Flygresor.se

Nu jävlar i helvete är jag förbannad.

Vem i hela förbannade, satans jävla världen har kommit på idén med spyreklamen för flygresor.se?

Den som gjort detta har nog tänkt lite väl långt utanför boxen, eller t.o.m. låtit boxen göra själva tänkandet. Ingen vid sina sinnens fulla bruk tror väl att ett företag eller ett erbjudande kommer att mottas positivt om en man spyr på en annan i en reklamfilm, eller? Hur tänkte de? Ja, Mr Creosote var ju jättekul i Meningen med Livet, så vi kör på spytema.

Nu är jag ingen copywriter, men jag har en hjärna och den hjärnan tycker inte att jag skall köpa flygbiljetter på flygresor.se, gör jag det kommer nämligen de som inte köpt sina biljetter där att kaskadvomera mig i ansiktet på squashbanan, inte för att jag spelar squash, men jag har en racket. Den är av fabrikatet HEAD, hade aldrig köpt den om de kräkts i reklamen.

Snälla, snälla, snälla, kan inte någon vara lite barmhärtig och förklara för mig vad som händer.

Ok, reklambyråer i all ära, men de har en och annan skruv på fel ställe (de flesta i alla fall), men detta tar priset. Om jag någon gång behöver en säljare till något riktigt svårt säljjobb vet jag vart jag skall leta, hos den som pitchade denna reklamfilmsidé till kunden. Denne någon måste vara den mest övertygande personen i hela vlärden. -Vi har en sjukt bra idé för en reklamfilm, en kille spyr på en annan, vad tror ni om det? Kunden måste vara dummast i hela jävla världen och lite till. De som säger att all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet har fel.

Reklam har alltid fascinerat mig, har nog alltid närt en liten dröm om att en gång arbeta med just reklam. Tyvärr är den inavlade reklambranschen i sig så vidrigt självgod att jag omöjligen skulle trivas och jag tycker på tok för mycket om mig själv för att ta risken.

Emmas pappa måste vara glad idag, han är ju inte längre med i den i särklass vidrigaste reklamfilmen någonsin, tur för SAS.

Pung på er!

Gratis

Just det, söndag igen. Nu är det ingen som varit dum på ett tag, så jag har lite andra funderingar.

En bekant är filmproducent och har just släppt sin första långfilm, SKILLS. För att bekosta produktionen har han bl.a. belånat sitt hus. En dag efter filmen släppts till försäljning/uthyrning finns den att ladda ned gratis på thepiratebay.com. Rätt eller fel?

För Tomas som belånat sitt hus, är det naturligtvis trevligare om alla som tänker se filmen betalar för sig. Samtidigt skapar ju möjligheten att se filmen gratis en hel del uppmärksamhet, framförallt då genom s.k. WOM (word of mouth). Leder denna uppmärksamhet att fler faktiskt betalar för att se filmen måste olaglig nedladdning vara bra, i alla fall ekonomiskt sett. Gör den inte det, gäller naturligtvis motsatsen. Det är här problemet ligger. Vilket problem undrar ni? Jo, det faktum att de flesta inte vill betala för något de inte tycker om, fullt förståeligt. Köper vi en vara som inte håller vad den lovar, har vi rätt att byta denna. Om en film eller ett musikstycke inte håller vad säljaren lovat, har vi normalt inte denna rätt. Varför inte då?

I en del fall, och jag menar verkligen i en del fall vet upphovsmännen eller kvinnorna att de som producerats är skit. Skulle man då kunna kräva pengarna tillbaks, kan de inte fortsätta leva på sin hobby.

Det är nämligen detta det handlar om i min värld. Producerar man en film tar man en risk, en ekonomisk risk inte minst. Detta måste man vara medveten om när man satsar pengar på konst. För att då minska denna risk, bör man producera något som kan generera inkomst. T.ex. en intressant och/eller bra film/cd/pjäs. Nu menar jag då intressant för målgruppen, om denna målgrupp är amerikanska rednecks, kan resultatet bli Baksmällan, en oerhört dum och larvig film. Filmen kostade 35 mUSD att spela in, filmen har hittills haft intäkter på nästan 500mUSD, hyfsat lönsam således.

