Nu är vi där igen...

Var då säger ni! Jo, där man får skoja om allt, och då menar jag allt. Denna gång kommer jag att tangera det osmakliga, men jag kan inte låta bli. Patrik Sjöbergs avslöjande om att han blivit sexuellt utnyttjad av sin styvfar/höjdhoppstränare är ju en liten bomb. Visst är det tragiskt, men den stora nyheten har de flesta missat, nu vet vi äntligen varför alla höjdhoppare under många år bar (och fortfarande bär) shorts där pungen är lättillgänglig.

Fy på dig Stefan, sånt får man inte skoja om. -Joho, det får man visst!

Ha en bra dag!

Det vi inte vet...

Det skiter vi fullständigt i. Vad skönt det är med ignorans ibland!
När vissa nu förvånas av att diverse diktatorer i Nordafrika och Mellanöstern behandlar sitt folk illa, blir de jättearga, de tjoar å demonstrerar å har sig. Är de verkligen förvånade, hur kan de tro att diktaturer med någon form av fundamentalistisk, religiös ledning kan vara bra. Få har orsakat så mycket lidande i världen som just religiösa fundamentalister. Samtidigt har många troende, religiösa eller vad vi nu skall kalla dem gjort mycket gott i världen. Hur funkar detta? Lätt! Fundamentalism är alltid dåligt, extrema åsikter eller ett slaviskt följande av regler och förordningar av gammalt datum är bad, very bad som Anders skulle sagt. De som lever i nuet klarar sig oftast bäst, de som lever i det förflutna tror säkert att de har det bra, särskilt om man är t.ex. Saudisk Prins med fläskigt apanage.

Men, nu tillbaks till dagens ämne, vetande eller ovetande.
Ingen brydde sig väl ett jävla dugg om sälarna i Norge innan nån djurmupp avslöjade klubbning, har inte heller hört någon som klagar idag, trots att sälar med största sannolikhet fortfarande klubbas, både här och där.
Idag vet många att en del Syrier har det dåligt, deras älskade diktator har varit dum mot dem. Stor Överraskning! Igår var det Libyen, i förrgår Egypten. Libyen har nog många misstänkt länge, då deras Gullediktator ser lite halvskum ut, Men Hosni Mubarak ser inte lika galen ut, alltså var han lite snällare, trodde vi.
Om ett par veckor har vi glömt dessa elaka diktatorer, för då har det hänt något annat i världen som TV och tidningar hellre skriver om. Redan i slutet på denna vecka kommer vi alla tvingas läsa spaltkilometer om bröllopet i Storbritannien. under ett par dagar glöms allt elände bort, allt ljus på William och Kate. Sedan kommer det någon liten naturkatastrof som vi kan oja oss över. Konflikterna i Nordafrika är då som bortblåsta, vi har glömt helt enkelt. Detta är en försvarsmekanism, vi orkar inte hantera hur mycket elände som helst, vi måste ha andrum. Detta andrum heter ignorans. Det vi inte vet, skiter vi i. Med all rätt om jag får tycka.

När jag gick i skolan fick vi lära oss att muslimer trodde på någon slags gud som hette Allah och gillade en snubbe som heter Muhammed, någon slags profet i stil med Jesus kan man tänka. Det jag minns mest är emellertid att man i Arabien högg händerna av alla tjuvar, borde avskräcka från snatteri på Ica. Egentligen helt i min smak, jag tror att hårda straff är bra för att hålla ned brottsligheten, men de flesta jurister som vet mer om detta än jag håller inte med. De har troligtvis rätt.

Faan vad skönt det var när man visste mindre. Brann det i Damaskus fick man inte veta detta, var det översvämningar i Kuala Lumpur gick man lyckligt ovetande till skolan eller jobbet. No worries här inte.
Idag kan man inte undvika denna information, gör man det får man ångest för att man inte bryr sig tillräckligt och allt slutar med att man googlar Shia vs Sunni för att hålla Trivial Pursuit-cellerna igång. Vi gottar oss i andras elände och dövar våra ångestdrypande nerver med en liten donation till Rädda Barnen eller liknande, gärna via något trevligt TV-Jippo med Renée Nyberg eller Lill Lill-Babs.

