Valforskning

Nu börjar valbloggandet för min del. Det kommer innebära en hel del; -Hur tänkte ni nu-moment.

Men först lite bakgrund

Vi har i praktiken ett tvåpartisystem i Sverige. Anledningen till att det finns fler partier än så är att vi är Svenskar och därmed helt oförmögna att ta ställning till bara två saker. Vi behöver fler alternativ, annars kokar våra beslutsångestladdade små hjärnor över.

Skillnaderna mellan våra partier inom blocken är små. Skillnaden mellan kristdemokraterna och Folkpartiet är ofantligt mycket mindre än t.ex. åsiktsskillnaderna inom det republikanska partiet i USA.

Så från och med nu talar vi om två partier, Socialdemokraterna & Moderaterna, de andra partierna är bara medpassagerare.

Oavsett vilket block man föredrar, måste man väl inse att Miljöpartiet och Kommunisterna inte kommer få mycket att säga till om i en "vänster"-regering (som ni ser satte jag här ordet vänster inom citationstecken, för att klargöra att ordet vänster inte riktigt betyder vänster, men att det inte finns något bättre ord för att beskriva det jag försöker beskriva. Citationstecken används egentligen för att framhäva ord som är på en annan nivå än övriga ord i textstycket (när man använder situationstecken, som Mona Sahlin säger, har jag ärligt talat ingen aning om). Miljöpartiet (läs Maria Wetterstrand) blir då miljöminister och Lars Ohly högst sannolikt socialminister, två inte helt supertunga regeringsposter.

Alltså, valet kommer att stå mellan Såssarna och Moderaterna. Jag lägger ingen värdering i det faktum att jag använder ordet Såssar, utan kommer att blogga helt objektivt ända fram till valet.

Vi väljer alltså om vi vill ha en duktig, välutbildad, vältalig, respekterad och engagerad Statsminister eller om vi vill ha Mona Sahlin.

Färre och färre verkar visa sitt stöd för Fru Sahlin, i alla fall i opinionsundersökningarna. Men tro mig, när det är dags för val kommer folk likförbannat rösta på henne.

Varför då, hur tänker ni?

T.o.m. Göran Persson vet att tänka, det är inte Mona Sahlins starka sida. Vill vi ha en Statsminister vars svaga sida är tänkande? Vill vi ha en Statsminister som tycker det är ok att köpa godis för våra skattepengar (har redan avhandlat detta i ett tidigare inlägg, så det får räcka så).
Vill vi ha en Statsminister som är så intellektuellt inkapabel att hon inte behärskar ens sitt eget modersmål? Detta vet Såssarna (de fick stor bokstav i alla fall, fortfarande helt objektivt) om, så de kallar henne folklig. Folklig skulle i detta fall betyda rätt kass. Är folket verkligen rätt kasst?

Ja tyvärr är det så. Hur många som befinner sig på Monas låga intellektuella nivå får vi reda på i September.

Det har inte funnits en vettig Såsse sedan Odd Engström, inte publik i alla fall, det finns säkert många vettiga Såssar som aldrig syns och hörs i media. Eller, när man tänker efter.....

Det hela handlar om rättvisa. Hur vi ser på rättvisa.

Är det rättvist att en person som lägger 5 år av sitt liv, drar på sig rejäla studieskulder och jobbar hårt för att åstadkomma något som förhoppningsvis ger en hygglig inkomst, skall dela med sig mer till andra än någon som masar sig genom livet.

Är det rättvist att en fabriksarbetare har det bättre ställt än en egenföretagare som arbetar dubbelt så mycket och som inte har ett vettigt socialt skyddsnät om det skulle gå åt helvete?

Är solidaritet verkligen något att sträva efter?

Svaret på de två första frågorna är enkelt; -NEJ!

Solidaritet är lite knepigare. Jag tycker att de starka skall hjälpa de svaga. Jag tycker att alla skall ha samma rättigheter och skyldigheter.

Men jag kan inte under några som helst omständigheter se värdet i att hårt arbetande, ambitiösa människor skall vara med och betala för lata odågor som lutar sig mot fackförbund och liknande bara för att de inte orkar sköta sig själva.

Till sist en lite anekdot från studietiden, som passar väl in så här i valtider.

Under en middag på statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs Universitet, hamnar en utomstående (i detta fall en Chalmersstudent) bredvid Sören Holmberg, en av våra mest framstående statsvetare. När Chalmeristen frågar vad Herr Holmberg arbetar med, blir Sören helt perplex. Sören Holmberg är GUD inom Svensk statsvetenskap, ALLA som äter vid hans bord vet vem han är, utom vår kära Chalmerist. Sören finner sig emellertid ganska snart och svarar på den i sammanhanget något ignoranta frågan. -Jag arbetar med valforskning. Varpå Chalmeristen storögt frågar; -Bara valar eller andra fiskar också?

Sov gott...