Denna film gjordes i syfte att tjäna pengar, helt ok i min mening. Vill man sedan använda dessa pengar för att producera smala, svåra filmer är väl det upp till de som har pengarna.

Alltså, en hel del som produceras tjänar enorma pengar åt sina upphovsmän, eftersom det är tillräckligt attraktivt för målgruppen att betala för. Är det inte det, låter man bli att se filmen, eller kanske laddar ned den gratis på nätet. Vi är inte tjuvaktiga, vi kommer alltid att betala för något om det finns tillräckligt värde i att betala för det. Ett biobesök t.ex. Sägs ju vara en större upplevelse än att se motsvarande film hemma i soffan, därför betalar folk för att gå på bio. Gör människor inte detta, är filmen helt enkelt för dålig och/eller oattraktiv för målgruppen.

Att sedan en del av våra skattepengar går till att stödja kulturarbetare är en helt annan fråga.

Sedan en annan sak, köper jag en båt, får jag använda den hur jag vill så länge jag äger den, den är min. Betalar jag Comhem 11000kr i månaden för att få tillgång till lite vettig TV, måste jag likförbannat olagligen ladda ned utländska TV-serier eftersom de inte visas när jag har möjlighet att se dem.

Piratpartiet är oftast dumma i huvudet, men det betyder inte att de har fel hela tiden, något som faktiskt gäller de flesta dumma, mig själv inkluderad.

Tjing...

Hemmlagad potatismos

Hemlagat, gjort från-grunden-hysterin måste få ett slut. Varenda liten pizzeria skryter nu med hemlagad pasta och användandet av färska tomater i sina stenugnspizzor.

Först: Att göra egen pasta är jättelätt, att göra bra egen pasta är skitsvårt, att göra egen pasta som är bättre än köpt torkad pasta av god kvalitet (Zeta Casa Di Luca t.e.x.) är näst intill omöjligt. I dem annars eminenta programmet Top Chef lagas det färsk pasta i tid och otid. Hela tiden känner man tydligen ett behov av att påpeka att man gjort pastan själv, varför i helvete då? Känns det inte att pastan är nylagad, är den inte bättre än torkad? Då skall man väl för satan inte göra den själv, då köper man ju ett paket på Ica och sparar en timmas arbete.

Färska tomater då, det måste ju vara bättre än tomater på burk. Inte i Sverige 48 veckor om året. Bra burktomater har en gång varit smakrika, solmogna tomater. Färska tomater i butik i Sverige är skit, det har bott i växthus och smakar i stort sett ingenting. Köp färska tomater nästa gång ni är i sydeuropa på senvåren så förstår ni vad jag menar, annars köp Svenska tomater av en odlare som odlat dem utomhus under säsong, oslagbart, men som sagt 4 veckor om året. De resterande 48 veckorna, byt ut färska tomater mot burkade, hela, inte krossade eller välj annan grönsak.

Apelsiner är samma sak, färskpressad apelsinjuice är ett marknadsföringstrick, ingen kvalitetsmärkning. Kvaliteten på apelsinjuice har med kvaliteten på apelsinerna den är gjord av att göra, inte om den är färskpressad eller inte.

Är det då fult att använda färdigmat eller halvfabrikat? Absolut inte, dessa produkter har blivit en miljon gånger bättre de senaste åren. Men det är inte därför ni skall använda dem, ni skall använda hel & halvfabrikat därför att de i nio fall av tio ger ett bättre resultat än om ni skulle lagat vadetnuär själva. Vad är då det tionde fallet? Alla fall där fett, äggula och eller grädde ingår. Majonäs, Bearnaise, Hollandaise, glassonäs (ja glass alltså, försökte vara lite rolig), vaniljsås. Dessa blir helt enkelt så mycket bättre om man gör dem själv att det är oförsvarbart att köpa färdigt (ok, lite Ben & Jerrys ibland är ofrånkomligt).

