torsdag 24 februari 2011

Smeknamn

Hur funkar smeknamn egentligen?

I min värld är ett smeknamn ett namn man får av någon eller några närstående, oftast i unga år. Det kan vara en kortvariant av ens vanliga namn, tex Krille för Kristian eller Mia för Maria.

Det kan oxå vara deskriptivt, t.ex. "Slangen" om man råkar ha en lång, smal, ihålig penis, eller "Tjockafetafläsket" om man råkar vara lite rund. Som ni ser gör jag ingen skillnad på smek och öknamn här, det är nämligen samma sak, men uttalat av olika människor. Man kan också ha flera smeknamn i olika kretsar. Man heter Tomas, kallas Tompa av vännerna från skolan, 12-an av vännerna från lumpen och pruttgullet av mamma. Detta fungerar oftast utmärkt.

Min fråga är emellertid och detta är något som legat och gnagt länge, vem får använda dessa smeknamn?

Nu tänker jag främst på kändisar i allmänhet och idrottskändisar i synnerhet. De har nästan alla smeknamn, som används av vänner, familj och andra närstående. Till någon av dessa kategorier hör sportjournalister eller andra tv-jeppar väldigt sällan. När Ola Wenström, eller ännu värre, Renée Nyberg kallar idrottarna i Landskampen för deras interna smeknamn, reser sig nackhåren. Finn-Kristian Jagge kalls tydligen för Finken av sina vänner, detta innebär under inga som helst omständigheter att han skall kallas något annat än sitt riktiga namn av programledare och annat löst folk. Känner man inte personen i fråga skall man av respekt inte använda smeknamn.

Dessutom har ju dårarna i media en obehaglig förmåga att missuppfatta smeknamn. Pernilla Wiberg kallas tydligen för "Pilla" sedan barnsben. I media har hon alltid varit "Pillan", varför, vad är det för fel med Pernilla?

Jag skulle aldrig, aldrig, aldrig använda någons smeknamn om jag inte känner personen ifråga, oftast inte ens då, varför? Smeknamn är ofta fåniga och/eller pinsamma.

Tänk er själva hur det var att växa upp med smeknamnen "Superkuken" Maratonknullaren" och "Sinatra", som ni förstår var det en tuff tid.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar