måste vara absolut. Således rimmar inte häst med värst, gran med barn eller krabat med apart. Rimverser med liknande försök till rim låter helt enkelt illa, som om de vore skrivna av okunniga barn. Barn får gärna försöka sig på en vers eller två, men behärskar de inte de grundläggande rimreglerna vid nio års ålder, skall de nog helst satsa på något annat.
Min mor är duktig på att rimma, jag tänkte därför hedra henne med en liten vers, men då jag bara kan komma på tre ord som rimmar med mor, nämligen kor, snor och hor, väljer jag att avstå.
Skall man skriva offentligt, tycker jag det är lämpligt att skaffa sig en smula bildning först. Det finns en bra utbildning i Svenska språket, den heter grundskolan.
Många skribenter av idag verkar emellertid helt missat denna möjlighet till fortbildning, undrar vad de gjorde istället, man ser ju sällan åtta-åringar med en pava Explorer på stan.
Nu har jag skrivit om själva tekniken i rimsmedjan. Grammatik och semantik är ju två helt skilda saker, dock beroende av varandra, men eftersom det snart är jul måste jag spekulera lite om just julklappsrim.
Vad är syftet med ett julklappsrim?
Det finns säkert flera syften, men först och främst måste det handla om en stunds underhållning. Vad vi tycker är underhållande skiljer sig naturligtvis, en del tycker helt enkelt det är skoj med ord, andra roas av försöken att lista ut vad som finns i paketet och sådana som jag får sin tillfredsställelse genom att alltid briljera med de mest välskrivna och underhållande rimmen och kan därför se ned på övriga julgäster och deras patetiska försök till vers. Jag vill kalla detta fenomen för väl underbyggd, befogad arrogans.
Ett annat fenomen som vållat mig en del huvudbry genom åren är syftet med själva rimmet.
Skall rimmet tydligt avslöja vad som finns i paketet, skall det bara vagt antyda eller skall man helt enkelt ha med själva gåvan i versen?
Naturligtvis skall det bara vagt antyda, allt annat är rent nonsens.
Hur vag man kan vara beror på mottagaren. En intelligent mottagare kan tänka lite själv och roas av det, medan en mindre intelligent mottagare kan behöva lite hjälp på traven.
Jag tänker nu skriva en liten vers (julklappsrim är egentligen en felaktig benämning, dessa består ju alltid av flera rim inom ramen för en vers, julklappsvers borde det heta) till årets julklapp.
Detta är min julklapp till er kära bloggläsare
Har du problem i ditt liv ditt nöt
Är din dröm att göra som kändisar gör
Vill du träna din kropp, utan att av svett bli blöt
Kan du göra en lysande lotus, eller är din kropp vid dålig vigör
Vill du böja en lem så gärna, i en vinkel så brant
Att du iklädd den här ser ut som en fjant
Ha en riktigt God Jul och ett Gott Nytt år
Puss på er
Er Tillgivne
Rimfaxe
Däremot förundras jag över hur många skribenter och självutnämnda rimexperter i TV-soffan som inte hanterar Svenska språket på ett tillfredsställande sätt. Just det sista ordet i förra meningen är missbrukat. Det heter alltså sätt, på så sätt, på mitt eget sätt eller sättpotatis. Tyvärr ser man allt för ofta ordet "sett" i stället. på så sett, på mitt sett o.s.v. Sett är ett helt annat ord. Det var det värsta jag sett, eller -Har du sett Långt Ner i Halsen 7? Detta fick åtminstone vi lära oss i lågstadiet.
Exemplen på liknande hädelser är otaliga, men jag tror ni förstår vad jag menar utan fler exempel.
Nu är det jul, alltså skall det rimmas i TV-rutan, på radion och på nätet.
De flesta s.k. rimexperter borde sitta i fängelse för brott mot Akademiens ordlista. Hur jävla svårt kan det vara?
Nu kanske ni tycker jag är en kverulant, må så vara
Men det jag skriver är sant, låt mig förklara
Rim är till för att försköna ett textstycke. För att ett rim skall fungera skall det finnas en ljudlikhet i slutet av två versrader (se vara och förklara ovan).