Med mig är det dock helt annorlunda, när jag lagar själv blir det ju bättre. Varför då? Övning, jag är dum i huvudet, jag kan öva på att göra sås på skoj, utan att egentligen använda den. Jag bakar bröd som jag vet kommer att bli dåligt, bara för att förstå hur bakning funkar. Kort å gott, jag är inte helt klok i huvudet när det gäller mat. Jag är bättre på att laga mat än vad en rörmokare är på att moka rör, men jag skulle aldrig få för mig att försöka laga toaletten. Resultatet blir ju bättre om rörmokaren gör det. Kolla med David Ricardo, detta visste han för länge sedan, lagen om komparativa fördelar alltså för de av er som inte kommer ihåg något från nationalekonomin.

Eller, här kommer en lite Brasklapp, är det så att mina förväntningar på hel, halv och burkmat är så låga att de måste överträffas.

Nu är det levainbak som gäller, därefter tacobuffé, med massor av halvfabrikat

Glad fredag på er Grevar & Baroner!

Whitney Houston

Jaha säger ni nu, vad skall den gode Herr Börjesson säga för dumt om Wippan (vi som känner henne kallar henne så)?

Inget alls faktiskt, däremot vill jag helst slå ner alla dumskallar som lyssnar på hennes musik. Här har vi alltså en av världens genom tiderna bästa röster, som på något konstigt sätt sjungit världens tråkigaste låtar. Det är bra, men så bra att det blir tråkigt. Tänk Toto eller Ivan Lendl.

Varför är det så? Varför är inte något som är bäst också alltid roligast att se eller lyssna på? Avundsjuka?
Är Nadal roligare att se på än Federer bara för att han inte är riktigt lika bra, är Toto i verkligheten en bra orkester? Nä, Toto suger, svintråkigt överproducerat dravel, t.o.m. live är de överproducerade. Federer är lika kul att se på som Nadal, Söderling däremot är lite Lendl. Men framförallt var tennis mycket roligare förr, när spelarna var lite sämre, söp lite mer och såg ut som riktiga stjärnor. Tänk Nastase, Claudio Panatta, Borg, Arthur Ashe (:-)), Pat Cash, Roscoe Tanner och McEnroe, vilka lirare. Sämre än dagens spelare, javisst, men faan så mycket mer underhållande.

Min slutsats, dåligt är inte alltid roligt, men lite sämre än bäst underlättar

Tjopp

Är du smartare än en femteklassare?

Lustigt, här kommer ett nytt TV-program efter Amerikansk förlaga som bygger på huruvida de tävlande är smartare än femteklassare. De som skapat programmet är det inte, eftersom man inte tävlar i intelligens utan kunskap.

Här har vi problemet i utbildningssystemet. Kunskap värderas oerhört högt, intelligens däremot är inget bra, intelligenta barn bråkar bara. Varför då? Understimulans naturligtvis. Hur kul är det att sitta i ett klassrum och vänta på att andra skall förstå elementära saker, när man själv har fattat för länge sedan? Det är förmodligen lika tråkigt för en elev som i femte klass kan lösa ekvationer att räkna äpplen som det är för en duktig fotbollspelare att spela med mormor (om inte mormor heter Pia Sundhage förstås).

Vi får lära oss mycket att och när i skolan. Att en fiol har 5 strängar och inte får spelas på förrän man klarat av 45 terminer blockflöjt och att Gustav Vasa blev kung 1523 (var tvungen att googla detta). Vad har man för glädje av denna kunskap? Mer intressant vore att veta varför en fiol låter annorlunda än en cello eller vad Gustav Vasa faktiskt gjorde för Sverige.

Jag är inte smartare än alla femteklassare, lika lite som jag är smartare än alla fyrtio-åringar. Intelligens har inte med ålder att göra.

Att vara både intelligent och kunnig måste vara oerhört trevligt, de som besitter båda dessa egenskaper har ju goda möjligheter att klara sig utmärkt i livet. Framförallt de som fattat att kunskap är rätt meninglös om den inte används. Den som kan läsa men inte gör det har ingen fördel gentemot den som inte kan läsa.

Frågesport är kul, programmet kommer säkert bli en succé, det skall bli kul att se välutbildade vuxna svettas över geografifrågor en 8-åring skrattar åt. För att få svar på frågan om du är smartare än en femteklassare behöver du emellertid tänka efter lite.

