Hur tänkte jag egentligen?

Det är kallt, det regnar, jag är bakis, jag har sprungit en runda å har ont överallt. Måste hitta något att klaga på...

Vad skall vi klaga på idag?

Jo, alla idioiter!

Vinbögarna alltså.

Kommer ihåg en vinprovning för många år sedan, ledningsgruppen var lite sena, men när de kom tog en av de stora fina cheferna ett glas Syrah, sniffade, snurrade, rynkade på näsan, smakade och säger till sist att detta var en Cabernet, förmodligen från nya världen.

Varför?

Han hade precis börjat på sitt nya jobb och ville väl visa hur duktig han var på vin... Vilken komplett idiot! Att försöka visa sig på styva linan och misslyckas är ju inget annat än patetiskt.

Jag kan knappt skilja på rött å vitt vin, men jag vet en sak, jag vet vad jag tycker är gott. Det enda jag kan avgöra när jag smakar på ett vin är huruvida det smakar gott eller inte.

Det räcker! Jag behöver inte veta om druvorna har växt på sydsluttning eller om vinmakaren har gikt och en Puch Dakota. Är det gott så är det gott, Punkt!

Varför har vi då så många nötter som tror det är viktigare att veta var vinet kommer från än att tycka det smakar gott?

Jag har ingen aning, ingen aning överhuvudtaget! Det är fascinerande hur samhället kan fungera när 99% av dess invånare är gravt förståndshandikappade.

Hur jag lyckats hitta de där 1% som faktiskt är bra, trevliga och förståndiga människor att umgås med är ett mysterium, jag är ju rätt korkad själv.

Jag tror det ligger till så här:

Även idioter kan framstå som vanligt vettigt folk i rätt sällskap. Umgås man med människor bättre än sig själv, visar man helt enkelt sig själv från sin bästa sida. Gör man inte det får man inte komma tillbaks och då återfaller man i sitt gamla dumma själv.

Därför är det intressant hur vissa aldrig lär sig. Tur för dem att det finns andra idioiter att umgås med, lika barn leka bäst!

Som ni ser har jag absolut inget att skriva om idag, bara trams, så jag kliver av å lägger mig i soffan ett tag

Puss å kram!