Emmas pappa & tennis

Tittar lite på tennis, det är ju kul att det för en gångs skull går bra för en svensk. Visst, Söderling har varit hyfsad ett tag nu, men inte tillräckligt bra för att locka mig till tv-apparaten. Men nu sitter jag där för att se på Nadal-Almago som båda två är mycket mer underhållande att se på än unge herr Söderling. De är ju emellertid inte svenskar, så det blir ändå inte samma sak. Nadal-Söderling i final vore trevligt.

Det jag undrar över är dock Emmas pappa, som tack vare Scandinavian Airlines fantastiska service har tid att närvara vid sin dotters sångstund på dagis. En överviktig dagisfröken sjunger om hur roligt det är att alla är där (på dagis alltså, inte Arlanda), inklusive Emmas pappa, som dock inte har riktigt kläm på texten. Allt detta för att visa oss tv-tittare att man får tid över till annat om man flyger SAS.

I dagens samhälle, med jämlikhetsdebatter, radikal feminism och fittstim, där t.o.m. Jan Guillo kallar sig feminist är det högst förvånande att en så stereotyp bild av mannen över huvud taget får visas i tv. Pappan som känner sig lite obekväm på dagis med sin dotter, men som har tagit sig tid (tack vare SAS) att medverka på den lilla sångstunden. Allt för att passa in i den moderna papparollen.
Skulle rollerna varit omvända (en stereotyp mamma alltså) hade vi fått höra ett ramaskri från feministerna som skulle ha rätat upp tornet i Pisa. Varför finns det ingen motpol till feministerna, varför måste vi män finna oss i att bli hånade och bortkvoterade från både det ena och andra? Varannan damernas är ett skämt så uselt att inte ens Lennie Norman skulle kunna kommit på det. Är det jämlikhet när en person med sämre kvalifikationer får ett jobb eller ett förtroendeuppdrag tack vare sitt kön? Naturligtvis skulle en varannan herrarnas varit lika dumt. Att detta skulle inträffa är dock inte sannolikt. Vi män har ju genom århundraden av kvinnofötryck skaffat oss de jobb vi vill ha på kvinnornas bekostnad. Sotare, sophämtare, lastbilschaufförer och annat som fittstimmet nu trånar efter. Alla har väl möjlighet att jobba med vad de vill (utom möjligtvis män som vill bli dagisfröknar, de är nämligen pedofiler allihop och som vi alla vet finns ju inga kvinnliga pedofiler).

Nej, kära feminister, hur tänker ni egentligen?

Vill ni verkligen ha jämlikhet?

Jag vet inte riktigt vad ni menar med jämlikhet, men det verkar som om ni vill att männen skall ta hand om alla traditionella kvinnosysslor (vilket vi gärna gör om ni tvättar bilen, klipper gräset, byter glödlampor, tar ut soporna och fäller ned toalocket) medan ni får möjligheten att välja huruvida ni vill ägna er åt mangriseri på kvinnors vis d.v.s. sitta i styrelser, bli chefer, bada bastu eller vad det nu kan vara.

Jämlikhet är totalt meningslöst, det enda som är viktigt är att vi mår bra, jobbar med något som vi trivs med, har en meningsfull fritid och har mat på bordet.

Utbildar man sig till undersköterska, vet man att lönen kommer bli usel, detsamma gäller bibliotekarie, lärare eller fritidspedagog. Är hög lön viktigt bör man nog utbilda sig till något annat, jurist t.ex. Ett yrke där det finns gott om framgångsrika kvinnor. Kvinnor som blivit framgångsrika p.g.a. kompetens och inte kön.

Vänd på steken. Tänk om det skulle skapas en stark rörelse inom maskulinismen, där män världen över protesterar mot att behöva byta blöjor, diska, mangla och att bli bortkvoterade.

Det skulle ju vara patetiskt. Tänk om det vore tvärtom, då skulle Gudrum Schyman ta Jan Guillos roll och erkänna sig till maskulinismen och Jan Eliasson varit dagisfröken.

Jag tycker vi borde fokusera på något annat än jämlikhet i Sverige. Vi har det bra. Inget krig, inga kvinnor som könsstympas, obefintlig rasism (jämfört med många andra länder) och mycket få religionsrelaterade problem.

Jag skulle kunna hålla på i evigheter, men nu skall jag se på Valhalla Rising, -en liten film om jämlikhet.

Har förresten bevittnat en fantastisk tennismatch mellan Djokovic och Melzer, som Melzer till sist vann i femte set. Kunde inte låta bli att tänka på Christine Melzer, en rolig och inte minst framgångsrik kvinna, som inte könskvoterats till sitt jobb, utan fått det helt på egna meriter.

En lite sak till bara. Det läggs miljontals dollar på produktutveckling inom idrotten, inte minst inom tennisen. Varför kan de då inte uppfinna ett par tennisshorts som inte smyger sig in i Rafael Nadals röv i tid och otid. Skulle inte vilja lukta på hans fingrar efter dagens match. De var en bra bit upp i ändtarmen minst en gång per game.

Tjipp