Den riktiga frågan är dock följande:

-Har det någon betydelse?

Kan man beundra en gris?

Jahadu Petter Northug, en gris tycker farbror Jonas att du är. Jag håller inte med, en stjärna har alltid rätt att vara kaxig och lite nedlåtande, det är det som gör dem till stjärnor. Istället för att imponeras av en fantastisk idrottare, gnälls det på en liten "målgest". Kan vi verkligen inte se förbi sånt? Är det kanske t.o.m. bra att vi inte kan se igenom vissa mindre trevliga karaktärsdrag ibland? Varför säger vi alltid att "jo, han är ju duktig, men... istället för "Han kan vara lite dryg, men faan vad duktig han är"?

Hitler, en fantastisk agitator, en av vår tids största ledare, en person som enade större delen av ett splittrat tyskt folk i en mycket svår tid. Så kunde det ha låtit om faanskapet vunnit kriget, hur kul hade detta varit?
Det vet vi inte, då hade nämligen facit sett annorlunda ut, då hade vi kanske också tyckt att ras och olikhet är en god grund för att förtrycka och mörda andra människor. Tur att så inte blev fallet, tur också VAD I HELVETE, NU HAR DE BESTÄMT ATT INTE VISA "DEN PERFEKTA STORMEN", SOM JAG SETT FRAM EMOT HELA KVÄLLEN EFTERSOM DET INTE PASSAR SIG EFTER TSUNAMIN I ASIEN, VAD HAR EN FIKTIV FILM PÅ SVT MED EN NATURKATASTROF I VERKLIGHETEN ATT GÖRA?

Var var jag nu, jo just det, tur att de flesta håller med mig vad beträffar Hitler.

Men, han var en stor ledare och en mycket duktig agitator. Egentligen var han skickligare än många andra ledare med ett trevligare rykte, hans budskap var ju helt åt helvete fel. Det måste vara svårare att sälja ett vidrigt budskap än t.ex. fred på jorden, eller semlor till alla. Detta kan man emellertid inte säga utan att folk tror att man är nazistsympatisör, samma sak gäller andra otäckingar, Idi Amin, Stalin eller Ivan den Förskräcklige (taskigt namn förresten, inte lätt att skaffa vänner kan man tro).

Vi läser Machiavelli i skolan och kan tydligen vara objektiva rörande hans maktmetoder, men vi lär oss inget av Hitler/Stalin/Idi. Jo, det gör vi förresten, de var jättedumma, bli inte som dem. Nikko Machiavelli var heller ingen trevlig typ, varför är hans metoder OK att studera? Vem bestämmer sånt?

En bekant fick en gång frågan hur man skulle kunna bota hungerproblemen i världen. Han svarade att en god start kunde vara att ta livet av 2/3 av världens befolkning. Detta skedde under en Komvuxklass i samhällskunskap, han höll på att bli nedslagen av sina klasskamrater. Varför då, han hade ju rätt. Sedan att hans lösning inte var allvarligt menad, han tyckte naturligtvis inte att vi skulle ta livet av en massa människor, vad han gjorde var att ge en möjlig lösning på hungerproblemet. Vi kan inte vara objektiva, vi har så svårt att lägga känslor åt sidan för att se självklarheter. Bra eller dåligt? Vet inte, men jag är övertygad om att denna oförmåga inte är till gagn för samhällets utveckling, den begränsar en hälsosam diskussion om obehagliga saker.

Oj, nu blev jag högtravande och viktig, usch! Förlåt, det var inte meningen

Bäst att gå till sängs, nej förresten, jag skall ju se The Perfect Storm på DVD (Ha!) tror inte att de drabbade i Japan bryr sig, de har nog annat å tänka på...

Göra rätt eller bra

Hej igen. Dagens stora nyhet om Håkan Juholt som partiledarkandidat för socialdemokraterna tvingar mig till ett blogginlägg. Eftersom jag har 45 minuter medan semmelbullarna jäser, är det så här:

Håkan Juholt är helt fel val om s önskar vinna röster från något av regeringspartierna, helt fel. Jag känner inte mannen och har inte direkt sett honom många gånger, men orden vänster och konservativ ringer illa i mina öron.

