Är jag bara gammal?

Görs det ingen vettig musik i detta land längre, eller är jag bara för gammal för att förstå?

Det fanns en tid då det gjordes fantastisk musik i Sverige, band som Cardigans, TSOOL och The Hives erövrade världen. Med all rätt dessutom. Robyn var bra en gång i tiden, men vad har hänt?

I dessa Idol-tider verkar alla musiker som får ett litet erkännande vara svåra melankoliker som inte kan sjunga, alltså en slags motsats till just Idol, som ju är kommersialism i dess renaste form. Alltså skall man göra icke-kommersiell musik om man vill komma någonstans. Saken är den att icke-kommersiell musik allt som oftast är rent skräp, därav namnet. En icke kommersiellt gångbar produkt är ofta undermålig på ett eller annat sätt. Det kan ju också vara så att produkten inte marknadsförts på rätt sätt eller att det funnits konkurrenter som helt enkelt är bättre.

Vi börjar med Weeping Willows och Broder Daniel. Skräp!

Varför lyssna på Magnus Carlsson när man kan lyssna på Roy Orbison som är tusen gånger bättre.

Varför lyssna på Broder Daniel över huvud taget? Det låter ju illa. Skitnödig musik som bara skriker efter uppmärksamhet. Kom, se & lyssna på oss, vi är märkliga! Vår sångare har sminkat sig, JÄTTEKONSTIGT!

Sedan har ju Broder Daniel också fostrat vår genom tiderna mest överskattade artist, Håkan Hellström.

Idag hypas Oscar Linnros i alla media. Varför då? Hypa något bra istället!

Robyn har också fått mycket utrymme och bra kritik för sina senaste alster. Här kommer vi till kärnan av mitt inlägg. Jag tycker nämligen Robyns senaste skivor låter skit. Är det för att jag inte förstår, är det för att jag helt enkelt är för gammal eller har jag som vanligt rätt?

Jag lyssnar väldigt mycket på musik, är inte trogen någon genre, utan blandar och ger. Kanye West ena dagen, Neil Young nästa och sedan lite Natalie Merchant.

Bra musik är bra musik oavsett genre, det samma gäller naturligtvis omvänt. Varför nöja sig med kopior när originalet är bättre?

Det finns olika sorters dålig musik.

Undermåliga musiker, d.v.s. dåliga instrumentalister och/eller dåliga sångare. Här är Håkan Hellström ett lysande exempel, han kan inte sjunga och låtarna är oerhört banala i sin struktur.

Men Ramones då? Inte direkt komplicerade låtar med skönsång detta heller. Nä, må så vara, men de tillförde något nytt, ett nytt sound, en ny attityd. De gjorde punken till pop. Det Håkan gör är inte nytt, bara dåligt.

Sämre kopior. Finns det verkligen plats för fler än ett tiotal souldivor med Mary J Blige i spetsen. Det här den dåliga Idol-artisten kommer in i bilden. De försöker göra något som någon annan redan gjort bättre, sällan särskilt lyckat.

Men, blir det inte tråkigt att lyssna på samma musik hela tiden?
Nä, inte alls, det finns så mycket bra musik att det räcker flera livstider.

Smak då? Kan man ha dålig smak?

Oh ja! Det finns det många exempel på, så många att vi lämnar frågan därhän.

Vill bara tillägga att när jag lyssnar på musik, gör jag just det, vad de faktiskt sjunger om är inte särskilt viktigt. Vill jag ha en historia läser jag en bok eller ser en film, vill jag ha poesi läser jag poesi, vill jag höra fyllon som skriker går jag på bandy...

Är jag gammal å bitter, eller är all Svensk musik skräp nuförtiden?

Ni vet svaret...