Hur högt får man sikta?

Är det fel att sätta upp orealistiska mål? Om så är fallet, vad är då realistiska?

Många springer 100 meter under 10 sekunder idag, innebär det att man kan springa milen på 16 minuter eller maran på 1,10. Rent teoretiskt är det ju möjligt, dock har ingen riktigt lyckats med detta ännu.

En stollig svensk löpare vid namn Per Synnerman gick ut offentligt med sin målsättning att springa NYC Maraton på 2,19. En fullt respektabel tid, en tid som gjort honom till klart bäste Svensk. Herr Synnerman hade ingen erfarenhet av att springa maraton överhuvudtaget, men hade enligt egen utsago sprungit fort på träning, tillräckligt fort för att springa maran på 2,19 tyckte han. Jag har sprungit 100m på 11,30 och skulle således med extrapolering kunna springa maran på under 1,20. Är detta realistiskt? Inte särskilt, men tanken är intressant.

Att extrapolera tider och resultat för att sedan basera en möjlig tid på en viss distans på detta är ganska vanligt, inte bara inom idrotten, utan i all prestationsrelaterad sysselsättning, t.ex. försäljning. Har man en dag sålt för x kr, kan man göra det varje dag å bli världens bäste säljare.

Denna typ av extrapolering får mycket kritik, vilket jag anser vara fel. Tekniken fungerar utmärkt som grundläggande motivation, problemen uppstår först när man inte inser detta, utan tror att extrapolerade resultat alltid är sanning och blir förvånad/besviken när resultatet inte lever upp till förväntningarna.

Man skall sikta högt, kanske t.o.m. orealistiskt högt för att komma nån vart. Vad som är realistiskt vet man bara själv, så det kan man egentligen skita i.

Vad man bör hålla sig borta ifrån är förväntningar på att allt skall gå 100% perfekt. Det gör aldrig det! Siktar man bara tillräckligt högt är det alltid något som jävlas, skoskav, värmeslag, dumma kunder, snigel på ögat eller plötslig bajsnödighet.

Skall man då ta med detta i beräkningarna när man sätter sina mål?

Både ja och nej. Man skall planera för det oplanerade för det händer alltid, men jag tycker inte att man skall leta efter saker som kan gå fel, de blir då lätt självuppfyllande profetior.

Som siffertomte tycker jag 75-80% rätt är en bra utgångspunkt, så jag kommer alltså springa NYC Maraton på 1,40 nästa år, förutsatt att jag inte blir skadad, orkar träna tillräckligt, förblir arbetslös, blir sponsrad, går ned 25kg och får nya lungor, ben och pannben. Ett fint linne skulle inte sitta helt fel heller.

Man får sikta hur högt eller lågt man vill, men förr eller senare blir man idiotförklarad om man inte levererar.

Förresten, Herr Synnerman kom knappt runt på 3 timmar och fick stryk av bl.a. Claes Åkeson, den gamle TV-räven. Hoppas att han fortsätter med sina galna målsättningar och lyckas leverera innan den obligatoriska idiotförklaringen.

Nu skall jag göra 5000 armhävningar och 43 miljoner situps innan jag går och lägger mig, jag kan ju göra 20 så det borde väl gå, jag har ju sovmorgon i morgon...