Hur tänker de egentligen? Är inte det viktigaste att vinna nästa val? Är inte det viktigare än allt internt tjafs? Vinner man inga val har man ju begränsade möjligheter att påverka.

Hela den här cirkusen fick mig att tänka på hur vanligt det är att man gör rätt istället för bra. Rätt i detta fall är uppenbarligen att inte uppröra för många socialdemokrater. Rätt för vad? Att göra något bra är inte alltid att göra något rätt. Bra i detta fall syftar på resultatet, rätt syftar på processen, göra på rätt sätt. Men är detta rätta sätt dåligt för resultatet har man ju gjort fel, eller?

När Zlatan stal straffen från Kim Källström gjorde han enligt många fel, men frågan är om det var bra gjort. Om vi ser till spelarnas karriärutveckling kan man så här i efterhand våga påstå att Zlatan tog ett bra beslut. Samtidigt tog han en risk, tänk om han missat? De som gör fel och vågar riskera ett misslyckande, kommer oftast längre än socialdemokraterna har gjort. Man ställer sig frågan vad man gjort fel, istället för att ställa sig frågan; -Vad kunde vi gjort bättre?

Att göra rätt eller fel har med andras åsikter att göra, att göra något bra eller dåligt har med resultatet att göra. I slutändan är det alltid resultatet som räknas, alltid!

För att vara på den säkra sidan kan man göra både rätt & bra, något som jag som sagt gör ikväll. Vad gör jag?

Bakar semlor...

Vad blir det för mat?

Hej,

Varför har vi så svårt för att hålla oss till ämnet? Ni som följer min blogg vet att jag själv har ovanligt svårt för just detta. Men, när jag skriver något får jag skriva vad faan jag vill, det är ju jag som bestämmer.
När vi befinner oss på annan plats, i ett annat sammanhang är det oftast någon annan som har taktpinnen, snälla, låt dem använda pinnen så som de behagar.

Varför denna irritation? Jo! Var på ett retorikseminarium igår, syftet var att få oss deltagare att bli lite bättre på att argumentera för vår egen förträfflighet, d.v.s. att sälja oss själva (inte på gatan, där är stora pattar eller viljan att kissa på andra tillräckligt starka argument för en affär).

Under inledningen av seminariet, nämner föreläsaren att många företag idag önskar att man har en bild i sin CV, detta då som en del i den personliga presentationen, vilken helt riktigt är viktigt enligt vår inhyrda retoriker. Emellertid har det väldigt lite med retorik att göra, något som ingen utom jag verkade förstå. Efter kommentaren om foto på CV överöstes Jennie (föreläsaren alltså) med frågor om vilken typ av foto man skulle ha, färg eller svartvitt, helfigur eller passfoto o.s.v. o.s.v.

VARFÖR? Vi var ju för satan på en retorikföreläsning, inte en grundkurs i Photoshop för arbetslösa akademiker. Jennie säger flera gånger att hon är retorikexpert och inte kan svara på frågorna, utan vill gärna fortsätta föreläsningen om retorik, med att tala om just retorik. Vad händer? Jo, en person av manligt kön räcker upp handen och frågar; -Jag har hört att vissa revisionsbyråer inte vill att man har foto på sin CV, stämmer detta?

Jag menar, VAD I HELVETE!

Hur tänker ni? Vill ni inte lära er mer om retorik, vad gör ni på seminariet? Gick ni dit för att det serverades kaffe och smörgås, hade ni inget annat för er, är ni helt dumma i huvudet?

Jag förstår inte hur folk tänker, framförallt förstår jag inte varför folk inte förstår under vilka förutsättningar vissa saker sker. Så fort någon slags expert visar sig, kan man tydligen fråga denne expert om allting. Man frågar arkitekten om vilken salva som passar bäst för masturbation, man frågar läkaren om han kan rekommendera en bra frisör eller ber tanten på ICA (hon igen) om råd angående liktornar.

Sluta genast med detta, den finns de av oss som vill att experterna ägnar sig åt de som de är experter på, det är bra för oss alla.

