Att säga nej!

Varför har vi så förtvivlat svårt att säga nej?

För att få klarhet i detta, måste vi först fråga oss om vi verkligen har svårt att säga nej

Har vi det?

Nej!

Låter som ett skämt kanske, men vi har egentligen inte svårt att säga nej, vi har bara svårt att lämna klara besked. Vi har således lika svårt att säga ja, beror helt på frågan.

Kanske, det tycker vi om. Det beror på, tycker vi också om. Vi gillar också röda grönsaker...

Vi vill helt enkelt behaga, inte såra någon, inte skapa konflikt, inte göra någon förbannad.

Om vi får frågan om vi t.ex. vill göra något lite, lite annorlunda, t.ex. gå på porrklubb säger förmodligen de flesta nej. Varför då, porrklubb är säkert jättekul (det är jättekul, tro mig). Vill du ha en kaka till? Nej tack, jag bantar.

Vi skall ha middag här hemma nästa helg, vill ni komma? -Kanske, måste kolla med nn först, kanske vi kan komma, det kan vi nog. Egentligen har vi redan sagt samma sak till fyra andra, men det är mycket lättare att säga kanske, annars blir någon sårad.

Varför säger vi inte ja eller nej? Vill vi hålla flera alternativ öppna, är vi så rädda för att inte vara till lags, är vi bara människor? Jag röstar för det senare, vi tycker inte om klara besked. Tänk om vi tackar ja till en inbjudan och det visar sig senare att en annan varit bättre, ve & fasa!

Människan är inte av naturen ond, bara dum!

Jag är inte bättre än någon annan, jag säger också ofta kanske, vet inte varför, men är mycket intresserad av att få veta. Hoppas & tror att jag ger klara besked oftare än andra, men det är nog mest ren arrogans från min sida.

Slutsatsen blir följande; -Vi säger inte nej för ofta, vi säger ja för sällan

Så min lilla uppmaning blir, till mig själv och andra. Säg ja för tusan!