Fula tänder...

Kan man tycka illa om någon bara för att denna någon har en dålig egenskap eller liknande?

Jag tänker bl.a. på den tidigare avhandlade göteborskan. När tjejer pratar en viss typ av göteborska (oftast den variant som talas av människor som inte bor i själva Göteborg, utan en bit utanför, t.ex. Lerum, Kungälv, Kungsbacka eller t.o.m. så långt bort som Stenungsund) låter det så jävla illa att jag får rysningar i hela kroppen. Frågan är gäller detta alla, eller är det bara så att jag glömmer bort de jag trots allt tycker om. De som är vettiga får prata ful dialekt? Just nu kan jag faktiskt inte tänka på någon därifrån jag faktiskt tycker särskilt bra om (tjejer alltså). Ok, min styvmor, men det är väl mest av familjepolitiska skäl.

En annan hemsk egenskap är s.k. dum uppsyn. Vad detta är är svårt att beskriva, en del människor har det en del inte. De som har det har oftast (läs aldrig) ingen aning om defekten. Dum uppsyn är en kombination av ansiktsuttryck, kroppshållning och rörelsemönster. Även om dum uppsyn är en omedveten defekt, är den starkt relaterad till ett begränsat intellekt samt sjukdomen "du tror du är cool men du är en idiot".

Jag har inga som helst problem med att initialt tycka illa om någon som pratar fult. Däremot kommer jag att ändra uppfattning om det visar sig att personen i fråga är sympatisk i övrigt. Tyvärr får de oftast inte chansen. Pratar du fult, hamnar du i papperskorgen. Jag tror emellertid inte att vettiga människor skulle drista sig till att ha just den fula Göteborgsdialekten vi talar om här. När en vettig människa har stark dialekt, blir det inte fult, utan kul eller charmigt.

Hur många har då aldrig fått möjligheten att visa att de är vettiga trots dum uppsyn?

Svar; -Inga!

Det går inte, dum uppsyn har inte med utseende att göra, det ligger mycket djupare än så.

Ett exempel på dum uppsyn (dum uppsyn är högst subjektivt, vad jag tycker gäller inte alla andra) är hon som bloggar om löpning på svd.se. Hon lider definitivt av dum uppsyn. Detta är lite intressant, för jag har ju aldrig träffat människan, bara sett bilder och läst hennes blogg. På samtliga bilder har hon emellertid dum uppsyn och detta i kombination med att hon skriver saker som får mig att tro att hon inte riktigt har alla hästar hemma gör att min aversion mot henne är betydande. Skulle jag träffa människan i verkligheten, skulle jag kanske helt ändra uppfattning, men hon har i så fall rejäl uppförsbacke.

I grundskolan hade jag en klasskamrat som luktade illa (han bodde på en bondgård). Ingen bra start i livet. 70-talet var ju en tid då maten kom från fabriker snarare än från bondgårdar, så lukta lite skit var inte direkt attraktivt. Vad jag minns blev killen retad en del, men ingen tyckte någonsin illa om honom p.g.a. lukten, det var en vettig person.

Slutsatsen är, har man "rätt" positiva egenskaper, kan man ha hur många dåliga egenskaper som helst och ändå bli accepterad. Har man däremot "fel" negativa egenskaper, t.ex. dum uppsyn, är det kört, det räcker då med en dålig egenskap för att bli illa omtyckt av allt och alla.

Jag t.ex. är arrogant, en dålig egenskap kan man tycka, men eftersom jag är så mycket bättre än alla andra (att vara bättre än andra är en s.k. "rätt" positiv egenskap) funkar det ändå.

Sean Penn skall visst vara en riktig skitstövel, ingen bra egenskap, men Sean Penn är cool och cool är den mest eftersträvansvärda egenskap som finns. Är man cool kommer man undan med precis vad som helst. Cool kan man inte lära sig, det bara finns där. George Clooney är cool, Frank Sinatra var cool, Sheryl Crow är cool, Snoop Dogg är cool, Agneta Sjödin är det inte.

Nu skall jag göra något annat, ha en bra dag!