Samtidigt som vi bryr oss mer och mer om elände i andra delar av världen, ser vi mer och mer på skitprogram som Big Brother på TV. Hur faan går detta ihop?

Jag vill veta mindre, få mer tid att bry mig om sådant som faktiskt påverkar mig och min omgivning och kunna skita fullständigt i Darfur, Myanmar eller Kambodja. Men se, det går inte, då är man en ond människa. Man skall tycka synd om de som har det dåligt. Problemet är att utifrån vårt synsätt avseende rätt och fel är det väldigt många i världen som det är synd om, hur skall man välja vem man skall tycka synd om just idag? Inte faan vet jag, jag tänker just idag tycka synd om Gustav Fridolin, vet inte riktigt varför, men har en känsla av att han kommer få det lite tufft framöver.

Tjoflöjt...

Honom skall vi ha!

Egentligen skulle detta inlägg blivit mycket längre, men nu blir det bara så här:

Hur många gånger har ett företag som skall anställa någon ändrat sig efter att träffat kandidaterna för första gången?
Min teori är aldrig, man skaffar sig direkt en favorit och det är denne favorit som sedan anställs.

Nej tack!

Varför är det ibland så förbannat svårt att förstå de enkla orden, "nej tack"?
Jag börjar med de värsta syndarna, telefonförsäljarna. Jag förstår er, har själv arbetat med försäljning i många, många år. Den som tar ett nej för ansiktsvärde får inget sålt, så sant som det är sagt. MEN, när ni ringer och jag säger med bestämd röst, NEJ TACK JAG ÄR INTRESSERAD! Då skall ni faan tacka för er å lägga på. Men det gör ni inte. Därför har jag och många med mig kommit på ett par ytterst effektiva sätt att säga nej på. Peter tipsar om en klassiker, säg att din mamma arbetar på konkurrerande firman, ringer Tele2, jobbar mamma på Telia och tvärtom o.s.v. Jag brukar själv säga att jag arbetar i branschen å vet bäst själv, vilket oftast är sant (att jag vet bäst alltså). -Dra åt helvete, om du inte lägger på omedelbart kommer jag att riva ur tarmarna på dig din lilla råtta! Brukar också funka utmärkt.

Men frågan är om inte mormor och hennes likar är ännu värre. -Vill du ha en kaka till? Nej mormor, jag vill inte det, och jag menar vad jag säger. -Nämen ta du en kaka till! Nej sa jag för helvete, jag har ätit 43 kakor redan bara för att vara snäll mot dig, det räcker nu. -Men du är ju så mager! Jag väger för satan 95kg, mager är inte riktigt korrekt ord i sammanhanget.
Telefonförsäljarna kan man be fara åt helvete, med mormor är det knepigare. Därför har gud uppfunnit senilitet. Detta för att man skall kunna reda ut allt kakgroll som uppstått under de 75-90år man oftast umgåtts med mormor. Mormor är lite gaggig, så hon kan börja svära och leva runt, alla ursäktar detta, kärringen är ju senil. Själv kan man be henne fara åt helvete, hon kommer ändå inte komma ihåg detta 14 sekunder senare. En av guds klurigare uppfinningar.

Med grogg är det mycket lättare. -Vill du ha en till? -JAJJAMÄNSAN!

Värdelösa bilar

Nu måste jag klaga på reklambranschen igen. Hur tänker reklamköparna egentligen? Om vi begränsar oss till TV-reklam, eftersom de företag som trots allt anser sig ha råd med TV-reklam borde ju också ha råd att anlita en vettig byrå. Varför görs det då så mycket skitreklam?
Tänk om andra branscher skulle leverera något så dåligt, så ofta. Tänk om 8 av tio bilar inte skulle fungera eller vara skitfula, tänk om hälften av alla ägg som säljs vore ruttna, hur skulle detta se ut? Men faktum är att en hel del reklamfilm som visas är brutalt usel. Inte bara oförståelig, tråkig och dum, utan med största sannolikhet också ineffektiv. Jag har ju tidigare klagat på bl.a. spyende människor. Idag är jag förbannad på K-Rauta. Någon slags sydamerikansk militär som säger något obegripligt. Vad har detta med byggvaror att göra? Jag kommer aldrig mer att handla på K-Rauta.

