Det vi inte vet...

Det skiter vi fullständigt i. Vad skönt det är med ignorans ibland!
När vissa nu förvånas av att diverse diktatorer i Nordafrika och Mellanöstern behandlar sitt folk illa, blir de jättearga, de tjoar å demonstrerar å har sig. Är de verkligen förvånade, hur kan de tro att diktaturer med någon form av fundamentalistisk, religiös ledning kan vara bra. Få har orsakat så mycket lidande i världen som just religiösa fundamentalister. Samtidigt har många troende, religiösa eller vad vi nu skall kalla dem gjort mycket gott i världen. Hur funkar detta? Lätt! Fundamentalism är alltid dåligt, extrema åsikter eller ett slaviskt följande av regler och förordningar av gammalt datum är bad, very bad som Anders skulle sagt. De som lever i nuet klarar sig oftast bäst, de som lever i det förflutna tror säkert att de har det bra, särskilt om man är t.ex. Saudisk Prins med fläskigt apanage.

Men, nu tillbaks till dagens ämne, vetande eller ovetande.
Ingen brydde sig väl ett jävla dugg om sälarna i Norge innan nån djurmupp avslöjade klubbning, har inte heller hört någon som klagar idag, trots att sälar med största sannolikhet fortfarande klubbas, både här och där.
Idag vet många att en del Syrier har det dåligt, deras älskade diktator har varit dum mot dem. Stor Överraskning! Igår var det Libyen, i förrgår Egypten. Libyen har nog många misstänkt länge, då deras Gullediktator ser lite halvskum ut, Men Hosni Mubarak ser inte lika galen ut, alltså var han lite snällare, trodde vi.
Om ett par veckor har vi glömt dessa elaka diktatorer, för då har det hänt något annat i världen som TV och tidningar hellre skriver om. Redan i slutet på denna vecka kommer vi alla tvingas läsa spaltkilometer om bröllopet i Storbritannien. under ett par dagar glöms allt elände bort, allt ljus på William och Kate. Sedan kommer det någon liten naturkatastrof som vi kan oja oss över. Konflikterna i Nordafrika är då som bortblåsta, vi har glömt helt enkelt. Detta är en försvarsmekanism, vi orkar inte hantera hur mycket elände som helst, vi måste ha andrum. Detta andrum heter ignorans. Det vi inte vet, skiter vi i. Med all rätt om jag får tycka.

När jag gick i skolan fick vi lära oss att muslimer trodde på någon slags gud som hette Allah och gillade en snubbe som heter Muhammed, någon slags profet i stil med Jesus kan man tänka. Det jag minns mest är emellertid att man i Arabien högg händerna av alla tjuvar, borde avskräcka från snatteri på Ica. Egentligen helt i min smak, jag tror att hårda straff är bra för att hålla ned brottsligheten, men de flesta jurister som vet mer om detta än jag håller inte med. De har troligtvis rätt.

Faan vad skönt det var när man visste mindre. Brann det i Damaskus fick man inte veta detta, var det översvämningar i Kuala Lumpur gick man lyckligt ovetande till skolan eller jobbet. No worries här inte.
Idag kan man inte undvika denna information, gör man det får man ångest för att man inte bryr sig tillräckligt och allt slutar med att man googlar Shia vs Sunni för att hålla Trivial Pursuit-cellerna igång. Vi gottar oss i andras elände och dövar våra ångestdrypande nerver med en liten donation till Rädda Barnen eller liknande, gärna via något trevligt TV-Jippo med Renée Nyberg eller Lill Lill-Babs.

Samtidigt som vi bryr oss mer och mer om elände i andra delar av världen, ser vi mer och mer på skitprogram som Big Brother på TV. Hur faan går detta ihop?

Jag vill veta mindre, få mer tid att bry mig om sådant som faktiskt påverkar mig och min omgivning och kunna skita fullständigt i Darfur, Myanmar eller Kambodja. Men se, det går inte, då är man en ond människa. Man skall tycka synd om de som har det dåligt. Problemet är att utifrån vårt synsätt avseende rätt och fel är det väldigt många i världen som det är synd om, hur skall man välja vem man skall tycka synd om just idag? Inte faan vet jag, jag tänker just idag tycka synd om Gustav Fridolin, vet inte riktigt varför, men har en känsla av att han kommer få det lite tufft framöver.

Tjoflöjt...