Jag bara måste

Tänkte lämna bloggen i fred några dagar, men en stor händelse fick mig att komma hit igen.

Jag har fått en kommentar. En riktigt arg sådan, kort å koncis, precis som det skall vara.

Kommentatorn tyckte inte riktigt om ett av mina blogginlägg där jag bad de som misshandlar vårt språk att hålla käften.

Jag roade mig häromdagen att skriva lite om obildat patrask. Med detta menade jag obildade som försöker vara mer bildade än de faktiskt är. Det är inget fel i att vara obildad om man med obildad menar okunnig om t.ex. historia, musik, konst eller annat kulturellt. Det finns många som kallas obildade för att de inte vet vem som skrev "En förlorad värld" eller vem som komponerade Månskenssonaten. Detta är inget att skämmas för, absolut inte, men om en person försöker briljera med sin bristande kunskap borde denne däremot skämmas lite.

När Kent precis hade slagit igenom skröt de i en intervju om att de numera bara drack single malt whisky, närmare bestämt Black Ribbon. Som vi bildade vet är Black Ribbon ingen single malt utan en s.k. vatted malt, d.v.s. en blandning av olika sorters maltwhisky. Felet ligger således inte i okunskapen om vad som är rätt eller fel utan felet ligger i koketterandet (googla om ni inte förstår).

Kent är ett av mina favoritband, jag skiter fullständigt om de kan skilja på whisky och läppglans, men det är ett bra exempel på när någon eller några hamnar i en situation där de tror att de måste veta eller kunna mer för att bli accepterade.

I ett avsnitt av briljanta Solsidan hamnar Felix Herngrens karaktär i just en sådan situation. De har bjudit in ett par kulturnissar till en parmiddag och Felix karaktär pratar oavbrutet om Orhan Pamuk (hoppas jag stavar rätt). Han hade helt enkelt tid att läsa in sig på fler nobelpristagare. Komik i världsklass.

Att försöka vara någon man inte är funkar sällan, man blir alltför lätt genomskådad. Jag borde veta, för jag har i flera år försökt vara Shakira, helt utan framgång...

Vi hamnar alla förr eller senare i situationer där vi känner oss okunniga och/eller obekväma. Det kan vara kostymmannen som kommer till bilverkstaden där de för honom pratar grekiska eller jag själv när jag umgås med mina forskarvänner som kan en massa saker jag inte förstår.

Djenghis Khan kunde troligtvis varken C++ eller göra sufflé, men han var rätt bra på att kriga. Hade man talat om för Mr Djengis att han uttalade ordet rumpnisse fel, skulle man med största sannolikhet fått ett spjut i röven, med all rätt. Det var nog bättre förr trots allt...