Hur tänkte vi nu?

Skäms vi för att vara hemma på midsommar?

Vi var inte bjudna på något roligt skärgårdskalas i år. Något vi förmodligen inte var ensamma om.

Inte heller var vi bjudna på bröllop, en annan vanlig företeelse på midsommar. Inte heller ville vi fira med familjen, eftersom min kära flickvän kom hem från en affärsresa sent i torsdags kväll och våra familjer håller till på annan ort.

Vad gör vi då? Midsommar måste man ju fira. Eller?

Ja, något ville vi göra, så vi bjöd in en god vän som vi visste hade lika lite att göra som vi och vars sambo var på affärsresa. Vi lagade lite god mat, pratade en hel del strunt och grillade på balkongen. I det hela en mycket trevlig dag, som avslutades framför TV'n.

Just balkongen var vi helt ensamma om att använda denna afton. Inta bara vår balkong, utan samtliga balkonger inom synhåll (vilket är rätt många). Vädret var bra, en del var hemma (öppna balkongdörrar, röster, barnskrik) och det var fredagskväll, en kväll där de flesta brukar vara på sin balkong till & från om vädret tillåter.

Men inte denna kväll. Varför i hela friden inte?

Är vi verkligen så urbota korkade att vi skäms för att vara hemma på midsommarafton om vi inte har ett kalas med stång, sång, långbord och nubbe?

Skäms vi så mycket att vi inte ens visar oss på balkongen i rädsla för att någon skall se att vi inte sitter å super vid ett långbord i Rättvik eller i en båt på Smögen?

Är vi så jävla dumma?

Så dumma är vi (inte vi, men många andra, vi visade oss ju på balkongen, utklädda till Ukrainska bärplockare, men ändå). Vi skäms för att vara hemma utan fest, för att på midsommar SKALL man vara på fest med massor av folk, massor av sill, massor av sprit å massor av blommor. En fest som ofta blir ok, men förmodligen lika ofta medioker (utifrån högt ställda förväntningar).

Just förväntningarna ställer till det en del. Med så mycket förberedelser är det lätt hänt att förväntningarna ställs på skam (om det nu är skam förväntningar ställs på, inte vet jag, jag vet emellertid att på piedestal ställer man något annat).

Nu har jag målat in mig i ett litet hörn här. Jag försöker ju förklara bort varför vi inte var fulla på båt i Smögen eller vid Stång i Rättvik på Midsommar.

Nja, så är nog inte riktigt fallet Rättvik och Smögen är ju lite långt bort å vi har ingen bil (bortförklaring igen, jag kan inte hjälpa det).

Frågan jag måste ställa mig är; -Är jag lika dum som alla andra och skäms för att vi satt hemma och såg på TV på Midsommarafton?

Lite dum är jag nog, men inte så dum att jag skulle låta bli grillen på balkongen bara för att kunna ljuga för grannarna och säga att vi var på Smögen med 800 vänner hela helgen.

Skulle jag hellre varit där?

Vet inte och kommer heller inte att fundera vidare över detta.

Min poäng är följande:

Om man befinner sig i en situation man inte gillar eller skäms över. Gör något åt saken eller håll käft. Gnäll inte, klaga inte. Finns det något att göra åt saken, gör det. Om inte, gilla läget!

Det finns alltid någon stackare som har det värre eller bättre.

Det finns undantag, massor av undantag, men att tvingas tillbringa midsommar på balkongen hör inte till dessa. Det finns de som har riktiga problem, sjukdomar, svält, krig och annat elände. Nästa gång ni funderar på vad grannarna skall tro, skit i det, sätt er på balkongen, grilla en flintastek eller vad ni nu tycker om å gilla läget.

Sov sött