Varför inte säga som det är

Varför får bara komiker säga sanningen?

Att kalla saker för sitt rätta namn är tydligen inte bra. Vi säger inte längre invandrare utan nysvenskar, negrer är färgade, mörkhyade eller något annat, vad som helst men inte neger, förståndshandikappade har blivit utvecklingsstörda för att sedan bli, ja vaddå?

När jag växte upp var några av de värsta skällsorden, CP-skadad, utvecklingsstörd, mongo eller bög, alla betydde samma sak; -Annorlunda!

Annorlunda får man inte vara i Sverige, det är dåligt!

Det är därför vi är så förbannat ängsliga, istället för att acceptera annorlunda, försöker vi gömma annorlunda bakom fina ord eller genom att låtsas att vi bara skojar.

Inget av ovanstående s.k. skällsord beskriver något dåligt. CP-skada är någon slags förlamning orsakad av en hjärnskada, dåligt om man vill satsa på en karriär som höjdhoppare, annars inget som borde generera skäll. Mongo, d.v.s. Downs syndrom, en medfödd skada som leder till varierande grad av utvecklingsstörning, knappast något man kan betrakta som medvetet, alltså inget som borde få användas som skällsord.

Sedan finns det alla dessa saker vi skäms över, att vara städerska t.ex. Varför då, en duktig städerska borde ha samma respekt som en duktig yrkesman/kvinna i vilket annat yrke som helst. Däremot borde det vara fritt fram att klaga på inkompetens, oavsett status på yrket.

Såg Ricky Gervais på Golden Globe galan häromdagen, hysteriskt roligt. Han drog riktigt oförskämda och förnedrande skämt om allt och alla. Det som gjorde dessa och de flesta andra bra skämt bra, var att de var sanna.

Komiker får alltså säga sanningen, de skojar ju bara, skrattar däremot, gör vi för att det de säger är sant.

Tänk er en värld där alla säger vad de menar och alla menar vad de säger, inget annat.

Fy faan va skönt det skulle vara.

Min far är ett lustigt exempel, han tror nämligen att INGEN menar vad de säger, alla har en dold agenda. Detta gör det väldigt jobbigt för mig som nästan alltid säger det jag menar.

Vi skall ju snart ha barn, har inte tagit reda på vilken sort det blir, helt enkelt för att det inte gick att se på ultraljudsbilderna.
Min far frågar om barnet skall heta Karl. Ja, säger jag, om det blir en pojke, blir Karl ett av namnen. Han säger då att jag vet vilket kön det skall bli. Varför då frågar jag. Så att du kan gissa vad det blir och sedan skryta med att du gissat rätt, fastän du visste vad resultatet skulle bli.

HERREGUD! Det måste vara jättejobbigt för hjärnan att hela tiden leta efter någon slags konspirationsteorier i allt som folk säger.

Nu får det vara bra för idag

Hej som i handduk