Det är här de flesta går bet, oftast på grund av ignorans, idioti eller ren och skär lättja.
Ljudlikheten måste vara absolut. Således rimmar inte häst med värst, gran med barn eller krabat med apart. Rimverser med liknande försök till rim låter helt enkelt illa, som om de vore skrivna av okunniga barn. Barn får gärna försöka sig på en vers eller två, men behärskar de inte de grundläggande rimreglerna vid nio års ålder, skall de nog helst satsa på något annat.
Min mor är duktig på att rimma, jag tänkte därför hedra henne med en liten vers, men då jag bara kan komma på tre ord som rimmar med mor, nämligen kor, snor och hor, väljer jag att avstå.
Skall man skriva offentligt, tycker jag det är lämpligt att skaffa sig en smula bildning först. Det finns en bra utbildning i Svenska språket, den heter grundskolan.
Många skribenter av idag verkar emellertid helt missat denna möjlighet till fortbildning, undrar vad de gjorde istället, man ser ju sällan åtta-åringar med en pava Explorer på stan.
Nu har jag skrivit om själva tekniken i rimsmedjan. Grammatik och semantik är ju två helt skilda saker, dock beroende av varandra, men eftersom det snart är jul måste jag spekulera lite om just julklappsrim.
Vad är syftet med ett julklappsrim?
Det finns säkert flera syften, men först och främst måste det handla om en stunds underhållning. Vad vi tycker är underhållande skiljer sig naturligtvis, en del tycker helt enkelt det är skoj med ord, andra roas av försöken att lista ut vad som finns i paketet och sådana som jag får sin tillfredsställelse genom att alltid briljera med de mest välskrivna och underhållande rimmen och kan därför se ned på övriga julgäster och deras patetiska försök till vers. Jag vill kalla detta fenomen för väl underbyggd, befogad arrogans.
Ett annat fenomen som vållat mig en del huvudbry genom åren är syftet med själva rimmet.
Skall rimmet tydligt avslöja vad som finns i paketet, skall det bara vagt antyda eller skall man helt enkelt ha med själva gåvan i versen?
Naturligtvis skall det bara vagt antyda, allt annat är rent nonsens.
Hur vag man kan vara beror på mottagaren. En intelligent mottagare kan tänka lite själv och roas av det, medan en mindre intelligent mottagare kan behöva lite hjälp på traven.
Jag tänker nu skriva en liten vers (julklappsrim är egentligen en felaktig benämning, dessa består ju alltid av flera rim inom ramen för en vers, julklappsvers borde det heta) till årets julklapp.
Detta är min julklapp till er kära bloggläsare
Har du problem i ditt liv ditt nöt
Är din dröm att göra som kändisar gör
Vill du träna din kropp, utan att av svett bli blöt
Kan du göra en lysande lotus, eller är din kropp vid dålig vigör
Vill du böja en lem så gärna, i en vinkel så brant
Att du iklädd den här ser ut som en fjant
Ha en riktigt God Jul och ett Gott Nytt år
Puss på er
Er Tillgivne
Rimfaxe
fredag 17 december 2010
Är jag bara gammal?
Görs det ingen vettig musik i detta land längre, eller är jag bara för gammal för att förstå?
Det fanns en tid då det gjordes fantastisk musik i Sverige, band som Cardigans, TSOOL och The Hives erövrade världen. Med all rätt dessutom. Robyn var bra en gång i tiden, men vad har hänt?
I dessa Idol-tider verkar alla musiker som får ett litet erkännande vara svåra melankoliker som inte kan sjunga, alltså en slags motsats till just Idol, som ju är kommersialism i dess renaste form. Alltså skall man göra icke-kommersiell musik om man vill komma någonstans. Saken är den att icke-kommersiell musik allt som oftast är rent skräp, därav namnet. En icke kommersiellt gångbar produkt är ofta undermålig på ett eller annat sätt. Det kan ju också vara så att produkten inte marknadsförts på rätt sätt eller att det funnits konkurrenter som helt enkelt är bättre.