Det görs ju också en hel dem eminent reklam, så det går att göra bra reklamfilm. Titta på Tele2, nya Passatfilmen, Iprenmannen eller IKEA som i alla år haft fantastiska reklamfilmer.
Sedan har vi också fånig, tråkig eller dum reklam som funkar, tänk Toffeefee, all tandkrämsreklam eller dubbade tyska tanter som löser fläckar med tänkande tvättmedel. Denna typ av reklam är effektiv, men oerhört ansträngande att titta på. Eftersom den är just effektiv har den ju trots allt ett berättigande, men K-Rauta, Flygvaddetnuheter.se och SAS måste nog avskeda sina reklamköpare omedelbart.

Såssialdemmokraterna!!!

När jag ända läste SvD passade jag på att läsa om vår blivande Statsminister Göran Juholt (nej, just det Håkan var det). Hans förtroende hos väljarna är tydligen lågt, det har Sifo kommit fram till. Naturligtvis är det så, ingen vid sina sinnes fulla bruk vet ju vem mannen är. Han dök upp från ingenstans (för oss vanliga dödliga alltså, statsvetare och inbitna socialdemokrater visste nog vem han var). Vi kan omöjligen ha förtroende för en okänd människa. Har vi det är vi dumma i huvudet (igen)!

Saken är den, vi hade det egentligen jävligt mycket bättre innan all information blev offentlig omedelbart. Visst, vi kan välja vad vi vill ta åt oss eller läsa, men hur lätt är det när man har hyperlänkar överallt, hela tiden. Som halvt (3/4 egentligen) arbetslös tillbringar jag min beskärda del framför datorn eller TV'n, men det verkar finnas arbetande människor som alldeles för mycket tid över. Är det verkligen så att tekniken har gjort oss mer effektiva? Det har den säkert, men inte tillnärmelsevis så mycket som den kunde gjort.

Nu var det emellertid Håkan vi skulle prata om. Hur kan människor ha en uppfattning utan att veta vem han är? Positiv eller inte. Vi skall tycka så jävla mycket nu för tiden!

Själv håller jag mina åsikter för mig själv och har valt att stå helt utanför mediesamhället...

Sov gott!

Morgonstund har guld i mun

Vem betalar alla dessa meningslösa forskningsprojekt? Nu har danska forskare kommit fram till att morgonpigga tjänar mer än kvällspigga.
Det är klart att de gör, det kunde jag svarat på.
Man kan med största sannolikhet ta vilken positivt uppfattad egenskap som helst och väga denna mot inkomst och då se att människor med positiva egenskaper tjänar mer. Med positiva egenskaper menar jag då egenskaper som anses positiva för att göra ett bra jobb. T.ex. att vara på arbetet tidigt. Att börja arbeta tidigt visar på ambition, att arbeta sent att man inte riktigt hunnit med det som skulle hinnas med under dagen.
Att tidiga morgonvanor anses positivt härrör troligtvis från det faktum att ambitiösa människor tvingar sig själva att vara på arbetet tidigt och därför gör ett bättre jobb. Inte för att de är morgonpigga, utan för att de är ambitiösa, vilket så småningom leder till högre lön. Orsak och verkan mina vänner. Post hoc ergo propter hoc. Att morgonpigga tjänar mer är naturligt, men det har inget med själva morgonpiggheten att göra, utan ambitionen och lojaliteten, som i sin tur alltså kan kopplas till morgonpigghet.

Morgonpigghet förresten, finns det?

På sätt och vis. Utvilade människor är pigga, behöver man 8 timmars sömn och lägger sig vid ett-tiden kommer man vara trött kl 05.00. Hurivida man är morgon eller kvällsmänniska är alltså helt relaterat till när man går och lägger sig och hur bra man då sover.