Sedan en sak till, vaknade i morse med ett praktfullt stånd och en grav kissnödighet. Enda lösningen var att sitta i fartställning på toaletten för att inte söla ned hela badrummet

Ha en bra dag, själv skall jag gå till apoteket för att prata med dem om kakelsättning.

Jag har alltid rätt, tyvärr!

Har blivit kallad arrogant vid mer än ett tillfälle, oftast helt befogat. Har också blivit kallad okänslig lika ofta, helt obefogat. Ni måste lära er att tåla lite mer! Om jag säger till tanten i kassan på Ica (skulle aldrig handla på Konsum, men exemplet fungerar säkert där också) att hon har ovanligt fula örhängen idag, är det naturligtvis på skoj. Om hon inte fattar det, kanske hon borde skaffa sig ett mindre kvalificerat jobb (nä, just det, det finns inte). Ja, ni förstår! Att säga något så dumt till en okänd, MÅSTE vara på skämt, är man allvarlig borde man spärras in på sanatorium. Man borde få skämta om allt och då menar jag allt, skämt är bra, skämt kan t.o.m. vara roligt.
Samtidigt borde man väl få säga allt som är sant, utan att folk tar illa upp, eller? Om ni kallar mig arrogant, har ni ju rätt, inte kan väl jag bli upprörd då? Om jag kallar ett fetto för tjockis har jag ju rätt, varför anses jag då vara okänslig? Att vara tjock är ju i sig inget dåligt, bara lite opraktiskt om man t.ex. skall springa maraton.

Problemet är att det faktiskt finns (det är sant) människor som säger till kassörskan att hon har fula örhängen på allvar, fråga mig inte varför, men det händer. Fula örhängen är en smaksak, alltså kan jag tycka att de är fula medan kassörska tycker de är jättefina, som ni vet sedan tidigare skall man inte diskutera tycke & smak med idioiter. Om jag däremot säger att någon är tjock, är det troligtvis så och den personen borde banta om fetman är för dem besvärande. Jag skiter väl i vilket! Jag är ju tjock själv för bövelen.

Nu till min poäng. Jag har alltid rätt, skulle jag ha fel håller jag oftast tyst, eftersom jag är livrädd för att ha fel. Alltså, säger jag något så är det så, såvida det inte är på skoj förstås, det borde väl alla förstå...

Ett jätteunikt, otroligt historiskt inlägg

Märka ord, det kan jag!

I min ungdom gjorde jag det in absurdum, överallt och hela tiden, mot allt och alla. Nu när jag är lite äldre och visare håller jag ofta min avsky för dålig språkbehandling för mig själv. Jag blir emellertid lika irriterad. Vems fel är det? Skolan? Latheten? Dumheten?

Nja, lite av varje av ovanstående kanske, men framförallt tror jag det är vår stressade tillvaro, vi skall alltid vara på alerten och försöka visa hur duktiga vi är. Vi vill så gärna med emfas beskriva både det ena och det andra så bra eller dåligt som möjligt, för att få effekt överdriver vi gärna.

Saken är den, oftast blir effekten större om man inte överdriver, framförallt skall man ge blanka faan i att missbruka språket. Just idag retar jag mig på användandet av förstärkningsord, då framförallt före ord som redan är i ena änden av en skala eller som i sin natur beskriver något som inte kan bli mer, bättre, större eller starkare.

Favoriten är ordet unik. Unik betyder ensam i sitt slag (nu får jag känslan av att redan avhandlat detta område), alltså kan man inte vara väldigt unik eller ganska unik, antingen är något eller någon ensam i sitt slag eller inte, snälla sluta säg att något är väldigt unikt. Ta reda på vad ord betyder innan ni använder dem, imbecilla amatörer!

Historisk är lika missbrukat, antingen är något historiskt eller inte, således är inte freden i Roskilde någon jättehistorisk händelse, utan helt enkelt historisk, den hände ju i dåtid.

Tycker ni jag är för sträng? Märker jag ord?

Det kan ni ge er faan på!

Jag säger som mamma sade när man inte villa äta upp maten på tallriken, tänk på de svältande barnen i Afrika, men tänk istället på de stackars barnen i länder där det inte finns vettiga skolor innan ni klantar till era uttryck. De skulle vara jävligt tacksamma för att kunna läsa och uttrycka sig på rätt sätt, men de får aldrig chansen

Min språkbehandling, den är oerhört bäst...

