Kan man beundra en gris?

Jahadu Petter Northug, en gris tycker farbror Jonas att du är. Jag håller inte med, en stjärna har alltid rätt att vara kaxig och lite nedlåtande, det är det som gör dem till stjärnor. Istället för att imponeras av en fantastisk idrottare, gnälls det på en liten "målgest". Kan vi verkligen inte se förbi sånt? Är det kanske t.o.m. bra att vi inte kan se igenom vissa mindre trevliga karaktärsdrag ibland? Varför säger vi alltid att "jo, han är ju duktig, men... istället för "Han kan vara lite dryg, men faan vad duktig han är"?

Hitler, en fantastisk agitator, en av vår tids största ledare, en person som enade större delen av ett splittrat tyskt folk i en mycket svår tid. Så kunde det ha låtit om faanskapet vunnit kriget, hur kul hade detta varit?
Det vet vi inte, då hade nämligen facit sett annorlunda ut, då hade vi kanske också tyckt att ras och olikhet är en god grund för att förtrycka och mörda andra människor. Tur att så inte blev fallet, tur också VAD I HELVETE, NU HAR DE BESTÄMT ATT INTE VISA "DEN PERFEKTA STORMEN", SOM JAG SETT FRAM EMOT HELA KVÄLLEN EFTERSOM DET INTE PASSAR SIG EFTER TSUNAMIN I ASIEN, VAD HAR EN FIKTIV FILM PÅ SVT MED EN NATURKATASTROF I VERKLIGHETEN ATT GÖRA?

Var var jag nu, jo just det, tur att de flesta håller med mig vad beträffar Hitler.

Men, han var en stor ledare och en mycket duktig agitator. Egentligen var han skickligare än många andra ledare med ett trevligare rykte, hans budskap var ju helt åt helvete fel. Det måste vara svårare att sälja ett vidrigt budskap än t.ex. fred på jorden, eller semlor till alla. Detta kan man emellertid inte säga utan att folk tror att man är nazistsympatisör, samma sak gäller andra otäckingar, Idi Amin, Stalin eller Ivan den Förskräcklige (taskigt namn förresten, inte lätt att skaffa vänner kan man tro).

Vi läser Machiavelli i skolan och kan tydligen vara objektiva rörande hans maktmetoder, men vi lär oss inget av Hitler/Stalin/Idi. Jo, det gör vi förresten, de var jättedumma, bli inte som dem. Nikko Machiavelli var heller ingen trevlig typ, varför är hans metoder OK att studera? Vem bestämmer sånt?

En bekant fick en gång frågan hur man skulle kunna bota hungerproblemen i världen. Han svarade att en god start kunde vara att ta livet av 2/3 av världens befolkning. Detta skedde under en Komvuxklass i samhällskunskap, han höll på att bli nedslagen av sina klasskamrater. Varför då, han hade ju rätt. Sedan att hans lösning inte var allvarligt menad, han tyckte naturligtvis inte att vi skulle ta livet av en massa människor, vad han gjorde var att ge en möjlig lösning på hungerproblemet. Vi kan inte vara objektiva, vi har så svårt att lägga känslor åt sidan för att se självklarheter. Bra eller dåligt? Vet inte, men jag är övertygad om att denna oförmåga inte är till gagn för samhällets utveckling, den begränsar en hälsosam diskussion om obehagliga saker.

Oj, nu blev jag högtravande och viktig, usch! Förlåt, det var inte meningen

Bäst att gå till sängs, nej förresten, jag skall ju se The Perfect Storm på DVD (Ha!) tror inte att de drabbade i Japan bryr sig, de har nog annat å tänka på...