Det finns ett otal liknande exempel, där prioriteringar styr våra egenskaper. Fetma t.ex. otränade fetton äter vanligen mer och/eller sämre än vältränade människor, de prioriterar god mat framför magrutor, inget annat.
Hur stor pung man har är emellertid ingen sådan prioriteringsfråga, den är som den är helt enkelt.

Livets mysterier är oftast så enkla att förstå, bara man kan trolla bort allt ovidkommande. Detta är dock ovanligt att man kan. Varför?

Enkelt, nästan alla är dumma i huvudet...

Varför alla dessa flaskhalsar?

Vad är det som gör att vi är så förtjusta i att trängas? Var i Stockholm under dagen och fick en chock när jag anländer till centralen vid 8-tiden, vansinnigt mycket folk i alla passager men tomt på perrongerna. Sedan proppfullt igen på Hamngatan, men helt tomt på Sergelgatan. Vafalls!

De som trängs i passagerna måste ju vara på väg någonstans, till eller från perrongerna kan man tro. Är det då inte trevligare att gå till perrongen ett par minuter tidigare för att slippa trängas? Ett par minuter innan och efter ett tåg har kommit/gått är det nämligen helt öppet. Vi Svenskar är ju kända för att vara punktliga, men att vara en liten minut för tidig ibland kan väl inte skada, eller?

All tid vi spenderar på tågstationer eller flygplatser är rätt meningslös, att ändå alltid vänta till sista sekund är bara korkat. Vad gör vi under tiden? Väljer bok på Pocketshop, runkar på toaletten, skickar onödiga sms eller smygläser tidskrifter på Pressbyrån?

På flygplatser verkar det nästan blivit en sport att komma i sista sekunden till flighten. Fint folk kommer alltid sent heter det. Om man med fint folk menar adel och liknande ägnar de sig också åt inavel (denna uppgift är dessvärre obekräftad) och andra dumheter. I så fall kommer jag gärna lite tidigare och avstår från inaveln.

Tänk om vi kunde hitta en metod där vi helt enkelt sprider ut folk mer (detta går utmärkt i Sverige, vi har gott om plats, fungerar något sämre i t.ex. Shanghai). Vi skapar en gigantiskt hopphage som folk måste röra sig i, annars får de elchocker. Hoppsan, nu är det dags att ta ett dubbelsteg mot Sergelgatan, annars gör det ont i testiklarna.

Sedan har vi detta med Stockholm, varför vill alla bo där? De som faktiskt utnyttjar alla godsaker är ursäktade, ni skall fortsätta bo där, gå på teater, opera, restaurang och dåliga sportevenemang. Men ni andra, varför flyttar ni inte? Grängesberg någon? Tierp?

Inget ont om Stockholm, en av världens trevligaste städer, men en stad där jag vill kunna gå i lugn och ro när jag besöker, utan flaskhalsar, bort med er, schas!

Åkte just förbi en brandgata i skogen (kan ha varit en skidbacke också, men jag såg ingen lift) där var det minsann ingen trängsel. Såg jättetrevligt ut, åk dit! Sluta trängas!

Ett litet irritationsmoment till innan vi anländer till Uppsala. Vad i hela jävla världen är det som får människor att tro det är en bra idé att stiga på ett tåg innan alla har gått av? Vad kan det finnas för argument? Ont om plats? Det är ju för helvete ännu mer ont om plats om ni också skall boxas med resenärer som rest åt andra hållet. Varför skall ni sedan också stå i vägen för de som går av? Är ni helt jävla dumma i huvudet?

Jag vägrar tro att majoriteten av alla resenärer är helt pantade, således gäller följande devis: Aldrig har så få orsakat så mycket lidande för så många. Finns det lagliga medel att ta till, kan vi spärra in sabotörerna? I Kina sätter man poeter i fängelse för att de skriver regimkritiskt, ett betydligt lindrigare brott än att kliva på tåget innan alla gått av…