Vi börjar med Weeping Willows och Broder Daniel. Skräp!
Varför lyssna på Magnus Carlsson när man kan lyssna på Roy Orbison som är tusen gånger bättre.
Varför lyssna på Broder Daniel över huvud taget? Det låter ju illa. Skitnödig musik som bara skriker efter uppmärksamhet. Kom, se & lyssna på oss, vi är märkliga! Vår sångare har sminkat sig, JÄTTEKONSTIGT!
Sedan har ju Broder Daniel också fostrat vår genom tiderna mest överskattade artist, Håkan Hellström.
Idag hypas Oscar Linnros i alla media. Varför då? Hypa något bra istället!
Robyn har också fått mycket utrymme och bra kritik för sina senaste alster. Här kommer vi till kärnan av mitt inlägg. Jag tycker nämligen Robyns senaste skivor låter skit. Är det för att jag inte förstår, är det för att jag helt enkelt är för gammal eller har jag som vanligt rätt?
Jag lyssnar väldigt mycket på musik, är inte trogen någon genre, utan blandar och ger. Kanye West ena dagen, Neil Young nästa och sedan lite Natalie Merchant.
Bra musik är bra musik oavsett genre, det samma gäller naturligtvis omvänt. Varför nöja sig med kopior när originalet är bättre?
Det finns olika sorters dålig musik.
Undermåliga musiker, d.v.s. dåliga instrumentalister och/eller dåliga sångare. Här är Håkan Hellström ett lysande exempel, han kan inte sjunga och låtarna är oerhört banala i sin struktur.
Men Ramones då? Inte direkt komplicerade låtar med skönsång detta heller. Nä, må så vara, men de tillförde något nytt, ett nytt sound, en ny attityd. De gjorde punken till pop. Det Håkan gör är inte nytt, bara dåligt.
Sämre kopior. Finns det verkligen plats för fler än ett tiotal souldivor med Mary J Blige i spetsen. Det här den dåliga Idol-artisten kommer in i bilden. De försöker göra något som någon annan redan gjort bättre, sällan särskilt lyckat.
Men, blir det inte tråkigt att lyssna på samma musik hela tiden?
Nä, inte alls, det finns så mycket bra musik att det räcker flera livstider.
Smak då? Kan man ha dålig smak?
Oh ja! Det finns det många exempel på, så många att vi lämnar frågan därhän.
Vill bara tillägga att när jag lyssnar på musik, gör jag just det, vad de faktiskt sjunger om är inte särskilt viktigt. Vill jag ha en historia läser jag en bok eller ser en film, vill jag ha poesi läser jag poesi, vill jag höra fyllon som skriker går jag på bandy...
Är jag gammal å bitter, eller är all Svensk musik skräp nuförtiden?
Ni vet svaret...
Det fanns en tid då det gjordes fantastisk musik i Sverige, band som Cardigans, TSOOL och The Hives erövrade världen. Med all rätt dessutom. Robyn var bra en gång i tiden, men vad har hänt?
I dessa Idol-tider verkar alla musiker som får ett litet erkännande vara svåra melankoliker som inte kan sjunga, alltså en slags motsats till just Idol, som ju är kommersialism i dess renaste form. Alltså skall man göra icke-kommersiell musik om man vill komma någonstans. Saken är den att icke-kommersiell musik allt som oftast är rent skräp, därav namnet. En icke kommersiellt gångbar produkt är ofta undermålig på ett eller annat sätt. Det kan ju också vara så att produkten inte marknadsförts på rätt sätt eller att det funnits konkurrenter som helt enkelt är bättre.
Vi börjar med Weeping Willows och Broder Daniel. Skräp!
Varför lyssna på Magnus Carlsson när man kan lyssna på Roy Orbison som är tusen gånger bättre.
Varför lyssna på Broder Daniel över huvud taget? Det låter ju illa. Skitnödig musik som bara skriker efter uppmärksamhet. Kom, se & lyssna på oss, vi är märkliga! Vår sångare har sminkat sig, JÄTTEKONSTIGT!
