Tur att båtar är dyrt

Tänk om alla som kör bil också körde båt!!! Det skulle bli intressant, mycket intressant. På sjön gäller i stort sett samma regler som på vägarna, med den stora skillnaden att det saknas vägskyltar som talar om vad man kan, får och bör göra. En annan liten skillnad är att båtvägarna rör på sig, ett faktum som många tydligen inte vet om.

Tyvärr kan jag inte blogga om dårar på sjön, det skulle bli en roman.

Däremot kan jag blogga om medelålders fruntimmer från Göteborg. Bortskämda Djursholmsfruar i all ära, men deras Göteborgska motsvarighet slår alla rekord. 40-åringar med blonda slingor påtar i trädgården i det ärvda huset på västkustö iklädda Sail Racing eller Musto-outfits. Varför? Hur tänker de? Måste man ha seglarkläder bara för att man befinner sig på en ö? Inget som helst fel på ovan nämnda fabrikat, tvärtom! Men när ALLA har likadana kläder blir det lätt patetiskt, och i trädgården passar annat bättre.

Sedan är det detta med dialekten, kvinnor låter helt enkelt som kompletta idioter när de pratar Göteborgska. Borde ju vara van eftersom jag kommer från den delen av världen och gudarna skall veta att Uddevalla-dialekt är inte att leka med, men jag klarar helt enkelt inte av det, jag lider och våndas.

Men, när man sitter i kvällssolen på Käringön och äter nyfångade havskräftor hos Kent & Lena kan livet inte gärna bli bättre. Det är inte lätt att äta sig mätt på endast skaldjur, men jag lyckades med råge denna gång. Skulle ni känna för att äta lite färska ostron och sippa Champagne på bryggan bör ni genast besöka ostronbaren Karingo, www.karingo.com.

Har dessutom fått vatten på min kvarn vad beträffar dyra leksaker. Det spelar ingen roll vad du köper, eller hur mycket det kostar, det finns alltid någon rackare med mer pengar som har något dyrare. Min far är nästan överdrivet stolt över sin Princess 38 från sent 90-tal, men jag undrar vad han kände när det ligger en splitter ny Princess 95 (JA 95 JÄVLA FOT!) först i Marstrand och senare samma dag på Käringön. Vi hade lätt fått plats i deras kylskåp. Bara bränslekostnaden motsvarar förmodligen en sjuksköterskelön i veckan.

Jag, avundsjuk? Hejdlöst!

Om sedan ägaren till den futtiga 95-fotaren hade kört förbi Marstrand på väg hem hade han fått se sig besegrad av detta vrålåk: http://www.superyachttimes.com/yachts/details/626/

Som sagt det finns alltid någon som är värre.

Bortsett från de fult talande kärringarna och de dåligt körande båtägarna har jag absolut inget negativt att avhandla från de 4 senaste dygnen. Ni som känner mig vet att detta är unikt. 4 Helt fantastiska dagar som jag sent skall glömma.

Nu när jag är tillbaks i Uppsala hoppas jag det skall inträffa lite dumheter så jag får mer att skriva om

Puss å god natt