Kära miljömuppar

För några år sedan var det en reklamfilm på TV som drev med att många miljömuppar kör gamla, risiga och miljöfarliga bilar. Kommer inte ihåg vem den gjorde reklam för, men oj vad rätt det är.

Det verkar finnas något slags samband mellan kommunism, självvald fattigdom och miljöintresse, varför då?

Vi lever inte på 1800-talet längre, brukspatron är inte längre den som bestämmer, det finns inga arbetare (jo, det finns, men de tillhör inte någon lägre klass direkt, snarare tvärtom) och vi har partier som SD och Svenskt Fittstim (eller vad Gudrun Schymans parti nu heter).

Jag gillar miljö, jag tycker ekologiskt och biodynamiskt odlat mat kan vara trevligt, men inte till ett pris. Jag vet, jag har bloggat om detta tidigare, men det är intressant. Miljörörelsen har blivit lite som kyrkan. Det finns en massa bra värderingar i grunden, men dess företrädare har missat att samhället idag ser annorlunda ut än för en miljon år sedan.

Hur skall vi få fler att gå till kyrkan? Ja, inte genom att pracka på oss trosbekännelser och Fader Vår i alla fall.

Det samma gäller miljörörelsen. För att få oss vanliga dödliga intresserade måste ni rensa upp lite i de egna leden. Att låta dumma regler tvinga Maria Wetterstrand att sluta som språkrör i miljöpartiet är inte så lite korkat, hon är det bästa som hänt miljöpartiet någonsin (vilket iochförsig inte säger mycket).

Ge oss bättre mat, bättre bilar och bättre kläder. Kan man göra dem bättre med hjälp av resurssnål produktion, bra. Om inte låt bli, tillverka så billigt som möjligt och använd vinsterna till något vettigt.

Vi bryr oss bara om pengar i slutändan, ju förr ni muppar förstår detta desto fortare räddar vi planeten (och mitt behov av välmarmorerad Wagyubiff)

Ha en bra dag