Sedan har ju Broder Daniel också fostrat vår genom tiderna mest överskattade artist, Håkan Hellström.
Idag hypas Oscar Linnros i alla media. Varför då? Hypa något bra istället!
Robyn har också fått mycket utrymme och bra kritik för sina senaste alster. Här kommer vi till kärnan av mitt inlägg. Jag tycker nämligen Robyns senaste skivor låter skit. Är det för att jag inte förstår, är det för att jag helt enkelt är för gammal eller har jag som vanligt rätt?
Jag lyssnar väldigt mycket på musik, är inte trogen någon genre, utan blandar och ger. Kanye West ena dagen, Neil Young nästa och sedan lite Natalie Merchant.
Bra musik är bra musik oavsett genre, det samma gäller naturligtvis omvänt. Varför nöja sig med kopior när originalet är bättre?
Det finns olika sorters dålig musik.
Undermåliga musiker, d.v.s. dåliga instrumentalister och/eller dåliga sångare. Här är Håkan Hellström ett lysande exempel, han kan inte sjunga och låtarna är oerhört banala i sin struktur.
Men Ramones då? Inte direkt komplicerade låtar med skönsång detta heller. Nä, må så vara, men de tillförde något nytt, ett nytt sound, en ny attityd. De gjorde punken till pop. Det Håkan gör är inte nytt, bara dåligt.
Sämre kopior. Finns det verkligen plats för fler än ett tiotal souldivor med Mary J Blige i spetsen. Det här den dåliga Idol-artisten kommer in i bilden. De försöker göra något som någon annan redan gjort bättre, sällan särskilt lyckat.
Men, blir det inte tråkigt att lyssna på samma musik hela tiden?
Nä, inte alls, det finns så mycket bra musik att det räcker flera livstider.
Smak då? Kan man ha dålig smak?
Oh ja! Det finns det många exempel på, så många att vi lämnar frågan därhän.
Vill bara tillägga att när jag lyssnar på musik, gör jag just det, vad de faktiskt sjunger om är inte särskilt viktigt. Vill jag ha en historia läser jag en bok eller ser en film, vill jag ha poesi läser jag poesi, vill jag höra fyllon som skriker går jag på bandy...
Är jag gammal å bitter, eller är all Svensk musik skräp nuförtiden?
Ni vet svaret...
fredag 10 december 2010
Nobelpriset
Tänk att få vara med på Nobelmiddagen, vilken tillställning, vilken ära, vilket spektakel.
Efter att ha studerat Prins Daniels min ett par gånger är det lätt att konstatera att hellre tagit en öl med polarna i Ockelbo än att sitta tyst bredvid frun till någon pristagare. All ära till Daniel för den minen.
Hade jag fått priset, hade jag nog gått på middagen, hade jag blivit bjuden hade jag nog också gått dit men om en inbjudan skulle inneburit någon slags motprestation från min sida, t.ex. arbete finns det inte en chans i hela helvetet att jag skulle ansträngt mig.
Vad jag däremot skulle betalat stora pengar för är en rejäl supning med pristagarna. Tänk en låda J&B och några av världens skarpaste hjärnor, vilken kväll det skulle bli. Vi skulle utrota arbetslöshet, sy jackor i Grafen, bota alla sjukdomar och fixa fred på jorden. Nästa morgon skulle vi vakna upp hos någon okänd servitris som hållit i efterfesten och inte komma ihåg ett jävla dugg, synd men roligt.
Undrar hur prestigefullt priset egentligen är, i Sverige tror vi naturligtvis att det är störst av alla priser.
Förmodligen är det skitstort
Efter att ha studerat Prins Daniels min ett par gånger är det lätt att konstatera att hellre tagit en öl med polarna i Ockelbo än att sitta tyst bredvid frun till någon pristagare. All ära till Daniel för den minen.
