Fuskbyggare

Har just sett mitt första avsnitt av TV4's Fuskbyggarna. Även om det visade sig vara en repris, måste jag säga att jag är djupt imponerad av valet av "offer" och den fantastiskt ensidiga rapporteringen.

Naiv familj (inget olagligt i att vara naiv) beställer hus av halvskum Estnisk byggare, som heter gris på Finska i efternamn (borde ha ringt mer än en varningsklocka).

Familjen bor nu (obs! jag klagar alltså inte på dem, utan på TV4) i ett stort hus på Ingarö, utan kök och med tveksam byggkvalitet. Detta är fakta. ALLT annat i reportaget var spekulationer och ogrundade anklagelser. Estland är ett grannland, men i många fall kan kulturskillnaderna länderna emellan vara milsvida, vi tänker helt enkelt olika i många fall, särskilt de som tillhör generationer födda innan 1970.
Vi svenskar är dåliga på att förstå andra kulturer, mycket dåliga. Vi har alltid rätt, vårt sätt att leva är bäst och alla andra är dumma i huvudet.

Inte riktigt! Den stora skillnaden jag upplever är att vi är överbeskyddade av lagar och regler samt av vår Lutherska rättskaffenhet. "Jag skulle aldrig medvetet lura någon annan, alltså kommer ingen annan medvetet lura mig" verkar vara legio här i landet. Om jag mot förmodan skulle bli lurad finns ju myndigheter som ser efter mina rättigheter och försäkringsbolag som helt utan fog betalar ut stora summor till sina stackars kunder.

Nu tillbaks till fuskbyggaren från Estland. Han har uppenbarligen byggt saker åt folk, hus, garage och annat. Han har dessutom vid ett flertal tillfällen fått förskottsbetalning. Flera kunder är missnöjda. De har inte fått det de hade räknat med. Vad de räknat med vet jag inte riktigt, men uppenbarligen mer än vad de fått. Vi är vana vid nyckelfärdiga hus & vi lånar för mycket till hus vi inte har råd med. I Estland bygger man det hus man har råd med för att sedan bygga ut eller bygga färdigt när man får råd.

Detta gör att meningsskiljaktigheter blir oundvikliga, utgångspunkterna för en kontraktsdiskussion är mycket olika. Den svenske husköparen frågar byggaren -Får jag verkligen ett nyckelfärdigt hus på 250m2 av god kvalitet för bara 800 000kr och tänker; -gud vilken tur jag har haft som hittat denne fantastiskt billige entreprenör.
Den Estniske byggaren svarar: -jah! och tänker; -De kan ju omöjligen tro att ett så stort hus kan vara så billigt, de försöker nog lura mig på något sätt och sedan är cirkusen igång.

Lennart Ekdahl frågar byggaren om det inte är sant att han fått 800 000kr i förskott (i ett försök att påvisa något slags brott från byggaren). Jovisst säger han, men kunden har ju faktiskt fått ett hus. Priceless!

Hur tänker då fuskbyggaren? På sig själv, som alla andra, i hela världen utom just här. Tänker man på sig själv i Sverige är man konstig, trots att vi alla skulle må mycket bättre om vi förstod att vi ALLTID tänker på oss själva i första hand. Egoism är naturligt, egoism är bra, egoism är inget att skämmas för, likförbannat är det jättefult att tänka på sig själv.

Jag skulle vilja höra om en helt osjälvisk handling, tror inte att det finns. Allt vi gör, gör vi för att vi själva skall må bättre, eller i alla fall för att vi tror att vi skall må bättre. Den som kommer på en helt osjälvisk handling kommer att få mig på fall, har ställt frågan ett otal gånger och aldrig fått ett bra svar.

För att sätta tonen vill jag till sist säga att hjälpa tanter över gatan, skänka pengar till välgörenhet eller vara snäll mot lapplisor inte är osjälviskt, man gör det bara för att må bättre själv

Hoppas ni nu får ett par sömnlösa nätter när ni funderar på hur ni skall sätta den där arrogante stroppen Stefan på plats...