Ambivalens

Hur tänkte jag nu?

Blev som många andra upprörd över Vilks antagonister häromdagen i Uppsala. Att fysiskt ge sig på en konstnär under en föreläsning är ju barockt tycker man. Men vem har egentligen mest rätt eller fel i frågan?

Visst, vi har yttrandefrihet i Sverige, men innebär denna lagstadgade frihet att man får säga vad som helst utan att det får konsekvenser?

Om dessa konsekvenser innebär fysiskt våld, eller något annat mer eller mindre olagligt (fysiskt våld kan ju i vissa fall vara lagligt, i självförsvar eller krig t.ex.) är ju den felande parten den som bryter mot lagen.

Eller?

Om man medvetet provocerar en person eller en grupp som är kända för att tillgripa våld när man bryter mot deras seder eller bruk, kanske man får skylla sig själv.

Detta låter i yttrandefrihetens värld vansinnigt. Man har ju rätt att säga och skriva nästan vad man vill. Men varför gör man det? När man vet att man utsätter sig för en stor risk att få en box i magen.

Den som ger sig in i leken, får leken tåla, heter det ju.

Det här är lite knepigt. Lagen säger en sak, sunt förnuft något helt annat.

Om jag skulle gå in på en motorcykelklubb med ett tiotal stora starka knuttar som tycker om amerikanska motorcyklar av ett visst fabrikat och som är kända för att vara våldsbenägna skulle jag nog tänka mig för innan jag kritiserade deras sätt att finnas och vara. Skulle jag säga att det bara byggs bra motorcyklar i Indien och att läderväst och hästsvans inte hör hemma på vuxna människor, skulle jag med största sannolikhet få smörj. Med all rätt kan man tycka.

Alltså låter jag bli, oavsett vad jag tycker om hästsvans och väst. Eftersom jag ogillar smörj mot mig själv.

Därför är jag tacksam när andra människor tar risker för att göra samhället bättre. Emellertid är ju bra, bättre, bäst subjektivt. Muslimer tror på sin sak, ickemuslimer på sin. Det måste finnas ett sätt att samexistera utan våld, fysiskt eller psykiskt.

Så låt bli att provocera om ni inte vill leva med konsekvenserna och låt bli att hjula upp en harmlös konstnär när denna desperat söker uppmärksamhet.

Vill ni uppmärksamma ett problem eller hitta ett forum för era åsikter, gör det utan uppvigling och utan våld.

Våld är dumt, när hjärnan tar slut tar nävarna vid.

Förstår ni inte detta borde ni ha ett kok stryk....