Hade jag fått priset, hade jag nog gått på middagen, hade jag blivit bjuden hade jag nog också gått dit men om en inbjudan skulle inneburit någon slags motprestation från min sida, t.ex. arbete finns det inte en chans i hela helvetet att jag skulle ansträngt mig.
Vad jag däremot skulle betalat stora pengar för är en rejäl supning med pristagarna. Tänk en låda J&B och några av världens skarpaste hjärnor, vilken kväll det skulle bli. Vi skulle utrota arbetslöshet, sy jackor i Grafen, bota alla sjukdomar och fixa fred på jorden. Nästa morgon skulle vi vakna upp hos någon okänd servitris som hållit i efterfesten och inte komma ihåg ett jävla dugg, synd men roligt.
Undrar hur prestigefullt priset egentligen är, i Sverige tror vi naturligtvis att det är störst av alla priser.
Förmodligen är det skitstort
torsdag 9 december 2010
Brott & Straff
Varför detta?
Jo, jag sprang på ett par stannare idag. D.v.s. ignoranta fån som stannar tvärt och därmed står i vägen, vanligt förekommande i butiker.
Jag tänkte då på hur trevligt det vore med ett kännbart straff för denna förseelse.
Titeln på dagens blogginlägg har inget med Dostojevski att göra, även om man ibland kan tycka att mord är ok om det tjänar ett högre syfte.
Vad är egentligen skillnaden på straff & belöning, piska eller morot?
Ett straff är egentligen en utebliven belöning och tvärtom.
Låt bli att råna banker, så belönar vi dig med att inte sätta dig i fängelse. Belöningen i detta fall är således en utebliven bestraffning, nog så trevligt.
Tvärtom skulle kunna innebära följande:
Köp inga blommor, så får du inte ligga. Straffet blir då uteblivet samlag.
Ett otillräckligt straff leder inte till uteblivet skadligt beteende, det är här uttryck som proportionell bestraffning kommer på tal. Straffet måste vara tillräckligt kännbart för att den potentielle förövaren skall undvika att begå brott, men inte så hårt att samhället tycker synd om de stackars brottslingarna.
Varför är då inte dödsstraff mer effektivt? Ingen vill väl egentligen dö?
Jo, vi är nämligen så fantastiskt korkade att vi aldrig tror att vi åker fast. Straffsatsen är meningslös när någon tror att straffet aldrig kommer att verkställas.
Gäller detta även belöningar? Ja tamejfaan jag tror det gör det. Vi får nog ligga även utan blommor.
Vi är helt enkelt olika, vissa undviker att göra saker eftersom de är rädda för eventuell bestraffning medan andra gör saker för att få en belöning.
Jo, jag sprang på ett par stannare idag. D.v.s. ignoranta fån som stannar tvärt och därmed står i vägen, vanligt förekommande i butiker.
Jag tänkte då på hur trevligt det vore med ett kännbart straff för denna förseelse.
Titeln på dagens blogginlägg har inget med Dostojevski att göra, även om man ibland kan tycka att mord är ok om det tjänar ett högre syfte.
Vad är egentligen skillnaden på straff & belöning, piska eller morot?
Ett straff är egentligen en utebliven belöning och tvärtom.
Låt bli att råna banker, så belönar vi dig med att inte sätta dig i fängelse. Belöningen i detta fall är således en utebliven bestraffning, nog så trevligt.
Tvärtom skulle kunna innebära följande:
Köp inga blommor, så får du inte ligga. Straffet blir då uteblivet samlag.
Ett otillräckligt straff leder inte till uteblivet skadligt beteende, det är här uttryck som proportionell bestraffning kommer på tal. Straffet måste vara tillräckligt kännbart för att den potentielle förövaren skall undvika att begå brott, men inte så hårt att samhället tycker synd om de stackars brottslingarna.
Varför är då inte dödsstraff mer effektivt? Ingen vill väl egentligen dö?
Jo, vi är nämligen så fantastiskt korkade att vi aldrig tror att vi åker fast. Straffsatsen är meningslös när någon tror att straffet aldrig kommer att verkställas.
