Herrens makt äro gudomlig...

Finns gud?

Nej, det finns ingen gud. I alla fall inte om man med gud menar ett verkligt väsen som sitter på ett moln å styr & ställer. Hade gud funnits, hade han naturligtvis inte bosatt sig på ett fuktigt jävla moln, utan på något trevligt ställe som Monaco eller San Diego. Han hade dessutom aldrig bidragit till att skapa Norge.

Trots detta finns det många som tror på gud, men det är inte det vi skall prata om idag. Vi skall istället tala om litteratur.

Huvudpersonen i boken vi skall diskutera är just ovan nämnde gud. Jag menar naturligtvis Bibeln. Bibeln är en intressant bok, det står en hel del vettigt i den, men framförallt innehåller den en hel del vansinniga regler och idéer. Gamla testamentet är rena skräckboken, varför det inte gjorts mer skräckfilm baserad på Gamla Testamentet är ett mysterium. Tobe Hooper, please!

Vad man får och inte får göra enligt Da Book, är makabert. Den som arbetar på sabbaten skall dödas. Det är väl inte fel med lite ledigt, men att riskera att stenas till döds för att ha svarat på ett mail på fel dag, känns lite magstarkt. Det är just dessa orimliga straff för förseelser som i dagens samhälle måste anses som ringa som skrämmer mig. Hur kan man som troende acceptera att den ledande skriften säger att man skall låta bli att äta Klippgrävling?

Min poäng är tvåhövdad:

1. Bibeln är skitgammal, den gäller liksom inte idag. Att försöka modernisera eller förändra den för att bättre passa in i dagens samhälle är orimligt. Det skulle vara samma sak som att förneka förintelsen för att den var otäck.

2. Bibeln är Bibeln, tycker man den är ett bra styrdokument bör man nog ta sig en funderare på huruvida man kan acceptera allt som står där, i alla fall om man kan acceptera en majoritet av idéerna och reglerna. Det känns lite konstigt om man bara plockar "godbitarna" för att sedan referera till allt dåligt som ovidkommande. Det är som att köpa en vansinnigt dyr jacka bara för att man tycker att dragkedjan till innerfickan funkar så bra, medan allt annat är skit.

Jag tycker själv att det låter rimligt att inte dräpa, stjäla eller bära falsk vittnesbörd till min nästa, inte faan är jag religiös för det. Jag har valt att plocka russinen ur Bibeln (tur är väl det, den hade blivit jättekladdig annars), jag har också valt att tycka att en del andra idéer är vettiga, Buddhismens idé om att leva ett gott liv har jag anammat med hull & hår, dock är min definition av ett gott liv helt och hållet min egen.

Oavsett hur jävla dum man är, har man säkert någon liten bra idé eller egenskap. Inte ens Adolf Hitler hade fel i allt, trots att han tveklöst är en av världshistoriens värsta människor. Vi bör emellertid bedöma folk och idéer utifrån deras lägstanivå, eller kanske utifrån huruvida majoriteten av egenskaperna/idéerna är vettiga. Är de inte det, se upp!

Religion är lurigt, den har säkert hjälpt miljoner människor att må bättre, samtidigt som den skapat mer elände än något annat.

Funderar allvarligt på att skapa en egen trosuppfattning, en egen religion, Stefanismen. Vi skall tänka mindre på hur det blir sedan, mer på hur vi kan ha svinkul just nu utan att helt förstöra för framtiden.

Rödvin är nyttigt, drick mer rödvin!
Potatismos är gott, ät mer potatismos!
Sova är tråkigt, sov mindre!
När det regnar, stanna inomhus!
Smakar maten illa? I med mer grädde och vitlök!

Nu dags för 52 Ave Maria innan jag tar en promenad till Moskén för att se om det finns någon Hoummus kvar från eftermiddagsfikat...