Fuskbyggare

Har just sett mitt första avsnitt av TV4's Fuskbyggarna. Även om det visade sig vara en repris, måste jag säga att jag är djupt imponerad av valet av "offer" och den fantastiskt ensidiga rapporteringen.

Naiv familj (inget olagligt i att vara naiv) beställer hus av halvskum Estnisk byggare, som heter gris på Finska i efternamn (borde ha ringt mer än en varningsklocka).

Familjen bor nu (obs! jag klagar alltså inte på dem, utan på TV4) i ett stort hus på Ingarö, utan kök och med tveksam byggkvalitet. Detta är fakta. ALLT annat i reportaget var spekulationer och ogrundade anklagelser. Estland är ett grannland, men i många fall kan kulturskillnaderna länderna emellan vara milsvida, vi tänker helt enkelt olika i många fall, särskilt de som tillhör generationer födda innan 1970.
Vi svenskar är dåliga på att förstå andra kulturer, mycket dåliga. Vi har alltid rätt, vårt sätt att leva är bäst och alla andra är dumma i huvudet.

Inte riktigt! Den stora skillnaden jag upplever är att vi är överbeskyddade av lagar och regler samt av vår Lutherska rättskaffenhet. "Jag skulle aldrig medvetet lura någon annan, alltså kommer ingen annan medvetet lura mig" verkar vara legio här i landet. Om jag mot förmodan skulle bli lurad finns ju myndigheter som ser efter mina rättigheter och försäkringsbolag som helt utan fog betalar ut stora summor till sina stackars kunder.

Nu tillbaks till fuskbyggaren från Estland. Han har uppenbarligen byggt saker åt folk, hus, garage och annat. Han har dessutom vid ett flertal tillfällen fått förskottsbetalning. Flera kunder är missnöjda. De har inte fått det de hade räknat med. Vad de räknat med vet jag inte riktigt, men uppenbarligen mer än vad de fått. Vi är vana vid nyckelfärdiga hus & vi lånar för mycket till hus vi inte har råd med. I Estland bygger man det hus man har råd med för att sedan bygga ut eller bygga färdigt när man får råd.

Detta gör att meningsskiljaktigheter blir oundvikliga, utgångspunkterna för en kontraktsdiskussion är mycket olika. Den svenske husköparen frågar byggaren -Får jag verkligen ett nyckelfärdigt hus på 250m2 av god kvalitet för bara 800 000kr och tänker; -gud vilken tur jag har haft som hittat denne fantastiskt billige entreprenör.
Den Estniske byggaren svarar: -jah! och tänker; -De kan ju omöjligen tro att ett så stort hus kan vara så billigt, de försöker nog lura mig på något sätt och sedan är cirkusen igång.

Lennart Ekdahl frågar byggaren om det inte är sant att han fått 800 000kr i förskott (i ett försök att påvisa något slags brott från byggaren). Jovisst säger han, men kunden har ju faktiskt fått ett hus. Priceless!

Hur tänker då fuskbyggaren? På sig själv, som alla andra, i hela världen utom just här. Tänker man på sig själv i Sverige är man konstig, trots att vi alla skulle må mycket bättre om vi förstod att vi ALLTID tänker på oss själva i första hand. Egoism är naturligt, egoism är bra, egoism är inget att skämmas för, likförbannat är det jättefult att tänka på sig själv.

Jag skulle vilja höra om en helt osjälvisk handling, tror inte att det finns. Allt vi gör, gör vi för att vi själva skall må bättre, eller i alla fall för att vi tror att vi skall må bättre. Den som kommer på en helt osjälvisk handling kommer att få mig på fall, har ställt frågan ett otal gånger och aldrig fått ett bra svar.

För att sätta tonen vill jag till sist säga att hjälpa tanter över gatan, skänka pengar till välgörenhet eller vara snäll mot lapplisor inte är osjälviskt, man gör det bara för att må bättre själv

Hoppas ni nu får ett par sömnlösa nätter när ni funderar på hur ni skall sätta den där arrogante stroppen Stefan på plats...