Gäller detta även belöningar? Ja tamejfaan jag tror det gör det. Vi får nog ligga även utan blommor.
Vi är helt enkelt olika, vissa undviker att göra saker eftersom de är rädda för eventuell bestraffning medan andra gör saker för att få en belöning.
söndag 5 december 2010
Conan barbaren
När jag växte upp var Conan en musklig Österrikisk jätte som inte pratade särskilt mycket.
Idag är Conan något helt annat. Är man född på senare delen av 70-talet eller senare tror man att Conan är Conan O´Brien. Herregud, var är er bildning?
Conan Barbaren var en otrolig film, den byggde de första broarna mellan kraftsport & Hollywood. Lou Ferringo följde i samma spår med Hulken (eller var det tvärtom). Korkade muskelbyggare blev filmstjärnor.
Korkade? Var de verkligen korkade?
Det beror på hur vi definierar korkad.
Arnold har ju varit hyfsat framgångsrik. Han har ju inte rykte om sig att vara smart, men framgångsrik är han, alltså är han inte helt dum i huvudet.
Hur det gått för Lou Ferringo (orkar inte kolla stavning) låter jag vara osagt.
Det här blir en kort blogg, för jag måste sova.
Men tänk på följande:
Oavsett hur jävla bra och smarta vi är blir vi inte framgångsrika.
Tydligen måste man arbeta lite också.
Jag är ofattbart smart, men lat. Det leder till utebliven framgång, tyvärr.
Varför blir jag då så oerhört irriterad när korkade människor når framgång?
Lätt svar, jag orkar inte anstränga mig, dumskallarna orkar det
Puss Å sov gott
Idag är Conan något helt annat. Är man född på senare delen av 70-talet eller senare tror man att Conan är Conan O´Brien. Herregud, var är er bildning?
Conan Barbaren var en otrolig film, den byggde de första broarna mellan kraftsport & Hollywood. Lou Ferringo följde i samma spår med Hulken (eller var det tvärtom). Korkade muskelbyggare blev filmstjärnor.
Korkade? Var de verkligen korkade?
Det beror på hur vi definierar korkad.
Arnold har ju varit hyfsat framgångsrik. Han har ju inte rykte om sig att vara smart, men framgångsrik är han, alltså är han inte helt dum i huvudet.
Hur det gått för Lou Ferringo (orkar inte kolla stavning) låter jag vara osagt.
Det här blir en kort blogg, för jag måste sova.
Men tänk på följande:
Oavsett hur jävla bra och smarta vi är blir vi inte framgångsrika.
Tydligen måste man arbeta lite också.
Jag är ofattbart smart, men lat. Det leder till utebliven framgång, tyvärr.
Varför blir jag då så oerhört irriterad när korkade människor når framgång?
Lätt svar, jag orkar inte anstränga mig, dumskallarna orkar det
Puss Å sov gott
torsdag 2 december 2010
Hur tänker media?
När kylan smyger sig på stannar man inne. Stannar inne konsumerar man en del media.
Vad är egentligen tryckfrihet?
Som obotligt liberal tycker jag att man bör få skriva i stort sett allt som är sant, under förutsättning att detta kan bevisas, d.v.s. verkligen är sant. Att sprida lögner borde däremot vara olagligt på något sätt. Så verkar emellertid inte vara fallet.
"Jag har talat med en kille som mailat en kollegas kusin på midsommarafton och han sade att Anders Borg är en bevisat våldsam pedofil", alltså kan jag skriva detta, t.ex. på någon ledarsida. För er som inte förstår bättre är detta bara ett exempel för att belysa min tankegång.
Det media som publicerar ett sådant osant påstående kan naturligtvis åka dit för ärekränkning eller vad den korrekta termen nu kan vara. Då är det ju redan för sent, det borde finnas ett slags filter, en sanningskontroll i Ms Word som fungerar så att man inte kan spara, skicka eller skriva ut något som inte är sant. Som ett alkolås på bilar fast lite annorlunda.
Varför ljugs det då så förbannat i media?
Pengar?
Borde inte vara så, intäkterna ligger ju oftast i annonsförsäljningen. Vi företag verkligen annonsera i media som sprider lögner? Tydligen!
Kul?
Det här är ett argument jag kan förstå, vi skriver att Göran & Anitra hänger sig åt sexorgier med får. Troligtvis osant, men om det vore sant hade det varit stor komik (faktiskt ganska roligt även om det är lögn). Detta håller dock inte.
Borde inte någon se affärsmöjligheter i att bara skriva sanningar. Med stolthet proklamera att vi skriver bara sanningar, allt är verifierat, varenda ord.
Spelar det någon roll? -Säger ni!
Japp! Det spelar en jävla roll. Särskilt i dagens mediasamhälle där information om allt är tillgänglig via internet. Tänk hur många som hämtar allt sitt kunnande från Wikipedia. Folk verkar inte förstå att allt som står där inte stämmer. Visst, mycket är säkert korrekt, men vi måste vara kritiska. Herregud, redan när jag gick i högstadiet riskerade man att få gå bakom skynket med 3 ryska sjömän om man skrev något som inte gick att verifiera.
T.ex. är jag just nu mycket nyfiken på exakt hur mycket pengar som Qatar planerar på att bygga lufkonditionerade fotbollsarenor. Helt omöjligt att få reda på, en tidning säger 50 miljarder, en annan 28, jag vet inte vad som är korrekt.
nu ringer det, måste sluta. Vad är klockan i Bulgarien, varför ringer de så sent?
Sov sött...
Vad är egentligen tryckfrihet?
Som obotligt liberal tycker jag att man bör få skriva i stort sett allt som är sant, under förutsättning att detta kan bevisas, d.v.s. verkligen är sant. Att sprida lögner borde däremot vara olagligt på något sätt. Så verkar emellertid inte vara fallet.
"Jag har talat med en kille som mailat en kollegas kusin på midsommarafton och han sade att Anders Borg är en bevisat våldsam pedofil", alltså kan jag skriva detta, t.ex. på någon ledarsida. För er som inte förstår bättre är detta bara ett exempel för att belysa min tankegång.
Det media som publicerar ett sådant osant påstående kan naturligtvis åka dit för ärekränkning eller vad den korrekta termen nu kan vara. Då är det ju redan för sent, det borde finnas ett slags filter, en sanningskontroll i Ms Word som fungerar så att man inte kan spara, skicka eller skriva ut något som inte är sant. Som ett alkolås på bilar fast lite annorlunda.
Varför ljugs det då så förbannat i media?
Pengar?
Borde inte vara så, intäkterna ligger ju oftast i annonsförsäljningen. Vi företag verkligen annonsera i media som sprider lögner? Tydligen!
Kul?
Det här är ett argument jag kan förstå, vi skriver att Göran & Anitra hänger sig åt sexorgier med får. Troligtvis osant, men om det vore sant hade det varit stor komik (faktiskt ganska roligt även om det är lögn). Detta håller dock inte.
Borde inte någon se affärsmöjligheter i att bara skriva sanningar. Med stolthet proklamera att vi skriver bara sanningar, allt är verifierat, varenda ord.
Spelar det någon roll? -Säger ni!
Japp! Det spelar en jävla roll. Särskilt i dagens mediasamhälle där information om allt är tillgänglig via internet. Tänk hur många som hämtar allt sitt kunnande från Wikipedia. Folk verkar inte förstå att allt som står där inte stämmer. Visst, mycket är säkert korrekt, men vi måste vara kritiska. Herregud, redan när jag gick i högstadiet riskerade man att få gå bakom skynket med 3 ryska sjömän om man skrev något som inte gick att verifiera.
T.ex. är jag just nu mycket nyfiken på exakt hur mycket pengar som Qatar planerar på att bygga lufkonditionerade fotbollsarenor. Helt omöjligt att få reda på, en tidning säger 50 miljarder, en annan 28, jag vet inte vad som är korrekt.
nu ringer det, måste sluta. Vad är klockan i Bulgarien, varför ringer de så sent?
Sov sött...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)